Anna Ternheim Sjuk – Singer-songwritern Anna Ternheim är ansvarig för hits som “To be gone”, “What have I done” och en oförglömlig cover på “Shoreline” av Danny Daniels. Hon har spelat i många turneringar och biljetterna har alltid sålt slut. Hennes karriär tog fart 2004 när hon släppte sitt debutalbum, Somebody Outside, och hon vann priset för bästa nya artist på P3 Guld året därpå.
Sedan dess har hon släppt flera album, vunnit två Grammisar (för bästa kvinnliga artist och bästa originallåt) och nått breda framgångar utanför Sverige, särskilt i länder som Tyskland, Frankrike och Spanien. Inga nya texter dök upp. Anna Ternheim började söka jobb på barer och anmälde sig till lektioner på det lokala universitetet. Den som inte komponerar musik kan inte kalla sig musiker. Men, en av de största klyschorna bakom skapande finns nu på det nya albumet For The Young.
Det går att bli lite mystifierad över hur slentrianmässigt Ternheim lade sig för det större och tog ett heligt knä. Processen låter i alla fall ganska dramatisk för mig. Hon vänder sig bort från Swedenborgsgatan, där en förbipasserande cykel drar hennes uppmärksamhet.
Det verkar ganska dramatiskt; Jag känner mig skakad av upplevelsen. Varför måste jag nå bristningsgränsen där jag bara ger upp allt? Mitt liv verkar ganska typiskt. Bland mina viktigaste önskemål är friheten att göra saker på min egen tid, som att leva ett enkelt liv. Åk till Buenos Aires och gör mer än att smutta på kaffe på Mariatorget; Jag är fri att arbeta var jag vill. Jag bor där just nu och tänker likadant. Klarar du det kommer du alltid att ha det. Du bara gör det; det finns inget att lära där. För att dra fram vad man menar att säga… När jag var tjugo år gammal började jag skriva dikter. Det har jag.
Tillgivenhet är nyckeln till framgång. Det är härligt; man sjunker ner i belåtenhet och mys, som om ens natur strävade efter “nu är det s skönt och förutsägbart”, när man slappar i soffan utan händer. Sätt dig alltid på kanten om du vill att något ska hända.
Sannerligen ett Mariatorget. Anna Ternheim bestämde sig för att flytta till Stockholm i ett halvår efter att ha bott i New York i många år. En centrumbar sommaren 2014 (en källarlokal). Och när vintern blev säsong för herrar, Buenos Aires. Sommaren 2015 tillbringades i New York och två böcker blev färdiga under denna tid av firande. For the Youth är hennes femte studioalbum totalt.
Hon kommer snart att återvända till det globala centret, men för tillfället träffas vi på Mariatorget och ett av hipster Manhattans trendigaste kaféer, där det är lika meningslöst att beställa en bryggkaffe som att försöka beställa en gris. Det har gått femton minuter sedan hon gick, och dagen är mulen men mild nog att njuta av att sitta ute. Espresso för gäster är klar.
När Ternheim pratar om förändring och behovet av att hitta sig själv igen är det tydligt att hon menar varje ord. En större musikalisk kliché är svår att komma med. Den nya båten låter inte lika bra som den gamla. Men konstverket är en fråga om liv och död för henne, och det vet hon. Att Anna Ternheim alltid varit så överseende är desto mer anmärkningsvärt i ljuset av detta.
Ternheim. Ingenting står som ett hinder för de unga. Det hon kallar “nya melodier med bekanta influenser” verkar mest bekant för mig som influenser. Hon är den sortens musiker som alla kan känna igen efter att ha hört några takter. En av de nya lyssnarna heter Caroline, och hennes namn har blivit något av ett mantra. Min nyfikenhet får mig att undra vem denna Caroline kan vara.
Åh, det kan jag säga dig nu; hon var min junior i gymnasiet. Kan ha gett sig själv en present, men så blev det inte. Hon blev övergiven och skickades iväg… Mot väst. Något med pausen gör poängen med berättelsen nästan lika dramatisk som tankarna på att avsluta musiken. När hon äntligen släpade iväg började hon ett nytt liv vid vattnet. Jag har ingen aning om var hon är just nu.
Gud, jag har sagt dig för mycket; låt mig gå nu. Hon gav upp sina drömmar i utbyte mot en fridfull tillvaro vid havet. Där träffade hon en rik man. Det var en hjärtevärmande berättelse. Vårt samtal kommer alltid att vara ganska intimt enligt min mening. Att Anna Ternheim är relativt okänd gör detta till mindre av en intervju och mer till en diskussion om kreativitet. Jag har fått höra historier om Vällingby, selen jag använder för att ta mig ner till sjön på egen hand. Inte många förfrågningar om framtida projekt eller arbetsvillkor med Andreas Dahlbäck, som producerade hennes två första album.
En nyckel till att förstå Ternheims konst är kanske en dos ny insikt. På ett sätt som skulle kunna likställas med ungdomlig naivitet reser hon jorden runt på jakt efter idéer. Nashville är värd för en produktion av The Night Guest. Hon förstår behovet av övning, men hon tillskriver också sin kreativitet en medfödd önskan att göra musik och dela den med andra. Hon säger, “Alla år är i ett”, och jag undrar om det har något att göra med albumets titel.
göra musik och dela den med andra. Hon säger, “Alla år är i ett”, och jag undrar om det har något att göra med albumets titel.Den sista boken jag skrev hade titeln “För ungdomen”. När utkastet var klart var det uppenbart för mig vad ämnet var. Jag har känt så här efter att ha lagt ner mycket arbete vid flera tillfällen.
I slutändan ska man ta livet och leva det i enlighet med vem man är. Då kommer du att känna dig som en fjordvarelse. De faktiska åldrarna på männen jag umgås med säger väldigt ingenting om deras åldrar. Det finns olika stadier av åldrande, och ett sådant skede inträffar när man börjar drömma om möjligheten till förändring i ens liv. När en elev tas blir alla dörrar tillgängliga.
