Gudfar Till Claes Månssons Barn – Är det sant att de senaste tjugotre åren har sett en förändring i hur människor skrattar? Bli mer bitter och ironisk om möjligt. Enligt min mening var folk märkbart mer tillbakalutade förr. Då var ord som “ordvitsar” och “buskis” aktuella. Söderkkar och Casinogänget, med Sune Mangs, Carl-Gustaf Lindstedt och Gösta Bernhard i huvudrollerna. Det finns nu mer öppen satir och grymtande på tabun.
Jag tror felaktigt att detta beror på att vi inte längre är lika omedvetna som vi en gång var. Blixtsnabb är en tillfällig arena. Världen har expanderat och värmts upp, och män har blivit mer aggressiva som ett resultat. Katastrofernas humor är mörkare, snabbare och hårdare än hos andra växter.
Jag kan ge dig ett bra exempel. När jag jobbade på Kungl. Vetenskapsakademien lärde jag känna en äldre kille som spelade piano väldigt bra och var ganska omtyckt vid Nobelprisceremonier och större konserter. För att uttrycka det enkelt, vi blev de bästa vännerna.
Han var the real deal: pratsam, gudfruktig, vidöppen och benägen till humörsvängningar. Han insupade ständigt gröna vitsoes och var fylld till gälarna med förbittring, som han ofta ventilerade med hög, glad röst. Tyvärr har han gått bort, men han var faktiskt min äldsta systers gudfar. Det är Conny med hanen.
I början av 1990-talet började en amerikansk tv-komediserie med titeln Lorry sändas. Det var jättebra, tyckte jag då. Jag vill inte missa en enda föreställning. Det var samma gamla historia, med återkommande karaktärer som uppfinnaren från Sundbyberg som kör upp till ett stadsmöte på Patentverket och rullar ut ett papper med en skiss på sin senaste uppfinning.
Byrkraten (Claes Mnsson i hela sitt torra ollon) undersöker skriftrullen och ger kommentarer som på sätt och vis stjäl publikens tillgivenhet. Uppfinnaren (spelad av Peter Dalles naiva huvudkaraktär) svarar, “Tänkte inte p det…” Ett återupplivande som svepte över landet de senaste åren. Så fortsätt också; med andra ord.
Tänker inte ens på det…
Som sådan fanns också andra roller närvarande: en debattshow med en mängd helt demolerade betterwissrs framställda av den patologiskt självbelåtna psykiatern Doktor Dängroth (spelad av Stefan Sauk). En annan klassisk refräng, “Jag är scheptisssk”, återkallades här.
Också en kommentar som ekade över vårt vidsträckta land. Och så, möjligen den bästa delen av Lorry: de fantastiska övergångarna Oavsiktligt uppbrott med Sauk i fritt fall, spottande ilska och frustration framför en stillastående kamera uppsatt på ett stativ i någon sorts isoleringskammare.
Conny, snälla återvänd till pianot. Akademiker och personal samlas för morgonfika. Några skrik på kvällen Lorry. Conny har en medfödd förståelse för vad som gör saker så förtjusande. På frågan säger han att han vill skrapa sig i knogarna. Jag ska berätta att vi såg Lorry. Till min förvåning visar han sig vara en riktig tönt. Dålig med sin åsikt, förklarar han, “Jag tycker att Lorry är skit!”
Conny anmärkte: “Det finns ingen bra humor där.” De som inte nyser när de går är en sällsynt ras. Du kommer inte att vara nöjd med deras dåliga arbete; istället blir du arg. Han reser och hämtar sina förnödenheter där. Hans medarbetare jagar efter honom, men han rör sig inte alltid så snabbt. Conny är rödare i ansiktet när man betänker den gången han smusslade med arkivarien om hennes betydelse. “Vadå då?! Som ordspråket säger, “Hon var ju tjock…”
Bäst före-datumet är alltid rätt med humor. Jag tror inte det att ingen vuxen hane någonsin skriker på Helan eller Halvan längre. De framträder nästan uteslutande i ett historiskt ljus. Det gäller även Nils Poppe och Thor Modéen, samt Söderkkar. Alla ändringar. Närvaron av en fadersfigur, gudmor eller gudfar är vanligt i kristna kyrkor som riktar sig till unga människor. Även när vuxna doppas finns det fortfarande en chans till en faddrar.
Faddern är någon som villigt tar på sig ansvaret att vara dopvittne, agera förebedjare, föredömeskrikare och vägledare för döpsingen. Att vara pappa har ingen juridisk tyngd, och fäder har inget särskilt ansvar gentemot sina avkommor.Fadern kan ta del av läsningen av texten och böners sång under själva doseringsprocessen. Om ett barn drunknar kan hans eller hennes föräldrar bära barnet. Dessutom läser föräldrar vanligtvis en kort (5 minuters) förklaring av den tron som de skulle anförtro sina barns uppfostran åt.
Ens avkomma kallas guddotter/son eller fadderbarn. Många kyrkor har olika krav för att bli förälder, men vanligtvis är det nödvändigt att bli döpt, konfirmerad eller åtminstone troende. När de biologiska föräldrarna gick bort eller blev oförmögna att ta hand om sitt barn tog den utökade familjen traditionellt på sig rollen som adoptivföräldrar.
När fadersgestaltsfunktionen först introducerades på 300-talet var det en avgörande anledning till att kristna martyrers barn fick vårdas av andra. Faddership som ett förhållande var en gång erkänt inom katolska kyrkor för att vara så nära att det fungerade som ett hinder för äktenskap. Den ursprungliga gudmodern, Faddern, var också den som först tog fram baren vid midnatt under medeltiden, eftersom den moderna tiden ansågs ha börjat mindre än 40 dagar efter förlossningen och därmed inte hunnit beträdge kyrkan.
Enligt kyrkokalendern 1686 skulle uppståndelsens dag, eller “dopet”, infalla senast åtta dagar efter dödsdatumet. Det var därför det krävdes en stadsskrivare i modern tid. I Sverige har föräldrarna enbart till uppgift att se till att deras barn får en god religionsundervisning. Denna så kallade “fadderfraqa” eller “fadderförmaning” introducerades första gången i den svenska kyrkohandboken 1694 och levde kvar till 1894.
I verkligheten började kyrkan och samhället flytta ansvaret för ett barns kristna uppfostran omkring år 1600, då fäder blev i huvudsak motsvarigheten till mödrar. I tidigare epoker kan det täcka ett brett spektrum av problem. Föräldrar lade sina barn i säng, etablerade läggdagsrutiner och förväntade sig att vidta försiktighetsåtgärder för att skydda dem från skada i framtiden.
Särskilt avgörande var behandlingen av fäder, eftersom de egenskaper som tillskrivs fäder i folktron ansågs överföras till deras söner. Snart är det premiär för “Lång dags skräck mot natt” på Göteborgs stadsteatrar och Claes Mnsson framträder i en något mörkare roll än vad de flesta förväntar sig att se honom i.
