Jackass Död -Det har rapporterats av The Independent att den amerikanske ska-musikern Stevie Lee har gått bort. Filmen “Jackass 3D” gjorde Lee till ett känt namn, och vid 54 års ålder gick han bort som hushållskändis. Familjen bekräftade gåvorna och sa att han dog “oväntat” hemma på en torsdagsmorgon, enligt en brittisk tidning. Lee har medverkat i ett antal filmer och tv-program bortom “Jackass”, inklusive “Death Match” (1994), “Oz: The Great and Powerful” (2013) och “Baby Fever” (2015).
Känns igen från brottningens värld
Ringnamnet “Puppet” var också en del av Lees professionella brottningspersona. Den amerikanska professionella brottningskampanjen Impact Wrestling har twittrat om honom.Impact Wrestling skriver, under en bild av Lee som går in på ringen på en brottningsgala, “Det är med stor sorg som vi fick veta om Stevie Lees bortgång.”
Många människor älskade honom, och han hade många vänner som var som familj och fans som älskade honom, men bara hans bror Jim är kvar för att sköta begravningsarrangemangen. Puppet har inspirerat andra över hela världen att anta hans hårda attityd och sätt. av livet. Han är en legend i brottningsbranschen, och han behöver vår hjälp att få det sista extranumret.
The Independent rapporterar att den 54-årige professionella brottaren och bordtennisspelaren Stevie Lee har gått bort. Hans familj säger att Lees avgång var oväntad och att hans kropp upptäcktes natten till den 22 september. För det mesta är Stevie Lee erkänd för sin roll som Puppet the Psycho Dwarf i WWE. Han har också haft roller i program som “American Horror Story” och “Oz: The Great and Powerful”.
Intygar stjärnans död
Impact Wrestling, tidigare känd som TNA, tillkännagav sin död på Twitter. Som de uttryckte det på Twitter: “Det är med stor sorg som vi har fått veta om Stevie Lee, mer känd som “Puppet the insane dwarf” i dagarna. av TNA tidigare.
Tillsammans med Steve-O, Bam Margera och resten av “Jackass”-gänget blev Johnny Knoxville ett känt namn på grund av deras lustiga och vågade upptåg. Den första “Jackass”-serien sändes på MTV från 2000 till 2002. Därefter gruppen gjorde en serie filmer. Den nyaste, med titeln “Jackass Forever”, kommer att släppas den 4 februari. Men filmens castingbeslut fick långtgående konsekvenser för Johnny Knoxville.
Johnny Knoxville skadades så svårt i ett jippo att han inte bara påstår sig ha druckit ihjäl sig, utan också att han hade en “brutal” hanterad och “brutal” revben. Hur svårt det var att komma tillbaka från den situationen. Jag tänkte sätta mig ner och se filmen, men jag hade svårt att hålla mig orörlig.
Orlando, huvudpersonen i Edgar Corveras första roman, är en av få människor som får ihop allt precis i tid. Även om han älskar sitt barn Osip, visste han att han inte var redo att bli förälder, och det är en stor anledning till att flickvännen övergav honom. En plåga han har haft svårt att acceptera och ännu mer att övervinna.
För varje säsong sjunker Orlando djupare in i sin återkommande förtvivlan. I grund och botten vill han bara skriva, men han sätter sig aldrig ner för att göra det. Allt han har går in i hans familj och hans lågavlönade jobb på ett gruppboende där han inte känner sig hotad. Varje morgon är en kamp mot klockan, och chefens varningar blir allt vanligare när hans dröm om att bli en berömd författare bleknar längre och mer från hans sinne.
När ridån går upp på Göteborgs teatrar är det som ett diskotek i den svarta logen från “Twin Peaks”. Bandet spelar en bisarr jazzvaggvisa mot basen. När detta inträffar dyker en stor gyllene klot upp från jordklotet och dinglar i luften som en överdimensionerad discoboll eller en klocka med jingle. Den som är liten och manlig där under för tillfället står i framkant.
I ett kraftfullt stroboskopiskt sken stiger gyllene treuddsländor ner över landskapet. Caligula är mer än en historisk figur; han fungerar också som en projektion av sin tid. Filmen Tinto Brass från 1979, med Malcolm McDowell och Helen Mirren i huvudrollerna, har autentiska pornografiska undertoner, komplett med riktiga porrstjärnor.
Innan AIDS-pandemin skulle sätta stopp för öppna relationer, njöt den sexuella revolutionen av sina sista klimax.De som vi som satt i Folkets Hus k-märkta salonger första gången hade gott om tid att ställa upp scenen. Ada Bergers nyskrivna ”Skapelsen” utspelar sig i ett kök, som klarat sig undan samtidens galna renoveringsvurm.
Den tycks ha byggts före 1960, oavsett dess nuvarande användbarhet, trots sitt mysiga utseende tack vare kökets rostfria vitvaror, bänkskivor i granit och gör-det-självhylla med diskret föråldrade överlevnadsprylar som en vattendunker och gasspis. Det första vi hör är en lång recitation av kvinnliga odysséer från 1600-talet och efteråt. En enkel matrilinjär släktlinje.Gamla testamentet säger inte att Adam “födde en son, så att han var som” när han var 130 år gammal. En roman är en plan för hur vi organiserar våra liv.
Det är förmodligen därför hon har det så dåligt. Den traditionella berättelsebågen där huvudpersonen växer under berättelsens gång fungerar inte bra i dagens högt digitaliserade värld. Vi förväntar oss alltid en melodramatisk tv-serie före en film, och istället för att läsa en tidning eller tidskrift kanske vi bara surfar på Wikipedia.Våra tankar om tid, våra kopplingar till andra och vilka vi är som individer har alla formats av dessa ramar.
När jag läser Jennifer Egans (en amerikansk författare) senaste roman, “Sockerhuset”, förundras jag över hur en prosaist kunde ha tänkt ut och klarat av en sådan bedrift. Liksom hennes 2011 Pulitzerprisbelönta roman “Huliganerna kommer p besök” är “Sockerhuset” en spretig kollektivroman, ett lapptäcke av många textformer som härrör från olika karaktärer och berättande utsiktspunkter.
