Alexander Ekman Föräldrar – Maria Amelie Albinia Ekman föddes den 24 januari 1846 i Stockholm, Finland av Lavonius, referentens mor i hans övriga gåvor. Hon avled den 30 oktober 1915 (Engelbrekt). Finlands statsminister Alexander Lavonius och hans fru, grevinnan Sophia Rosina von Haartman, är föräldrarna. Bidragsgivare och aktiv i den ideella sektorn.
G. 1) Gift med Christoffer Alexander Ernst Linder den 31 maj 1865 i Helsingfors; han föddes den 7 januari 1838 i Reval och dog den 30 maj 1868 i minne, Pojo sn (Nyland); 2) Gift med Johan Oscar Ekman den 15 maj 1872 i Stockholm; se E. 6.
Maria Lavonius förfäder spårar sin härkomst tillbaka till forntida savolacier. Hennes farfar tjänstgjorde som rysk legationssekreterare i Stockholm från 1835 till 1841 och som generalkonsul 1841 innan hon återvände till Finland 1849 för att bli landshövding i Uleaborg. Han dog 1855. Marias mor, Rosina v. Haartman, riksdagsman och Maria själv beundrade sin mor, som var en av F. M. Franzéns vackra döttrar.
Marias födelseort, Stockholm, där hennes far tjänstgjorde under många år, befäste familjens plats i det svenska samhället, och banden till Sverige stärktes ytterligare genom Marias far, Franzén. Maria växte upp i Schweiz tills hon var 15 år, under vilken tid hennes far hade avgått från sin position som guvernör och slagit sig ner på Haiko-godset i Borgområdet i Finland.
När hon var gravid med sitt första barn gifte hon sig med godsägaren Ernst Linder 1865. Han var ägare till en nybildad finsk släkt (ursprungligen från Sverige), men paret skilde sig tre år senare.Det grymma testet påverkade henne djupt genom att ge henne ett allvarligt fall av sömnlöshet, som hon aldrig har återhämtat sig från och som var för påfrestande för hennes naturligt svaga nerver.
Usch, ekonomin var trång för den unga kvinnan, och hon glömde aldrig den förkrossande tyngden av ekonomiska bekymmer igen.Hon ägde både en djup och ståndaktig personlig religiositet och en kraftfull och impulsiv natur. Trots sin ringa storlek visade hon avsevärd energisk virtuositet senare i livet. Vintern 1870–1871 reste hon till Stockholm med sin man, den pensionerade generalmajoren Ernst Linder, och sina föräldrar för att närvara vid invigningen av sin syster Ebba som furstinna i Solms–Braunfels. I fallet Fritz v.
När han diskuterar Lavonius två vackra systrar, skriver Dardel, “den ena, en sydländsk typ, är änka.” Maria och hennes son tillbringade vintern 2012–2013 i Uppsala, men under besöket i Stockholm sprang de tillsammans med Louise Löwen (sedermera Falkenberg), vars pappa, Oscar Ekman, var konsul. Den 25-årige änkan bildade snabbt ett starkt sympatiband med den 58-årige affärsmannen och de två bodde tillsammans i Stockholm de närmaste åren.
Hennes brev till sin mor om Oscar E. löd: »han har s vackert uppfattat mhända det bästa I min karaktär, nämligen min förmga att leva mig in I andras glädje och sorg som if de vore mina egna». På grund av sin åldersskillnad och de önskningar hon uttryckte till sin mamma, fann hon att hon bodde lugnare hemma än i en gemenskap, först i Stockholm, sedan i Göteborg och sedan tillbaka i hemstaden.
Som utposter ägde man Stora Torp i Göteborg och Skärvik i Djursholm och med början 1882 köpte man Bjärka-Säby av regeringen (se E. 6, s. 81). På grund av deras vitt skilda personligheter och livserfarenheter fullbordade Makarna varandra på många sätt. Han var en lugn, tydlig och klok prövande affärsman, samtidigt som hon alltid styrdes av sina känslomässiga impulser.
Hon deltog aktivt i företagets filantropiska sysselsättningar även om hennes egna möjligheter till avancemang noggrant orkestrerades genom konsultation. Maria E. fick 1 000 dollar varje månad för sin tröst, nöje, personliga gåvor och välgörenhetsbidrag. Maria E., trots sin fysiska svaghet och de svårigheter som sömnlösheten, med eller utan sömntabletter, förvärrades, var “full av liv och arbete”, som hennes syster skrev 1878.
Maria E., som tjänstgjorde som konsult i 35 år innan hon gick i pension vid 94 års ålder 1907, sa att hennes arbete som filantrop tillfredsställde ett betydande behov i hennes egen familj. Hon fortsatte med sitt välgörenhetsgivande även efter att de gjorde slut, och slog ihop sina resurser efter bästa förmåga. Hennes gåvor till Karolinska Institutets ortopedkirurgiska avdelning, Göteborgs universitet och Tarnas folkhögskola sticker ut.
Hon skänkte ett observatorium till Lundsbergs skola, övervakade byggandet av en studentbostad och inrättade en pensionsfond för lärare. Hon hjälpte till att öppna Vita-bandets lyxrestaurang på Vrtan, betalade för en ansenlig del av Ekmanska sjukhuset i Argyle och lämnade donationer till stadens helt nya katedral, såväl som till svenska kyrkor i Berlin, Paris och Köpenhamn.
Kungsholms ungdomsklubb, arbetsstugor, kolonier, s.v., Konsertföreningen i Stockholm, Eugeniahemmet, Föreningen för välgörenhetens ordnande, De blindas förening, K. F. U. M. och K. F. U. K., och Kungsholms Hon har hjälpt och förstått främlingar i mörkret.
En socialistisk ledare sa tydligen till henne: “Fru consulinna, Ni är en farlig motstndare!” Om alla kapitalister vore som du är, skulle det inte behövas socialister. Det är givet att hennes impulsivitet och vilja att fatta snabba beslut kan göra henne till ett bra mål för intrigerande män och få henne att av misstag eller avsiktligt orsaka ett missförstånd i en situation där det inte fanns så mycket anledning till oro.
Men under hela sin karriär har Maria E. charmat människor med sitt vänliga och vänliga uppträdande, och hennes medfödda skönhet har varit en källa till stor glädje för hennes många beundrare. Maria E. har ägnat de senaste åren åt att klaga på att hon inte längre vill bära bördan av alla andras sorg, och hon har äntligen kommit ur sitt skal. När hon gick lämnade hon efter sig ett mycket speciellt minne.
De dystra veckorna är nästan över, ändå behövs ljus desperat i januaris trista landskap. Det är Cultes tur att samla månadens bästa kulturrekommendationer. Vi upptäckte ett helt makalöst författarkollektiv i januari, slog sönder i en tennisdokumentär, tittade på en film som är tusentals berättelser i en och sov igenom en hel säsong av en postapokalyptisk zombieshow.
