Deana Bajic Familj – Deana är född och uppvuxen i Kroatien. Hon tog sin magisterexamen i meteorologi från Serbiens Belgrads universitet. Efter avslutad utbildning arbetade hon som väderprognos och klimatforskare. För att förhindra hagelbyars bl.a.I hennes arbetsuppgifter på SVT ingår att arbeta med hemsidan, vädersändningar och sociala medier.
Hon tycker om att spendera sin fritid med sina nära och kära, läsa och utforska naturen.Deana Bajic, meteorolog för SVT, har kämpat mot prognosen och fått oväntat tittarstöd. Enligt forskning har svenskars toleransnivå för att använda slang ökat.Enligt en åsiktsundersökning bland personer i åldern 15-99 som Sprkrdet låtit genomföras är så inte fallet. Icke desto mindre verkar toleransen för sprödhet ha ökat de senaste åren.
Av de tillfrågade sa 69 % att det var acceptabelt för en statsminister att använda slang, upp från 22 % i en studie från 1998. Till skillnad från de 86 % som kände likadant 1998, tycker numera 95 % av människor att det är bra att en snicker pratar med engelsk accent. Läsare av SvD har lärt sig svenska med hjälp av barnböcker, småprat i näringslivet och Sickan Carlsson. Många kom ut efter den svenskspråkiga tv-serien Nyckeln till svenskan för att berätta om sina egna personliga upplevelser.
Katty Gurahua, en kirurg från Peru, lärde sig själv grundläggande svenska för att kunna kommunicera med klienter. Samrawit, som har bott och arbetat i flera länder, håller med om att det är svårt att lära sig svenska.Katty Gurahua lärde sig några grundläggande svenska fraser, som “fem par strumpor för hundra kronor.” Hon var 17 år och hade flyttat till Sverige från Peru med sin mamma. De hade ont om pengar, så Katty fick arbete med en man som reste från marknad till marknad och sålde strumpor.
Vi tog bilar för att ta oss till Sundsvall, Reykjavik, Gällivare och Kiruna. Katty Gurahua berättar hur de gick “åtta, två timmar” utan att prata. Det behöver inte vara svårt att hjälpa någon som lär sig svenska som andraspråk.Universitetslektor vid Stockholms universitets institution för språkundervisning Karin Sheikhi säger: “Bara chansen att prata med någon annan som sitter still, lyssnar och vill förstå är ovärderlig.” Att hitta de rätta orden att säga till någon medan de lär sig ett nytt språk är en delikat fråga. Fokus skiftar från vad en person vill säga till hur de vill säga det i samma ögonblick som de gör det.
Om vi skulle träffas på en restaurang och vårt enda syfte var att äta och prata, har jag svårt att tro att du skulle sätta dig bredvid mig. Människan gör sig själv till någon slags övergripande roll som den som kan göra rätt. Att göra det rätta av en annan person kan ses som både en maktdemonstration och en handling av vänlighet. Det är tydligare i miljöer där man har avtalat om att tala svenska, som på ett språkcafé.
Att veta hur din samtalspartner skulle vilja ha något är en bra idé. I början är det lite disigt och ingen vet vad de gör. Enligt Karin Sheikhi blir det ingen vidare kommunikation. Hennes råd är att fråga om den andra vill ha rätt och i så fall om det är något speciellt hon vill ha hjälp med.
De flesta som lär sig ett nytt språk vill ha rättsskydd för sina ansträngningar, men de flesta behöver det inte. Alla som har försökt lära sig ett nytt språk för vardagsbruk vet hur ansträngande det kan vara.De flesta människor kanske känner empati med upplevelsen av att bli mindre flytande i ett språk som de inte har någon praktisk användning för. Karin Sheikh råder den första språkinläraren att prata om den andra personens kompetensområde för att skapa en mer rättvis miljö.
Varje person är en mästare över sig själv, sin egen historia och sitt eget liv. Hon berättar att det ökar sannolikheten för att talaren tar en mer stödjande roll i språket och kan fylla i några ord här och där. Karin Sheikhis avhandling, med titeln “Vägar till förstelse”, undersöker skillnaderna mellan svensk- och icke-svensktalandes kommunikation med en översättare för skola och arbete.
Det jag kan se är att förstaspråksinläraren har ett större ansvar för allas förmåga att förstå varandra. Karin Sheikhi säger att det finns många sätt att besvara den här frågan: ett sätt är att prata länge och visa genuint intresse för att förstå den språkliga situationen. Om du vill hjälpa någon att lära sig svenska är det bäst om du själv inte är så flytande i språket. Om det händer finns det en chans att den andra personen inte ställer upp. När man lär sig ett nytt språk kan det vara svårt att skilja mellan början och slutet av ett ord, och de två orden kan smälta samman till en enda talström .
Ett annat sätt att göra det lättare för en nybörjare är att ange var man befinner sig i konversationen. Nu tänker jag att jag ska ställa en fråga som du ska svara på, eller så ska jag byta ämne. Det är lite trögt ibland, men det hjälper verkligen. Karin Sheikhi säger att det kan vara till stor hjälp att sakta ner takten i ditt tal och tillåta dig själv längre pauser.
När en paus varar längre än en sekund blir det irriterande. Men genom att förlänga de vanliga pauserna ger man den andra språkinläraren tid att tänka efter och skapa orden för det som ska sägas. Något som ofta inte övervägs är möjligheten att missförstånd orsakas av slarvigt ifrågasättande. Karin Sheikhis avhandling ger exempel där bristande kunskap om den svenska arbetsmarknaden, snarare än språkbarriärer, lett till missförstånd.
Karin Sheikhi förespråkar inte att hålla sig till svenska till varje pris. Istället kan du fylla i tomrummen med gester, andra språk du delar, eller till och med bara en kladdkaka för att förtydliga saker och ting. På grund av vikten av ömsesidig förståelse anser jag att alla språkliga verktyg bör användas. Förut pratade man mycket om hur viktigt det var att kunna använda ett språk på rätt sätt.
