Erik Videgård Sjukdom- Till följd av cancern och behandlingen för sjukdomen föll Erik Videgårds käke av medan han sov. Men den värsta smärtan kom efter operationen, då han fick fel dos värktabletter. De två första dagarna fanns det ett helvete på jorden, säger han.
Erik Videgård , 57, har under sin karriär drivit flera välkända restauranger, bland annat Öst på Stureplan, Fjäderholmarnas krog och Diana i Gamla stan .Han beskriver det som ett fantastiskt program att spela in.Det är bland det roligaste jag någonsin gjort på medialt sätt, faktiskt.
Redan första dagen var det sådan sammanhållning och alla gillade varandra. Det var en kemi som man aldrig upplevt förut, säger han. Denna samvaro har lett till många känslomässiga stunder och många tårar. Inte minst i kvällens avsnitt när Erik berättar om sin strupcancer.
Det var både strålning och kemoterapi. Man försökte rädda tungan så att strålningen skickades så långt mot käken som möjligt. Efter behandlingen var tumören borta. Men problemen kom tillbaka.Han placerades sedan i en tryckkammare för att försöka vända strömmen. Men det blev bara värre.
Kocken Erik Videgård tappade käken efter cancer. Men det han sörjer mest är förlusten av kontroll och känsla i underläppen.Det var under en middag våren 2010 som Erik Videgård nämnde för en vän som är tandläkare att han hade ett litet sår på baksidan av tungan. Kan det vara en visdomstand som skav? Såret i munnen var cancer
. Och efter undersökning av honom såväl som av övertandläkaren och slutligen av en överläkare, som tog en biopsi, stod det klart: Såret kom från en cancertumör i vänster tonsill. En cancerform som sprider sig ungefär som nässelfeber och därför hade det blivit ett sår på tungan.
Konstigt nog var jag inte särskilt rädd när jag fick beskedet, utan snarare fokuserad och rationell. Jag skulle fixa detta! Det var nog mycket svårare för min fru och mina barn. Maktlösheten i att inte veta vad som skulle hända mig, om jag skulle överleva…
Diagnosen var ganska allvarlig, en trea på en fyragradig skala, och läkarna började genast med cellgifter och strålning. Som kock är Eriks smaklökar en förutsättning för att kunna jobba och det tog läkarna hänsyn till när de strålade.De var väldigt skickliga, för idag är mitt smaksinne intakt, ja till och med bättre än tidigare.
Men det beror nog också på att jag fick sondmat i ett helt år, vilket gav mina smaklökar en vila. Jag känner stor tacksamhet över att jag fick hålla tungan. Det finns de med samma diagnos som var tvungna att operera bort hela eller delar av sin tunga, vilket skulle ha varit förödande.
I september 2010 blev han färdigbehandlad. Förutom att käkbenet sakta började dö, vilket tvingade honom att genomgå en tryckkammarebehandling för att få blodet att flöda.Tyvärr fick det inte önskad effekt och efter hand märkte Erik hur det blev allt svårare för honom att öppna munnen.
Under en resa till New York med familjen sommaren 2011 lossnade käken plötsligt, ungefär som när man bryter av en torr kvist – och blev hängande. Han beskriver smärtan som följde som nästan outhärdlig, men han och hans familj höll ut tills det var dags att åka hem.
Det var dock inget emot smärtan han skulle utstå efter operationen, som genomfördes direkt efter hemkomsten. För att nå en långsiktig lösning valde läkarna att skapa en ny käke av ben, senor, hud och muskler från Eriks vad. Operationen tog elva timmar och gick bra. Men det som missades var hans tidigare höga morfinintag mot smärta.
– Därför borde dosen efter operationen ha varit ännu högre. Istället fick jag en alldeles för låg dos. Jag försökte kommunicera den olidliga smärtan jag hade, men med dränering och en luftrörsslang i halsen kunde jag inte få ut den, så jag fick ligga där med fruktansvärd smärta i tre dagar innan de till slut förstod och ökade dosen.
Utseendet har påverkats och det känns tråkigt, men det är inget jag tänker på. Först tyckte jag att det var irriterande att folk tittade, men nu bryr jag mig inte. Vuxna frågar sällan vad som hände, även om det gör det.Barn är mer direkta och frågar och så berättar jag. Det är ingen stor grej, jag tycker det är bra att fråga, då avdramatiseras det hela, säger Erik och berättar att utseendeförändringen inte kom som en chock eftersom läkarna hade informerat om vad som skulle hända under käkrekonstruktionen.
För mig var det viktigaste att bli frisk och fungerande.. Däremot är det tråkigt att inte ha kontroll och känsla i underläppen. Det betyder att jag inte längre kan supa i mat. Det går inte att trycka ner en hamburgare till exempel och det saknar jag.Det tar mig en evighet att äta. Jag får också lätt ont i halsen på grund av ärrbildning i halsen vilket resulterar i att jag ofta hostar okontrollerat. Jag måste undvika torra skorpor, nötter och liknande.
En annan tråkig konsekvens av sjukdomen är att han snabbt blir trött i käken om han pratar länge. Eller om det är kallt ute. Då kan talet lätt bli sluddrigt. Men smärtan är borta och han känner det som en stor lättnad.Idag anses han vara botad. Han tror att han sällan tänker på att sjukdomen kan komma tillbaka. Men han påminns varje dag om vad han har varit med om. Utseendet har påverkats och det känns ointressant, men det är inget jag tänker på. Först tyckte jag att det var irriterande att folk tittade, men nu bryr jag mig inte.
Vuxna frågar sällan vad som hände, även om det gör det. Barn är mer rättfram och frågar och så berättar jag. Det är ingen stor grej, jag tycker det är bra att höra av sig, då avdramatiseras det hela, säger Erik och berättar att utseendeförändringen inte kom som en chock eftersom läkarna hade informerat om vad som skulle hända under käkrekonstruktionen.
