Dan Wolgers Familj – Dan Wolgers är en 40-årig konstnär som framgångsrikt har fångat ilska, skratt och trar i sitt arbete. Han ser konst som något han måste kämpa mot ständigt i sitt eget liv. “GRATTIS (TT) (TT) Dan Wolgers leder oss in i den blygsamma lägenheten. Ligger mittemot den röda soffan som han och hans syster Elisabet har tillbringat mer än två decennier på.
Den är låg på vikt och ser väldigt statisk ut, även om föremålen i fråga är böcker och lådor med kryddor. Längst ut på vägen finns tre jordbollar som vid närmare granskning visar sig vara tre ballonger (en röd, en blå och en grön) som ständigt släpper ut små mängder luft.
De är inte klara ännu. Det är vad de säger först när de är helt stenade, och Dan håller med. Dan Wolgers anses allmänt som en favorit bland konstsamlare. Hans arbete har stadigt stigit till allt större kategorier. Till exempel i utställningen “Se människan” på Liljevalchs i början av 1990-talet reste han två bänkar och sålde dem sedan.
Som han tidigare har förtydligat var frågan att tidens konstnärer inte fick kompensation för sin avgång. Han utvisades för olydnad. Nu hade det gått en vecka sedan Dan Wolgers chockerande återkomst. Ändå granskas hans prestationer noggrant.Nästa gång detta sätts upp är sommaren 2021 på Falsterbo Konsthall. Han har ingen aning om vad innehållet i det dokumentet är. Det vanliga mönstret är att han helt definierar ämnet själv.
Kanske är det dags för Trkutställningen nu. Jag gjorde en utflykt för att träffa henne en gång och tog med mig mina mest obetydliga skatter, och vi hade en fantastisk tid tillsammans, säger han och skrattar gott.Dan Wolgers har de senaste åren arbetat som lärare och administratör för olika konstkurser vid sidan av sina egna kreativa ansträngningar. Han undervisade länge vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Att undervisa är ett jobb han trivs med, tar på största allvar och ser som ett sätt att betala tillbaka de förmåner han fick som ung student. Han lämnade sin tjänst som chef för Konstakademy efter 20 år av utbildningsskäl.Han säger: “Det var ett av de bästa besluten jag någonsin tagit”, och beskriver det resulterande facket som “högsinnat och maktlöst”, ytterligare försvagat av en kultur av cynism och bristande vision.
Han tycker att alla konstskolor, inte bara Konstakademien, har allvarliga problem. Den “falska akademiska inställningen” och “politisk styrning” är måltavlor för hans kritik. Han menar att det nuvarande systemet med standardiserade tester är kontraproduktivt och menar att utbildningen bör byggas om på ett annat sätt så att eleverna får möjlighet att hitta sina egna passioner och utöva dem.
Att vara modig eller modig. Hjälper unga människor att hitta sin andliga väg, växa i självförtroende och undvika att göra de misstag som kan leda dem vilse och äventyra deras värderingar. Han tvivlar på sin egen rosa syn, vilket tvingar honom att hela tiden riva sina egna konstruktioner.För mig personligen gör att förstöra konceptet att det kan återvända och inte bli permanent förstört.
Med egna ord beskriver han tiden på Konsthögskolan på 1980-talet som en tid av lycka och framgång, och han konstaterar att dåtidens pedagogik var mer avslappnad i den meningen att konstinstruktörerna kunde följa sitt eget kyne, och att Både studenter och lärare kunde fritt utbyta kunskap utan inblandning från byråkrater eller politiker.
Kanske var det lika krävande då som nu, eller ännu mer, med tanke på att både lärare och elever lämnades åt sig själva och uppmuntrades att stå på egna ben. Men det lärde en vad integritet är och vad det är värt, säger han och påpekar att han inte klarat att gå på en konsthögskola I dag, Jag hade inte ens blivit antagen.
Faktum är att drivkraften kan spåras tillbaka till vård i tidig barndom och att ställa förväntningar. Det finns en viss raffinerad naivitet i att jag fortfarande lever för att lägga märke till det. Jag hoppas i alla fall lära mig något nytt. Det kan verka idealistiskt eller till och med tragiskt, men alla som har arbetat med eller tagit hand om ett barn med särskilda behov vet att allt är till det bästa.
Jag vill göra ett bra jobb och inte sätta någon sist, så jag försöker mitt bästa.”En fruktansvärd tragedi har drabbat staden Lustans Lakejer i dag. Vår högt älskade bror, Tom Wolgers, gick bort efter en utdragen sjukdom. Vi saknar orden just nu för att uttrycka den sorg vi känner, men vi tror att Tom, var han än är, skulle uppskatta det om du spelade ditt favoritstycke av hans verk ikväll och lyfte upp ett glas gott rött vin till hans minne. Major Toms ära för alltid och alltid ”Bandet meddelade Kindes död på sin Facebooksida och till TT.
Då var han glad och full av vim. Så fortsatte den mot sin slutsats; han hade drabbats av cancer men ingen av hans vänner visste om det, och jag vet ärligt talat inte hur mycket han visste om sig själv heller, säger Johan Kinde och fortsätter, Han var en snäll och varm man. Det är tröstande att veta att hans musik kommer att leva vidare.
Tom Wolgers spelade för Lustans Lakejer 1980 och 1981 innan han gjorde karriär som fotomodell under några år. Senare var han med och grundade bandet Mockba Music med personer som Johan Vävare, och han spelade även i duon Paris Bis tillsammans med Irma Schultz.
Där och då mötte han upp Johan Kinde på en ombyggd version av Lustans Lakejer. Vi tog upp och stavade i en ny sketch med Lustans; det är vad vi kommer att arbeta med framöver, eftersom det är vad Johan Kinde säger att han ville.Tom Wolgers var son till saxofonisten Beppe Wolgers, bror till trummisen Benton Wolgers, och kusin till trummisen Dan Wolgers. Han uppnådde den mogna åldern av 61 år.
