Familjen Hammarström Förmögenhet – Möjligheterna att studera klasskillnader som den moderna världen erbjuder är oöverträffade. Men när SVT börjar ge unga en plats vid bordet kommer dokusåpan Familjen Hammarström att visa tittarna en privilegierad livsstil utan att någonsin nämna pengar.
Några detaljer som serien aldrig betonar: Det kostar ungefär $500 000 för en elitponny. En internationell turnering skulle kräva minst 50 000 svenska kronor. Jag kan bara gissa till kostnaden för att hålla fem hästar i träning i Tyskland, som Hammarströms 15-årige son gör. Slutsatsen som SVT aldrig drar: bakom varje framgångsrik ridsport-tävlande finns en blomstrande ekonomi. Jag tävlade i ett toningsevenemang iförd en formell outfit.
När mina föräldrar fick reda på hur mycket pengar sport faktiskt kostar, ändrade de sig om att stödja mig. När jag misslyckades antog jag att det var ett tecken på att jag inte var en “riktig vinnare”, som Hammarströms uttrycker det.
Jag är en barnboksförfattare nu och jag utforskar piratkopieringens etik i mina böcker. Hur reagerar en ung man när hans föräldrar spenderar mycket pengar på hans fritidsaktiviteter? Och vad gör de märkliga ekonomiska banden mellan rågen? Våra statliga myndigheter går runt dessa frågor och placerar sig på samma nivå som alla inflytelserika partier. Att vara rik och inte diskutera pengar blir normen.
Medievetarna Peter Jakobsson och Fredrik Stiernstedt har hävdat att bara fem procent av SVT:s program berörs av arbetskonflikter. SVT Expressen (180212) rapporterar att “Ni sviker och tystar arbetarklagen.” Det är symptomatiskt att de rikaste skiljer sig från resten när hästintresserade äntligen vinner sin decennier långa kamp för mer ridsport på SVT.
Vi har sett Ryttareliten, om tre familjer av hexar och deras gudar, Ponnyakuten, om barn uppfostrade med sina egna hexar, och Stjärnhoppningen, där kändisar lär sig rida.Varför är SVT-versionen av norra halvklotet så långsam och sömnig.Är det för att den kvinnodominerade heptaedern inte förväntas formulera avgörande pan-mänskliga frågor? Så fel. Skräckgenren har influerats av hästvärldens hysteri. Hyttboken som växte fram under folkhemmet har alltid varit sammanflätad med social stratifiering och särskilda privilegier.
Från de tidigaste Britta- och Annika-romanerna till de senare Sofia- och Klara-romanerna. Huvudpersonen tenderar att vara ekonomiskt begränsad, medan hennes motståndare vanligtvis är rik och ambitiös. Beroende på hur utmanande boken är kan stilen vara mer eller mindre påfrestande, men till skillnad från SVT är pengar alltid ett samtalsämne.
Vad har det för effekt på ekonomin.Nästa självreflekterande ögonblick i serien kommer att inträffa när mamma säger att den enda vägen till eliten är att “docka in i ett proffssystem”, vilket betyder att betala en proffs för att träna hästar och rytmer.
Självklart borde SVT:s sportavdelning sköta bevakningen av ridsporten, men dokumentärer och dramer skulle kunna berätta för publiken om bredden av sporten som finns på Sveriges många ridhus och små privata arenor. De verkliga vinnarna som ler genom stormen och kämpar mot ekonomin på natten och på helgerna.
Och berätta för dem att de flesta av dem aldrig kommer att nå elitstatus hur mycket de än försöker.År 1557 hade påven Paulus IV redan fått sin. Det var för mycket smuts i kyrkans matta, så en bannbulla sattes på plats för att ta bort könsorganen, gumpen och yngeln. Ett team av moralkommissarier sändes ut för att städa upp graffitin på polisstationens väggar. De bästa av målen uppnåddes av rankors och tygsjok.
När jag läser om förre ytterbacken Stina Svenssons (FI) spel i veckan kommer namnet Paulus IV direkt till mig. Hon vill ta bort plaketten med texten “Sittande flicka” från det kungliga slottet på Gustav Adolfs torg. Inspirationen: den tjänar som en påminnelse om konkurrensens bitterhet i Göteborgspolitiken och är också en kvarleva från en tid då “kvinnornas kroppar var ett objekt för den manliga konstnärens blick och rättvist spel för allmän sexuell tillfredsställelse.”
Ändå vill Svensson inte bara ta bort skulpturen. Hon vill också ersätta det med ett konstverk som är mindre sexistiskt och mer könsneutralt. Vad detta kan betyda just nu. När de ses med en bläck-(eller besökares en freudians) lins kan psalmer bli ett uttryck för mörka funderingar, både till och inklusive Kajsa Anka.
Där kan man mullra. Förslaget kommer sannolikt inte att röstas igenom av samhällsledare, och absolut inte av Stina Svensson själv i nuläget. Ändå finns det en frustrerande och auktoritär kärna i argumentet som har gjort sig tillämpligt även i andra symbolpolitiska debatter under det senaste decenniet.
Å ena sidan finns det den något deprimerande oro för mänskligheten som helhet, som skulle göra det omöjligt för en vanlig människa att tänka själv eller placera konsten i sitt historiska sammanhang. På andra sidan ser vi en vändning mot bildbaserade attacker och användningen av bojkots som taktik.
Och som i grunden och i grunden bygger på en reaktionär syn på kultur och det offentliga samtalet. En syn på samhället som en värdefull rabatt där vissa saker alltid behöver skyddas och andra saker, som invasiva varelser, behöver tas bort.
Det är ett innehav som ironiskt nog har kommit att delas av de mest radikala opinionsbildarna i Svenssons snitt: religiösa fundamentalister, som alltid är redo att rycka smutsiga böcker ur bibliotekshögarna eller installera filter för att sålla bort det stötande och löjliga material som finns bland de bokhyllor.Kulturkrisen måste göra oss alla dumma i huvudet.
Men nu när de möjliga metaforiska konnotationerna av ord och konstverk har fixerats i minst ett decennium utan att något väsentligt har dykt upp ur fenomenet på ett strukturellt plan, är det dags att nå en slutsats.Den progressiva rörelsen måste en gång för alla sluta ställa sig på reaktionärernas sida och börja fokusera på folkets intelligens. Ingenting förlorar sin pysslighet, intolerans eller stökighet när något annat, Kravmärkt, ersätts med det. Det kommer alltid att finnas ett annat nakent tillstånd någonstans i världen, och du bör söka upp det. Det är bara så konst är.
