Anna Hedenmo Längd – Anna Birgitta Hedenmo (född Olsson) är en svensk journalist och programledare som har arbetat för Sveriges Television sedan sommaren 1993. Hon föddes den 21 mars 1961 i Stockholm. Hon är mest känd för sin roll som showrunner på Agenda och My Planning. Hon arbetade som reporter på Rapport och Aktuellt i många år. Anna Hedenmo arbetade på Radio Värmland, Radio Stockholm och Ekoredaktionen innan hon började på Sveriges Television.
2013 medverkade hon som programledare i Kanal 5-satirprogrammet Partaj. Hon har även medverkat i andra program, som SVT:s Nobelsändningar, Debatt och morgonshowen.Hedenmo var ankare för SVT för folkomröstningen 2003 om Europeiska monetära unionen, huvudankare för valbevakningen 2016 från Vita huset och sommarens korrespondent för USA 2005. Hon ledde det traditionella partiledarförhöret och slutdebatten med alla partiledare under valcyklerna 2010 och 2014.
Hon var ordförande för Publicistklubben mellan 2017 och 2019.Hedenmos bok, Uppdrag sanning: möten och tankar, gavs ut på Brombergs bokförlag 2018. Hennes biografi om Annette Kullenberg, med titeln “Solitär” (Mondial förlag), publicerades 2023.Den svenska journalisten och TV-värden Anna Birgitta Hedenmo, född Olsson (född 21 mars 1961) har arbetat på SVT sedan 1993.
Hennes roller som programledare för Agenda och Min Sanning har gett henne stor berömmelse. Dessutom har hon läst nyheterna för Rapport och Aktuellt. Hon och Mats Knutson var värdar för de traditionella förhören av partiledare och slutdebatten med alla partiledare under de svenska riksdagsvalen 2010 och 2014.
Hedenmos andra värdspelningar inkluderar SVT:s bevakning 2003 av Euro-vote, Bumerang, Debatt, Millenniet jorden runt (en show om det nya millenniet och hur människor runt om i världen firade nyårsafton) och Gomorron Sverige.
Hon visste sedan ung att hon ville bli journalist. Och när Anna Hedenmo vaknade ur sin dröm gick hon ut i friska luften nästan direkt efter att Estland rankats. Hon är numera en häftklammer i Sveriges TV och är värd för både Agenda och Aktuellt. Och när hon inte är på redaktionen umgås hon med djur och utomhus.
47-åriga Anna Hedenmo visste alltid att hon ville bli journalist. Hon tyckte att det skulle vara spännande att vara i centrum för all action hela tiden. Inte ens själva skrivandet bjöd på några svårigheter. Hon och hennes syster Eva skrev långa berättelser medan de växte upp och läste dem sedan för varandra.
Medan Annas drömde om att bli journalist blev Eva en framgångsrik vägledare.Mina föräldrar var ganska engagerade i politik och sociala frågor i allmänhet, så jag minns många familjediskussioner om ämnet. Förmågan att läsa och skriva kom lätt eftersom mamma arbetade på ett förlag.
Anna växte upp i en avskild stadsdel med radhus i en förort till Stockholm. Hans barndomshems klocka ringde för en fara. Hon bodde i stallet som så många andra små varelser gör. Varje lördagsmorgon klockan sex hängde jag i kö för att vara den första som kom till älsklingshästen. Om de är rätt tränade kan stora djur vara ganska bedårande följeslagare.
Intresset bara rann ur mig. På den tiden var målgruppen unga vuxna. Hon minns att jag inte kom direkt från gymnasiet med en massa priser och utmärkelser. Tyvärr blev jag inte antagen till Journalisthögskolan. Istället kommer jag att arbeta ett och ett halvt år på en kibbutz i Israel. Flera ungdomar deltog då.
Israeliska kibbutzim var en typ av jordbruksgemenskap baserad på värderingarna av gemensam egendom, kooperativ ansträngning och demokratisk regering. Allt arbete ansågs vara idealistiskt, och ingen förväntade sig att få ersättning för sina ansträngningar. Varje person skulle bidra till arbetet efter sin förmåga och sedan få en andel av de gemensamma resurserna utifrån individuella behov.
Det var väldigt intressant att se hur ett samhälle fungerar utan pengar, säger Anna. En kibbutz är trots allt praktiskt taget självförsörjande. Jag fick gå upp på vinden och plocka frukt, anlägga avokadoträd eller klippa lemmar så att träden skulle blomstra. Det var lite ensamt, men helt okej för en svensk tonåring. Det var verkligen fantastiskt i mina föräldrars ögon. Han försågs med mat, dryck och en förvånansvärt liten fickpeng. Sedan fick de gå och hämta sina tandborstar och tandkräm eller vad de behövde.
Anna återvände hem och tog en lärartjänst i grundskolan. Hon gick direkt tillbaka till sin gamla skola, erbjöd sina tjänster och fick möjlighet att undervisa i alla ämnen. Det var därför det var möjligt på den tiden.Anna, som var vrdbiträde ett tag, minns med glädje de dagar då unga inte var alltför stoiska. Hon gick till Karlstads gymnasiebibliotek för att söka information fram till dess.
Hon hade till exempel hört att hon kunde bryta sig in i journalistiken om hon jobbade tillräckligt hårt. Hon gjorde sin praktik på Radio Värmland, vilket skulle leda till en direktbiljett till Radio Stockholm när hon väl gick ut skolan. Jag tillbringade flera underbara år där med människor som Staffan Dopping, Hasse Aaro och Agneta Askelöf, som alla nu är mina äldsta döttrars medielärare. När morgonprogram i Sveriges Television (SVT) sändes första gången 1993 värvades Anna till Ekot och två år senare Rapport morgon.
Tillbringade mycket tid i skyttegravarna
Den 28 september 1994 började det som skulle bli Annas verkliga nyhetsrumstest. Jag minns att det ösregnade den morgonen jag satte mig i en taxi för att gå till jobbet. Chaffern rapporterade att många människor hade lämnat och att en viss färg hade angetts som boven. Enligt honom var det över på östra kusten. Jag trodde inte att det var möjligt, och det gör jag fortfarande inte. Det måste vara Victoria Bay i Centralafrika eller någon annan avlägsen plats. Vidare stod det klart att han hade rätt.
Anna minns att semesterkryssningar till Östersjön inte var lika vanliga då. Sovjetunionen kollapsade redan 1991, då gränserna mot Estland, Lettland och Litauen liberaliserades. Ju fler svenskar det berör, desto större blir nyheterna i Sverige enligt Anna. Vi bosatte oss på redaktionen men kunde till en början inte förstå hela omfattningen av de olympiska spelen. Speciellt med tanke på hur många svenskar som var ombord. Om frågan hade handlat om ett landgripande hade vi svarat på den direkt.
