Åsa Moberg Föräldrar – Hon skapade rubriker i Aftonbladet som krönikör när hon bara var 20 år gammal, under det politiskt turbulenta året 1968. Nu berättar Moberg sin livshistoria i sina memoarer och beskriver sin barndom, utbildning, karriär, äktenskap och oväntad barnlöshet. Livet, i ett nötskal. Många författare har på senare tid delat med sig av sina perspektiv på året 1968. Sa Moberg ansluter sig till Agneta Pleijel, Gunilla Thorgren, Svante Nordin, Jan Guillou med flera.
Många författare har nyligen gett ut böcker som tar upp den politiskt spända tid vi lever i.Enligt Anna Moberg, som nyligen kommit ut med sin kritikerrosade memoarbok Livet, borde vi som är 70 år och äldre fokusera på att berätta våra historier så fort vi kan innan vi dör eller tappar våra minnen.
Symboliskt har 1968 kommit att representera radikaliseringen av den sociala diskursen. USA bombade Vietnam, Sovjetunionen invaderade Prag och polisen i Paris slog brutalt ned ett studentuppror.
I Sverige dominerade den så kallade “bokstavsvänstern”, till största delen av akademiskt sinnade ungdomar, politiska debatter. Demonstranter i Bastad förhindrade att en Davis Cup-match mellan Sverige och apartheidstaten Rhodesia ägde rum, och studenter i Stockholm ockuperade det kungliga palatset.
Det var också året då Sa Moberg skickade in sin första artikel till Aftonbladets kultursektion. Skriven på ett brunt papper var texten ett argt svar på Gunnar Myrdals argument att unga svenskar borde slåss i Vietnam snarare än att stanna hemma och protestera. Det blev början på hennes karriär som kändisreporter för Aftonbladet, där hon hyllades som en symbol för hopp för en ny, mer progressiv generation.
Före allt annat var vi potentiellt den första generationen tonåringar som hade självrespekt och insåg att de har något att bidra med.Något med den här tiden har gradvis väckt mitt intresse. Vi var den första generationen självständiga vuxna som visste att de kunde göra skillnad, säger Anna Moberg.
Hon verkar ha hamnat i problem genom att försöka motsätta sig något. Hon har bott i kvarteret där dina föräldrar växte upp på Lidingö kommun sedan hon var liten. Magnus Ugglas pappa var advokat och hans mamma grundade den första privata musikskolan i Stockholm, Musikpedagogiska Institut (SMI).
Gång på gång blev jag störd av de ormiga gränserna i stadskanten, och jag lärde mig en djup domningar om det faktum att alla män gjorde samma saker samtidigt. Som matte Moberg uttrycker det med en av sina många skratt, “Har vi ingen fri vilja över huvudet.
Tor-Ivan Odulf var härskaren över kalkburgarna och radhusen. När de träffades i Stockholms Kungsträdgrden var Moberg 16 år och han var dubbelt så gammal som hon.Hans föräldrar fick acceptera att deras frisinnade dotter hade lämnat skolan och flyttat in hos sin mormor i en primitiv koja i Vita bergen på Södermalm, där det inte fanns rinnande vatten.
Det här trassliga nätet av känslor och ansvar gentemot ens föräldrar och mamma höll fast. Hon reflekterar över hur och varför hon blev så fäst vid sin mamma genom hela boken.Men program för föräldraengagemang växte också upp under 1900-talet; Jag kan inte komma på en enda person som behöll en nära relation till sina föräldrar vid den tiden (även om sådana personer måste ha funnits, med tanke på det historiska sammanhanget).
Första gången jag någonsin hörde någon prata om Sa Moberg var på 1990-talet. Jag brukade läsa hennes tv-recensioner i Aftonbladet och hörde att hon var en Linda Skugge redan på 1970-talet, så jag vet att hon var en stor grej.Eftersom Skugge var en av mina favoritrecensenter genom tiderna var jag nyfiken på att lära mig mer om Simone de Beauvoir genom Anna Mobergs memoarer, Simone och jag.
Efter det läste jag sa Mobergs svenska översättning av ninjaklassikern Mandarinerna samt de Beauvoirs feministiska klassiker, Det andra könet. Båda författarna fängslade mig. För länge sedan drömde Anna Moberg om att hennes relation med Tor-Ivan Odulf skulle bli som Simone de Beauvoirs med filosofen Jean-Paul Sartre. De bör vara oberoende skapare som stöttar varandra.
Ja, det spred sig långt, men i Livet får man också en annan, mindre söt bild. En atmosfär av utpressning och kontroll genomsyrade deras förhållande, och de förbjöds att umgås med bokaktiga vänner.Från och med nu anser Moberg att Tor-Ivan Odulf arbetat i någon egenskap för underrättelsetjänsten. Utan att ha fått så många indikationer på motsatsen hade jag inte skrivit det. Jag kommer förmodligen aldrig att kunna verifiera detaljerna.
Förutom sitt nära band med föräldrarna berättar Sa Moberg om sin ovanligt nära relation till sonen Tor-Ivan och hennes långa umgänge med Aftonbladet. Alla dessa månader, alla dessa hemska menscykler, skriver hon.
Jag insåg det inte då, men jag såg
När jag satt med min döende far visste jag instinktivt att jag behövde interagera med andra barn.
Hon fyller 70 år i september och trots att hon i Livet reflekterar över sin mammas, farfars, pappas och make Tor-Ivans åldrar undviker hon att tänka på sitt eget åldrande. Hon utbrister: “Jag tror inte att jag är gammal.
Hennes politiska engagemang har varit omfattande i frågor som miljö, motstånd mot kärnkraft och det svenska psykets tillstånd. Det låter så högt sinne, men jag har alltid velat ge ett hurra till de människor som inte bryr sig om mig, säger hon.När vi skiljer vägar kommer jag att tänka på ett ordspråk jag en gång läste: “Ett passionerat hjärta är aldrig kallt.”
När författaren och krönikören sa Moberg beskriver sitt ansträngda förhållande till sin mamma Ulla, skriver hon: “Oss emellan var vi alla taggar tung.”Anna Moberg hade tidigare skrivit om konflikter i svimningsvärd litterär stil, men i sin självbiografiska bok Livet (Natur och Kultur) nollar hon in på höjdpunkterna utan att sockra på dem.Slutresultatet är en berättelse om en tjej som har bott med sin våldsamma mamma i nästan 40 år.
