Talulah Sällström Död – I händelse av att hon hade fortsatt att leva skulle hon ha varit 42 år gammal. Det är en fruktansvärd saknad att hon är borta, och vi minns henne med kärlek och sorg. Johanna Sällström, född i Stockholm, lämnade huvudstaden i ung ålder.
Efter att föräldrarna skilde sig och ett kort besök i Västergötland återvände Johanna till födelselandet Hälsingland för att växa upp tillsammans med sin far. Hon flyttade tillbaka till Stockholm, där hennes mamma bor, på sommaren för att börja studera teater på Södra Latin.
Stress och ensamhet tyngde Johanna tungt och hon tyngdes av vetskapen om att hon aldrig säkert kunde veta vilka hennes riktiga vänner var.Det skulle vara korrekt att framställa henne som en varm och omtänksam individ som tyckte om att åka skridskor men tog försiktighetsåtgärder för att undvika skador.
Hon flyttade till Skåne vid millennieskiftet, men bosatte sig så småningom i Malmö, där hon planerade att stanna till sin död i februari 2007.Johanna Sällström var en mästare på att skapa komplexa och ofta destruktiva karaktärer på scen, filmduk och filmduk.
Som Emma i tv-serien Bert och som “fröken Karin” i totalsagan “Petri trar” var hon ett bekant ansikte på våra skärmar och i våra vardagsrum i början av 90-talet. På scenen kunde man se Johanna framföra Shakespeares “En midsommarnattsdröm” i Hudiksvall, Strindbergs “Första varningen” i Stockholm och i olika inkarnationer på Teater Sörmland i Nyköping, där hon var med under en längre tid.
I de fem intervjuer som gjordes med henne uttryckte hon en stark känsla av tillhörighet till den lokala teatergemenskapen. På frågan om var hennes hjärta ligger, sa hon: “När det kommer till teater och film ligger mitt hjärta mer hos självständighet än hos institutioner.” Detta citat ingick i en artikel om henne publicerad i Svenska Dagbladet.
Det är troligt att hennes mammas bostad i staden, liksom hennes engagemang i Mittiprickteatern och liknande Teater Scenario-uppsättningar, höll henne kvar i Stockholm lika länge som hon gjorde.Hon kände sig hemma på en mindre scen, som i Daniela Kullmans relationsdrama “Big Ben”, som bara innehöll två skådespelare och utspelade sig på en pytteliten teater på Södermalm med bara femtio platser.
Johanna Sällström hade förmågan att förmedla känslor starkare än många andra skridskoåkare.När hon var ledsen kunde man känna hur oron sipprade genom hennes porer och när hon var glad kunde man inte låta bli att svepas upp i glädjevågen hon bar på.
Trots Johannas utomordentligt vackra sprudliknande hoppförmåga, som gjorde det möjligt för henne att döda vem hon ville, är det mer sannolikt att de flesta kommer ihåg henne för hennes morga-roller. Många minns fortfarande med fasa ögonblicket i den omåttligt populära tv-serien Tre Kronor från 1990-talet när hennes karaktär, den alkoholiserade Tony-tyrannen Victoria Bärnsten, började sitt eget självmord.
“Werthereffekten”, eller potentialen för programmets budskap att spridas bland unga tittare, var ett diskussionsämne i svenska kvällstidningar dagarna efter programmets final. Dialogen som Johanna talade som Sandra i “Under Ytan” kändes helt genuin, och filmen fortsatte att bli en kritisk och kommersiell framgång och gav Johanna den prestigefyllda Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll.
Vi noterar att filmen börjar med att Sandra tar en överdos som hon sedan bär över axeln iförd nöd och näppe. Som den verkliga Roffe, som erbjuder unga kvinnor knucklehead-erbjudanden och sedan tvingar dem att sälja sig själva på Malmskillnadsgatan för obscena summor, är Mikael Persbrandt också väldigt bra i den här filmen. Filmfotografen Jens Fischer belönades med en guldkamera för sitt enastående arbete.
I motsats till Daniel Fridells tidigare filmer, som “30:e november”, där Johanna spelade en mindre roll, fick denna film ett anmärkningsvärt positivt mottagande; den mest poetiska recensionen av filmen, publicerad i Dagens Nyheter, avslutade, “Faktum är att man I lngfilmsdebuterande (sic) Johanna Sällström anar konturerna till en skdespelart.”
I “Hot Dog”, där Johanna möter Marika Lagercrantz, inleds filmen med att Josefine, karaktären Johanna spelar, väcks till liv igen efter ett självmordsförsök.Enquist, är ett fascinerande drama som utspelar sig i en liten stad på landsbygden i Norge, där pseudovetenskapliga utsmyckningar används för att ge intryck av ett prefreudianskt förhållningssätt till psykoanalys.
I tv-programmen “Anna Holt – polis” och “Kommissarie Winter” före och efter årtusendet framställs Johanna i stereotypa roller som ett “tjej med problem”, där tittarna ser henne som en olycklig butiksinnehavare respektive en klumpig strippa.
Även hennes mest kända rollfigur i dag, Kurt Wallanders fru Linda Wallander, hade en historia av självskada och medicinsk behandling för depression i sin ungdom. Relationen mellan Wallanders far och dotter, som Johanna Sällström och Krister Henriksson gestaltade så bra, är seriens mest minnesvärda aspekt.
Några av de mest minnesvärda ögonblicken från filmens handling involverar bara Wallanders föräldrar. Starka avslutande strandscener i både “Mörkret” och “Bloodsband” antyder en mästerlig, känslomässigt kraftfull sandartist. I tv-filmen “Bekännelsen” och feel-good-filmen “Hans och hennes”, som utspelar sig på en svensk landsbygd, porträtteras Johanna i ett mycket mer positivt ljus.
I sina yngre år knöt Johanna en vänskap med sin skaterkollega på Nyköpingsteatern, Göran Gillinger, mest känd för sin roll i filmen “Rederiet”, där Johanna också medverkade. Johanna träffade sitt livs kärlek, fotografen Albin, vid millennieskiftet; paret knöt så småningom knuten och fick en dotter, som de döpte till Talulah, i april 2002. Klubben fanns bara en kort stund innan den officiellt upplöstes 2005.
