Petra Mede Sjukdom – Petras blivande föräldrar har kunnat följa hennes framsteg genom graviditeten på helgerna och förlossningen väntas runt midsommar.Hon föredrar att hålla det tyst, även om hon berättade för morgonnyheterna att det inte finns någon pappa på bilden.
Denna resa är helt DIY från min sida. Jag känner mig oerhört privilegierad, ändå tar jag ledigt en dag varje vecka, säger hon. Hon förblir blygsam och blygsamt framgångsrik när vi ringer för att gratulera henne.Det känns fantastiskt att bli mamma igen. Jag känner mig ganska glad och lycklig, säger hon.
Petra blev sjuk 2020 och fick ge upp sin roll som Katja i Bonusfamiljen på grund av influensapandemin under årets influensasäsong (covid-19). Jag mådde hemskt, men det fanns inget vi kunde göra innan nästa dags föreställningar började när jag blev sjuk. Det är den roligaste färdighetsutmaningen jag någonsin haft, säger Petra.
Även om vi inte går in på detaljerna kring Petras sjukdom eftersom hon inte gillar att prata om död och sjukdom, säger hon att när man är sjuk har man bara en önskan. Det skulle inte finnas något mer önskvärt vid den tidpunkten än att känna sig frisk. Jag greps och fick en spruta. Samtidigt, säger hon, vet jag att det finns människor som hade det så mycket värre än jag.
Men nu är Petra tillbaka där hon känner sig som mest hemma — i rampljuset. Utöver sina tv-framträdanden har hon lyckats klämma in lite skrivtid innan läggdags. Att vara aktiv igen på denna plats; vid den tiden ska jag vara i mitt esse. Att skriva böcker är min senaste uttrycksmetod, och jag måste erkänna att jag tycker att det är riktigt tillfredsställande. Så säger Petra.
Medan händelserna i den första delen av hennes självbiografi, “Svindel och hög himmel i Svedalen”, ägde rum när Petra var mellan fem och tolv år, representerar hennes andra bok, “Svindlande timmar i Blackeberg”, en nedgång i hennes livet som tonsättare.
Ville bli berömd
Redan i tidig ålder hade Petra en klar vision om sitt ideala liv. Hon var avsedd för storhet, berömmelse och rykte. Lilla Babs åker till djungeln. Det var inte avgörande hur hon kom dit, men hon kom dit.När jag var yngre drömde jag om att bli en prinsessa som bodde i ett slott, men när jag blev äldre såg jag mig själv rusa genom gatorna i storstäder som New York och Paris.
Det var inte så viktigt vad jag sysslade med; bilden av det jag arbetade med var ganska abstrakt, men det var tydligt att jag skulle susade eller fladdra genom tjusiga salonger och formella sammankomster klädd i en rosa morgonrock, som hon uttrycker det. Men när Petra, då 12 år gammal, började träna balett tre gånger om dagen, insåg hon att dans kan vara sättet att bemästra kundalinidansformen och bli kundalinidansös.
I sin memoarbok tar Petra med sig läsaren på en resa genom de tio år hon ägnat åt att fullända och bemästra balettkonsten, en strävan som konsumerade hennes liv. Petra berättar som att det handlar om de fyra mördarna i balettsalen, inklusive Niklas, som hade den största suspensoar och starkaste kropp hon någonsin sett.
Jo, jag stod där helt aningslös och såg honom hålla i jattestoran. Jag var väldigt söt! Bara genom att titta på deras kroppar kan folk se att du är balettdansören. Han var min första vuxna romans, men det tog ett tag för mig att inse att de flesta manliga dansare inte är intresserade av kvinnor som jag, som Petra uttrycker det.
Hur många av mördarna som “plötsligt försvann” beskriver hon i sin bok. Det talades om gulsot och cancer, men det var inte förrän långt senare som Petra avslöjade att mördarna hade dött av aids. Femtio av mördarna jag lärde mig känna igen krympte och vissnade bort på ett ögonblick. När det hände kan de försvinna för gott på en enda dag. Det lät och såg hemskt ut, men sanningen om vad mördarna gömde avslöjades. Enligt Petra, “när jag läste Jonas Gardells Torka aldrig tared utan handskar”, drabbades jag av en våg av intensiv nostalgi för den eran.
En solid vänskap
Petra hade tidigare sagt att hon inte vill prata om de tunga eller svåra ämnena, men i boken får läsaren möta en något mer öppen Petra. Det ligger faktiskt inte i min natur; när det blir för mörkt kan jag inte hantera dem. Men jag insåg inte förrän nu att dansens era var så länge sedan.
Nu när jag är på andra sidan inser jag att jag borde ha fokuserat på mer universella ämnen som självkontroll och fysisk kondition. Även om dans kräver en hel del disciplin, hjälper det ofta män att pressa sig själva utanför sina bekvämlighetszoner.Petras förhållande till Doris, som snart fyller 101 år, beskrivs parallellt. Doris har blivit en av de viktigaste personerna i Petras liv.
Jag lärde känna henne när hon var 75, men hon har alltid varit en pensionär för mig. Utöver det har dock tidens gång inte haft någon som helst betydelse för vårt förhållande. Vi har levt tillsammans som morföräldrar i tjugo år och har utvecklat en riktigt nära vänskap. Mina besök hos Doris, som för närvarande är bosatt i en hemtjänst, gör att tiden går snabbare. När vi sätter oss och småpratar över en kopp kaffe, säger Petra, är vi helt i nuet.
Doris hade berättat för Petra om lägenheten hon hyrde på Grev Turegatan. Hon är ett stort fan av opera, teater och alla vackra kvinnor. Hon beskrev sina årliga resor till Paris, där hon gick på tigerskådningsturer. Och om den indiska älskaren som hade väntat på henne hela tiden.Doris kan hoppa omkring i tiden och mellan berättelserna, men jag låter henne prata. Det råkar vara så att vi båda sover någon minut, säger Petra. Hon säger att hon vill lära sig så mycket av sin vän.
