
Solsidan Död – Rebecka Teper föddes 1972 och var dotter till ishockeyspelaren Basia Frydman. Hon började sin karriär på 1990-talet med tv-programmet Rederiet och har sedan dess medverkat i “Skärgrdsdoktorn”, filmen “Hundtricket” och tv-programmen “Bonusfamiljen” och “Springfloden” under de följande åren.
I “Solsidan” var hon mest känd för sin roll som “Lussan”, Mickas bästa vän. Serieskaparen Felix Herngren berättade för Aftonbladet att skådespelerskan spelade rollen i alla säsonger av programmet utom den nuvarande eftersom hon var för sjuk för att filma.
Jag kan fortfarande inte lägga huvudet runt det faktum att hon övergav oss. Hon var ständigt solig och underbart ljus och ljus av sinne och själ. Felix Herngren skriver i ett brev till Expressen att hon trots Rebeckas “spesiga tunga” “hade en konstant inneboende värme, den smittade av sig i scenen och på oss alla i teamet.”
Carl-Johan Vallgren, författare och fiskare, gav Rebecka Teper i gåva. Hon fyllde 50. Ny vecka, nya låtar på DN:s Spotify-spellista. Det finns en bred musikalisk och geografisk spridning, eller som vissa kanske uttrycker det, kanadensiska Feist, svenska Familjen, nyzeeländaren Pickle Darling, finska franska Oracle Sisters och norska Kvelertak. Svag andra.
Resultatet är vackert när en stjärnviolinist och stjärndirigent slår sig samman med Kungliga Filharmoniker. Camilla Lundberg på DN njuter av en oväntad överraskning och ett vackert spelat svit av Sibelius.Johan Dalene, violinist från Norrköping som redan är uttagen som ung stjärna, har uppträtt över hela Europas stora konserthus.
Han bär “Sällskapen” av Uppsalakompositören Tebogo Monnakgotla som sin egen personliga musikaliska följeslagare. Nu har hon skrivit en hel konsert för fiol för Dalene som ska framföras av olika ensembler i London, bland annat BBC Symphony Orchestra. Snabbt hemma, med Kungliga Filharmonikerna.
Som en del av Monnakgotlas serie verk om klimatförändringar ingår “Globe Skimmer Surfing the Somali Jet”. Den kryptiska titeln beskriver en segelbåtsbesättnings tvåhundra mil långa resa över ett öppet hav, och den spelas som orkestermusik med fiolen i centrum.
Johan Dalene uruppförde sitt krävande uppdrag externt med samma intensitet som sin interna närvaro. Hans fiol hörs sväva högt över staven i inspelningen, med fladdrande övningar på skitrande sidosträngar. Han har Tebogo Monnakgotlas färgstarka och raffinerade orkesterstycken under och omkring sig, som lyckas fängsla lyssnarna trots brist på dynamisk och tidsmässig variation.
John Storgrds, som samarbetat med Dalene i en skidfilm, är en av ett antal finska stjärndirigenter som också gjorde en karriär som violinist. En syn som är användbar när man försöker färdigställa Jean Sibelius “Lemminkäinen-svit”. För det är en fysisk utmaning för hela orkesterns stråkspelare att förverkliga den unge Sibelius entusiastiska föreställning om Kalevalahjältens landskap och äventyr. När vinden piskar och svischar genom Lemminkäinens åker, fram och tillbaka från Tuonelas dödsfälla.
Där sjunger den svarta svanen i ett ikoniskt solo för engelskt horn (alt oboe), vackert framförd av Andreas Lemke i dialog med Johannes Rostamos mörka, sordinerade cello. Lemminkäinens hem har blivit allt mer känt under de senaste åren. Storgrds eldade Filharmonikerna i utsökt medryckande sibirisk machismo i kontrast till Monnakgotlas dekorativa feminism.
Över 1 500 personer sökte förra året till de 36 lediga platserna i Trafikverksskolans årliga utbildningsprogram. Det var 750 sökande till MTR:s 30 lediga tjänster, enligt företagets egen lokförarutbildning. Även SJ har en alldeles egen lokförarutbildning från och med vintras. Johan Pehrson fick frågan om de installerade broarna mellan Stockholm och Göteborg och han svarade med en tweet:
Det kommer inte att gå några sommartid SJ-tåg mellan Stockholm och Göteborg. Egentligen är det ganska chockerande. Jobb för hundra tusen människor. lokförarbrist hindrar nd från att gå på leden. Det kommer inte att vara lika bekvämt att vara arbetslös tack vare den nuvarande administrationens policy. Bidragsreform. Utbildningslinje. Arbetslinje. Punkt”. Snabbt fick han hundratals svar och feedback.
Märta Stenevi, talesperson för Miljöpartiet, twittrade att Pehrson har “noll förankring i verkligheter”. Therese Svanström, chef för TCO, skriver följande: “Nu vet jag om kontot är begränsat — annars finns det fortfarande tid för prao som arbetslös nästa gång.”
Före detta justitieminister och socialdemokrat Morgan Johansson (S) skriver: “En gång i världen stod Folkpartiet för social trygghet inför sjukdom och arbetslöshet. Det handlar om klasskrig och hyckleri för liberalerna nu.Pehrson har svarat på flera kritiska inlägg genom att ge en länk till hans arbetsuppdatering och detaljer om den lokala polisstyrkan.
Mina tankar vandrar hela tiden till Lina Erkelius. Det har gått sex år sedan hon senast gjorde det; idag är hon 56 år. Hon gjorde sin litterära debut 1988 med “Sing-sing”, följt av “Tio meter luft” två år senare och “Matti” tre år senare. Det finns många böcker om alienerade kvinnor som också är kapabla till yttersta ondska i tanke och handling. Recensionerna var överväldigande positiva. Då var hon värd att bli kallad “Sommar” i P1. Allt var bra för en självgod författares liv.
Men det blev ganska spänt där ett tag. Efter två decennier publicerades hennes andra bok, med titeln “Kanske imorgon”. Jag skulle vilja uppmärksamma hennes två senaste verk. “Matti” är en berättarterm, inte en romanisering av ordet. Lina presenterar sig med sitt förnamn. Boken följer huvudpersonen Matti när han bestämmer sig för att skaffa en hund och höjer sin golden retriever till vuxen ålder. Lina kastar sig med huvudet in i hundvärlden. Men på första sidan skriver hon: “Jag älskade honom för mycket. Också på fel sätt.”
Hon flyttar från sin lägenhet i Solna till ett hus i Gästrikland. Matti känner sig svag i magen. Lina förvandlas till en guldfisk. Detta är början på den nedåtgående spiral som återkommer i “Kanske imorgon”, även om den denna gång inte drivs av “fel” kärlek till en hund utan snarare för två små barn.
Hon tvivlar på sin egen moderskapsförmåga och ser snett på alla som verkar ha övervunnit sina egna personliga utmaningar med nåd och lätthet. Enligt Schmidts morföräldrar: “Din trädgård var vacker.” “Fruktig och dygdig på precis rätt, ledigt sätt, med en kenyansk hängmatta uppträdd mellan två höga, knutna koibuskar.”
