Romina Pourmokhtari Föräldrar – Den tidigare LUF-ledaren Romina Pourmokhtari använder sin självbiografi för att väcka frågor om tabubelagda ämnen. Ändå är det fascinerande läsning i ljuset av de senaste upproren i Iran och Tiddoavtalet.Chicken nuggets på papper: en liberals tankar av Romina Pourmokhtari handlar om hennes uppväxt i Hallonberg, mötet med både hennes kärleksfulla familj och människorna hon mötte på sina resor till Iran, hennes utbildning och hennes känslomässiga frågor.
Det här är en dåligt utformad bok. Titel och layout ger intryck av en sorts förorts-feelgood-litteratur; skrivstilen läggs över en bild av Hallonbergen med stora indragna paraboler mot ljusblå bakgrund. Ändå är innehållet långt ifrån detsamma. Den litterära gestaltningen är sparsam, men materialet om Sveriges knipa som Pourmokhtari lägger ut är en hög dos.
Hon blir arg när hon använder gaffeln. Enligt henne är användningen av f-bomber när man diskuterar positiva ämnen en mitt på vägen. För henne är det bästa man kan göra på landsbygden att gifta sig och flytta bort när barnen har blivit vuxna.
Trots bokens hårdhänta provokationer kan den vara läsvärd eftersom den på sitt sätt är väldigt läglig. Sent i augusti månad blev friterade kycklingnuggets tillgängliga på Krita-menyn. Redan innan Jina Aminis mord och kontroversen kring den nya administrationen finns två frågor kvar nära till hands i boken. Att skapa ett nytt samhälle i Iran.
Berättelsen börjar verkligen ta form när Pourmokhtari skapar den tony livsstil hon upplevde på familjeresor till Iran. Där löddrar hon in sig i parfym designad för att lätt kunna torkas bort om moralpolisen dyker upp och hon väntar otåligt på det oundvikliga beskedet att myndigheterna är på väg och att hon och hennes följeslagare måste ge sig av omedelbart.
Det här är en spännande och tankeväckande läsning på både litterär och moralisk nivå. Läsaren kommer att kunna observera Pourmokhtaris kamp för frihet när den utvecklas inför diktaturen.Boken kommer också att bli aktuell när Pourmokhtari funderar över att fatta strategiska beslut i konflikt med partimedlemmarnas önskemål.
Det är tvärtemot bokens slut, där hon också bemöter dem som anser att en antirasistisk liberal borde rösta på Centerpartiet. Hans svar fokuserar mer på kritik mot Centerpartiet än på att använda rasistiskt språk eller förtal mot den egna gruppen.
Det råder nu oenighet mellan Liberala Studentförbundet (LUF) och Högerpartiet om Tidöavtalet, som LUF hävdar är auktoritärt. Pourmokhtari håller ett vakande öga på sig själv i sin nya roll som medlem av det iranska parlamentets ledargrupp.
I boken framställs hon som en självständig och provocerande individ som framför allt lyssnar på sin egen röst. Hur skulle du karakterisera någon som är villig att ta chansen att regera med Sverigedemokraterna? Många av hennes tidigare fackliga organisatörer hyser fortfarande hopp om att detta betyder bra saker för förbundets framtid.
Jag är född i Sundbyberg, men jag har bott i Stockholm sedan två decennier tillbaka. Mina föräldrar är svenska, men de kommer ursprungligen från Iran. De gjorde Sverige till sin slutdestination och kopplade in här under hela resan. Jag har tidigare varit regionsekreterare. Jag har även en bakgrund inom statistik från min tid vid Uppsala universitet.
Jag tror verkligen att det är ett stort problem att rättigheter ofta ignoreras och inte beaktas på allvar. Till exempel när man planerar en demonstration mot en nordamerikansk nation utanför en synagoga. Eftersom RFSL inte kände sig trygga slog de läger i skuggan av Almedalsveckan. Jag var tvungen att ha ont i nacken för mina gruppmedlemmar. Några andra föll offer för nazisternas smygfilskapande. Som ett exempel har jag vissa medlemmar som vägrar att slappna av. I vissa intressegruppers ögon var de oberörbara.
Det är inte demokratiskt att ge någon särbehandling på någon annans bekostnad. Ett exempel på protest utanför en synagoga. Då skulle jag säga att parterna borde ta sig själva på större allvar.Alla förtroendevalda i området kan hoppa på en cykel och cykla i fyra timmar för att nå närmaste grannskapsförening, där han eller hon kan tilltala 15 personer samtidigt som de dricker kaffe och umgås. Samtidigt kan de inte kommunicera med de hundratusentals internetanvändare som delar deras syn på samhället.
De som ansvarar för det är tydligt framåtblickande. Ebba Busch Thor är riktigt bra på det. Annie Lööf svarar eftertänksamt på sina läsares förfrågningar och kritik. Det skapar förbittring.För att illustrera det politiska skiftet, tänk på det faktum att att vara för massinvandring nu är nästan politiskt inkorrekt.
Som man kan förvänta sig kommer ett politiskt parti att ha sin egen ideologi och sina mål. Det fungerar bra för vissa grupper på grund av dem, men du kan inte ändra dem. Man kan därför mer effektivt motivera sig själva att nå sina mål. Liberala Ungdomsförbundet har propagerat för öppna gränser och hög invandring. En öppen fråga som jag verkligen hoppas att ingen ställer är asyllagen.
Att få komma hit och söka asyl är en mänsklig rättighet. Jag skulle kalla det polariserande. Vissa unga är totalt på motsatt sida och har inget annat än beröm för Sverigedemokraterna. Andra kommer att bli förtjusta och tycka att det är uppfriskande att lyssna på. Men det är fördelen med att vara en studentorganisation också.
Jag har förmågan att påverka den allmänna opinionen och fungera som en ideologisk hund som förväntar sig att liberaler ska stanna kvar i sin ideologiska komfortzon. Vi är inte lika mottagliga för mode som vi en gång var. Föreställningen om ett mångkulturellt samhälle cementerades av Nyamko Sabunis tal. Efter det klev hon in och tog tillbaka den för sig själv, åtminstone delvis.
För att vara liberal måste man acceptera tanken att flera kulturer förbättrar samhället. Icke desto mindre finns det sårbara delar för vissa kulturer. Det finns demokratiska normer som vi måste svara på. Som ett exempel, när jag kan ägna tid åt min persiska kultur, när jag kan prata persiska, äta persisk mat och leva en persisk livsstil. När det händer kommer jag att känna mig ännu mer säker på min svenska identitet. Om jag gör ett politiskt uttalande om en tvistefråga är det vanliga svaret “men k hem d, och du inte gillar hur vi har det här.”
