Dandyn Från Arlöv Död – Du kommer inte att hitta “Dandyn från Arlöv” längre. Fredrik Karlsson, en känd musiker och artist från Malmö, har fyllt 55 år.På Malmöscenen på 1990-talet var Fredrik Karlsson en vanlig syn, ofta avklädd och med en cigarett och en färgglad gloria runt halsen. Han var ett fan av både David Bowie och Zarah Leander. På både etablerade stora spelplatser och den mer experimentella undergrounden.
Flera av hans självporträtt, inklusive de som är mer eller mindre utsmyckat klädda, är antingen maskerade eller meningsfulla. Här kommer han ut som en känslig och eftertänksam individ, och det är i kontrasten mellan hans livsstil och hans självporträtt som legenden om Nils Dardel som en käck gentleman har vuxit fram.
Termen “dandy” har sitt ursprung i den brittiska aristokratin under den tidigmoderna perioden och syftade på män som återvänt hem från en obligatorisk utbildningsresa till Italien (“Grand Tour”). Väl inrättad hemma hade “dandyn” ställt upp med ny lyx och en fräsch garderob; ändå, när han släppte texten som beskriver hans äventyr, kallades han “makaroner” med en touch av upprymdhet.
Enligt “Democratic Dandyism: Aesthetics and the Political Development of Sens” av Roger Cook. Cook fortsätter, “Med Beau Brummell (1778–1840) har makaronerna utvecklats till en sorts proto-dandy med en ny, extremt elegant skräddarsyt-stil som utstrålar en aura av sorglös likgiltighet.” Istället för den aristokratiska makaronernas överdådiga överflöd, syftade Brummells dandy till att skapa bländande uppvisningar av subtil finess som var omöjliga för ett otränat öga att upptäcka.
Enligt Cook sker demokratiseringen av dandyn samtidigt med den progressiva omvandlingen av samhällsskikten under 1800-talet. En medelklass utvecklas och gör det möjligt för människor att skapa en identitet oberoende av sin tidigare sociala ställning. Oscar Wilde (1854–1900) utvecklade en estetik som lyfte fram möjligheterna att forma sin egen bild. Wilde skrev i sin bok The Soul of Man under Socialism (1891) att “hemligheten med att fullända människan ligger inte i vad en människa besitter utan.
Vi måste tillbaka till Nils Dardel och den gamla segwayen. Han kom från en aristokratisk familj, och familjen von Dardels var väl medvetna om det utan att vara alltför nedlåtande. Han bosatte sig i Uppsala kring sekelskiftet av 1900-talet, där han deltog i studentupplopp över professorslynchningar, blodförtal och modedieter.
Även om Dardel gömde sig i hörnen lärde han sig gradvis att konstruera en bild av sig själv. Ändå, i motsats till någon som Oscar Wilde, som sökte efter “att bejaka sig själv, lära känna sin personlikhet och vga leva i enlighet med den kunskap”, eftersom denna kunskap var “den enda verkligt framkomliga vägen till ett sanningsfullare vida,” Nils Dardel gömde sitt sanna jag Enligt Erik Näslunds minutiöst undersökta biografi Dardel (1988).
När Dardel äntligen bestämmer sig för sin signaturstil i slutet av 1910-talet – en stil som konstkritikern Ragnar Josephson har kallat “dardelism” – får nästan alla hans verk en självbiografisk ton. Men hur mycket avvärjer han egentligen sin ilska? Det är som om den förklädda hajen ger honom tillåtelse att blanda fakta och fiktion.
Ingenting bottnar någonsin i en personlig upplevelse, men när Dardel riktar sina tankar mot mörkret förändras allt. Det finns en god chans att målen du sätter upp för dig själv bara är fantasier. Det är som om Dardel inte ville acceptera verkligheten för vad den var och hans största framgång kom från att försätta sig själv i en position av förnekelse, utanför laget.
Där kunde han låta föreningsbussarna passera tyst. Den verkliga världen intresserade honom inte alls. Trots detta är det värt att notera att Dardel tillbringade en av sina första världsturnéer med Rolf de Maré under första världskriget. När det gäller andra världskriget stannade han i New York och reste till Syd- och Centralamerika med sin fru Edita Morris, hans kärleksfulla efterföljare ända sedan hans äktenskap med Thora Dardel formellt upplöstes 1934. I samtliga fall verkar resor ha varit ett försök att glömma krigets fasor och dess efterdyningar.
När Dardel insåg hur nära döden han var, vände han sig bort från möjlighetens fönster? 1905, vid 17 års ålder, drabbades han av scharlakansfeber, vilket gjorde att han fick en livslång hjärtfel (och, tyvärr, slutligen var orsaken till hans död). Flera av hans biografer har föreslagit att denna hjärtfel kom att forma viktiga aspekter av hans liv. Han visste att han skulle dö snart, så han tillbringade sin tid med att dricka mycket och umgås som om varje dag var hans sista.
. Verken är luriga, något banalt och oskuldsfullt kan plötsligt karaktärisera till något diametralt annorlunda. Många av hans verk har flera samtidiga händelser, och allegori och ironi går hand i hand. Så man kan ta en lång, mycket lång titt på specifika mål. Samtidighet innebär också att det finns flera ingångar och utgångar för berättelserna som berättas av en given institution.
Snittet är närvarande i både hans person och hans verk. Han har en dubbel natur som attraherar både män och kvinnor. En fungerande slutsats undviker mig lika snabbt som jag tror att jag har avslöjat den med slutna ögon. Som Nils Dardel själv kan ha sagt, “Varför inte tvärtom!”
Är det möjligt att dubbelsinnet går tillbaka till 1900-talets början. Jag skulle vilja påstå att Nils Dardel är en samtida konstnär, men inte en puristisk modernist. Han skär över inte bara klyftan mellan inre och yttre verklighet, utan också klyftan mellan sed och innovation.
Förutom relativt kort efter examen från college, när han gick med i bland andra grupper, De tta, pysslar han aldrig med modernistiska formexperimenterande. Stilmässigt lutar han sig mot en syntes av naivism och det sena 1800-talets symbolistiska formspråk. Hans känslighet påminner om en typ av social statussymbol som överklassen använde under Belle Epoque för att bevisa att deras nerver var finare och känsligare än de lägre klassernas.
