Christer lindarw pontus platin – Det finns många historier att berätta från hans karriär, och bokhandlarna är intresserade av honom. Christer Lindarw visste att det var dags, men han hade inte vetat det tidigare.Under de senaste tjugo åren har jag fått höra att jag borde skriva en bok om After Dark och mitt liv. Men hur som helst, jag tänkte att man måste leva livet innan man skriver om det.
Tiden är rätt nu, dock. After Dark firar 40 år som artister genom att sätta upp en sista, massiv produktion innan vinterlovet. Jag kommer inte säga att jag aldrig kommer att uppträda igen, men på något sätt är showen bara en expansion av det som kom innan.
Att sommar sitt liv är en unik upplevelse. Jag är väl inne i lite nedförsbacke för tillfället. Att jag inte längre är på toppen av min karriär. Att jag inte hänger med i vad unga tänker sig för framtiden. Det faktum att jag har gjort några framsteg på min resa.
Dragqueen som uppträder i stil med folkkäret
Publiken för After Dark var mycket stor och punktlig. Christer och hans kollegor var de ansvariga för att få dragshower till Sverige. Och det svenska folket kom att uppskatta deras stil, grooming och parodier på svenska poplåtar.Boken är en historisk uppteckning av After Dark och utvecklingen av HBT-kulturen.
Det har inte funnits en rörelse för homosexuella rättigheter, ett Pride-evenemang eller ens Efva och Eva under de senaste decennierna. Många människor har följt dig genom åren sedan du var så populär. Finns det något med den här boken som du tror kommer att överraska läsarna?
Det finns ingen skandalbok där. Det blir inte många förseningar om du väntar. Min lista över saker att glömma är inte så lång. Men boken har några särskilt onda bitar som inte fanns i tidigare upplagor. Tuffa tider var hiv/aids under Torka aldrig grät-eran. Många lämnade gruppen, och det gjorde mycket ont. Jag pratade inte så mycket om det då, och jag ville inte att någon skulle gå, så jag blåste bara av det.
Vi hade en fantastisk barndom.Christer Lindarw skriver kärleksfullt om sin mamma, som uppmuntrade honom att rita, sy kläder, sjunga och agera i pjäser.Jag hade en underbar barndom och växte upp med min mamma, mormor och vänner i en liten skola. Det fungerade riktigt bra för mig med tanke på att jag är en ointresserad outsider utan några speciella band till området. Jag var aldrig en som gick med i en mobb eller något liknande.
Flyg till Stockholm var lika trevliga. Förutom kläder, underkläder, Beckmans och en och annan dusch, levde jag ett ganska normalt liv. Och jag levde mitt homosexuella liv fullt ut. Dessutom har mitt yrkesliv varit fruktbart. Jag har gjort precis vad jag har önskat mig. Fick möjligheten att uppträda på scen och att unna mig mina klädfantasier.Ni var fantastiska, men ni har lärt er att dra några gränser.
Vi ifrågasatte aldrig vår egen försiktighet. Vi fortsatte bara. Jag och mamma bodde i ett rum och kök som vi hade möblerat med en säng, ett bord och en bokhylla. Bara toaletter fanns tillgängliga; inga duschar eller badkar ingick, så vi gick till våra föräldrars hus för att duscha och bada. Jag insåg inte hur knappa vi var som barn. Våra liv verkade lätta och glada för mig. I mina tankar hade vi en fantastisk dag och jag fick allt jag ville ha. Och min mamma stöttade mig genom allt.
Det är dags för om pappan
Min bortgångne far Bert Lindarw var en välkänd speedwayåkare. Bert var en glasig stjärna som flickorna trnade efter när han tävlade på Vallen i Eskilstuna, då speedway var en väldigt populär sport i Sverige. Ingen tvivlade på vem Bert Lindarw var.
Jag har ingen aning om hur eller var, kanske på en dans på Folkets park, men 1952 träffade han henne. Hans mamma hade förts samman med ett rejält tjafs och han hade fått Eskilstunas svar på Elizabeth Taylor. Han hävdar ofta att hans mamma var så vacker som hon är.
Bert och mamma hade ett underbart år av romantik, men han lämnade huset när mamma tröttnade på att vänta på mig. Anledningen har alltid varit ett mysterium för mig. Jag vet att han träffade någon annan och övergav min mamma, och jag har varit arg och bitter över detta hela mitt liv. Men jag har inte hört hans sida av historien.
Pengar, eller om sengar
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka: “Är det inte fascinerande att jag lyckades åstadkomma något så fantastiskt? När jag tänker tillbaka på hur tufft det var för min mamma och jag känner jag mig säker på att jag rekommenderar att du flyttar in här omedelbart. Ändå Situationen nu är densamma som den var då. Barn utan strikta föräldrar ska bo hemma, i en sovsal eller en lägenhet som delas med andra människor.
Jag sover gott, fast jag har bott i mamma och pappa och mitt lilla rum med spisen på. Jag får ofta höra “Hur kan man vara socialist när man bor på ett så fint ställe och är så bra med pengar. från människor som annars har det bra. Ändå undviker jag mitt sociala ansvar eftersom jag är på rätt plats, och jag betalar en rejäl summa i skatt om pengarna kommer till god användning.
Jag minns hur jobbigt min mamma hade det när jag växte upp, hur lite hjälp hon hade och hur mycket bättre livet blev den dagen hon fick bostadsbidraget på sjuhundrafemtio kronor. Jag blir avstängd av “happy go lucky” killar som antar att alla andra har samma uppsättning omständigheter som de själva.
Oum majid-man
“Mamma började umgås med några tjejer i samma ålder när hon var liten, och gruppen blev en syjunta när hon var gammal nog att vara med. Kvinnorna i den gruppen var ständigt närvarande i hennes liv fram till den dag hon lämnade. Retandet i den har hållit i sig under hela mitt liv.
