Donya Hosseini Föräldrar – Horungen är en avgörande självbiografi som belyser både fenomenet barnbortförande och möjliga utfall i sådana fall. Jag gillade särskilt hur relationen mellan mor och dotter beskrevs, eftersom den gjorde det möjligt för läsaren att bättre förstå Donyas känslor för sin mamma och hur deras relation blev komplicerad trots likheterna.
Jag blev förvirrad av några saker, inklusive det faktum att något hände flera gånger men fortfarande beskrevs som om det var första gången det hände, även om det beskrevs i ett tidigare kapitel. Men, jag har lite högre tolerans för sådant när det kommer till självbiografier eftersom jag ofta utgår ifrån att det har något att göra med våra saknade vissa bitar som författaren inte valt att berätta för oss. Samtidigt tror jag att ordanvändningen i allmänhet kan modifieras för att förhindra sådana händelser.
Jag gillar verkligen hur saker hamnar i Horungen och blir början på en gång, samtidigt som jag ser tillbaka på det som kom innan när Donya tar kontakt med sitt system. Enligt Donya är boken ett försök att förhindra att något liknande händer ett annat barn, och den gör det på en rad sätt utan att bli för mycket. En god jämvikt har upprätthållits.
Det här är en bra bok från ett välrenommerat förlag, men den kan försvinna i havet av självbiografier som berättar liknande historier. Även om berättelsen är tydligt inhemsk och inget ett barn ska uppleva, kan jag aldrig riktigt komma in i bokens tag.
Det har nyligen varit en hel del debatt om huruvida boken är äkta eller inte; Donyas pappa har till exempel hävdat att majoriteten av innehållet är falskt. Donya lyfter i alla fall fram en betydande historia och lyfter fram en viktig fråga. Hon har också fått stor uppmärksamhet i media; här är en intervju hon gav i Tv4:s nyhetsprogram, Nyhetsmorgon. Åh, vilken tur jag hade när jag fick reda på att Lisa Genovas Forever Alice snart skulle filmatiseras! Eller, om jag förstår det rätt, är Sverigepremiären planerad till 20 mars.
Jag såg precis trailern och blev helt blåst. Jag minns att jag blev riktigt orolig när jag läste Fortfarande Alice eftersom demens är en mycket allvarlig sjukdom. Väldigt mäktig, hon är. Lisa Genova beskriver i detalj hur det är att drabbas av en psykisk sjukdom och hur överväldigande det kan vara. Hur svårt det är att veta vad som väntar och hur snabbt man måste vända sig om och se sitt liv glida iväg.
En av mina favoritskådespelerskor, Julianne Moore, spelar Alice. Hon är verkligen kompetent på det hon gör. Av trailern att döma verkar den ha spelats riktigt bra. Det finns också några mer kända namn, som Alec Baldwin och Kristen Stewart. Jag har länge funderat på att starta en butik. Egentligen har jag tänkt att det bara kommer att ta en månad eller så. Ett år verkar vara en extremt lång tid. Men nu när vi har stora besparingar och vill köpa ett hus känner jag mer press att gå med dem.
Jag tänker mycket på hur mycket vi konsumerar. Vi köper alldeles för mycket godis varje år. Och hur mycket av alla dessa saker vi faktiskt inte använder särskilt ofta. På galgar i linneskåpet. Om ärenden som hamnar i gråzonen. Och det gör mig galen. Varför vi slösar så mycket av världens resurser men använder så lite av det vi köper.
Det finns en sådan sak för oss att köpa. Allt ligger alltid på bordet. Det är alltid folk ute och gör affärer, oavsett om det är en vanlig vardag eller en helgdag. Jag får intrycket att många tycker om detta som ett tidsfördriv. Till var och en sitt, alltså. Det ska snart bli kul att göra affärer. Vad man ägnar sig åt varje vecka.
Jag tycker att känslan är förtryckande. Och jag känner mig ganska orolig inför installationen, men så tänker jag på det och köper en massa onödiga saker. Jag anstränger mig för att bara köpa de saker jag verkligen vill ha och behöver, men slutar ofta med onödiga tillbehör. Om jag till exempel vill köpa ett par byxor och jag ser en vacker tröja för under hundra, är det som om reptilhjärnan glider in och tänker: “Det var billigt och fint, jag borde köpa det.” Men egentligen behöver jag inte hålla på med allt. Jag har många fina handdukar hemma. Och jag använder inte dem alla på kort tid, så jag är inte så beroende av dem. Och jag köper alltid en till mig själv.
Det är något med som jag skulle vilja ändra på under 2015. Jag är inte säker på om jag vill kalla det ett “köpstopp”, men jag vill göra min verksamhet mer effektivt. Jag har verkligen inget emot att syssla med stora summor pengar eller liknande, men jag skulle vilja konsumera mer klokt. Minska den negativa inverkan din konsumtion har på vår planet. Jag vill verkligen hålla mina transaktioner till ett minimum och sluta köpa onödiga saker.
Och ja, det inkluderar böcker, eftersom jag älskar böcker också. Jag har närmare hundra färdiglästa böcker i min bokhylla. Jag köpte dem alla av en anledning: jag trodde verkligen att jag skulle njuta av dem. Och jag har fortfarande inte läst dem. Ska jag gå ut och köpa ännu fler böcker? Visst måste jag som singel människa utöva ännu större press på världens resurser om jag ska få en fulladdad bokhylla.
Så jag kommer att försöka vara mer kunnig i mina bokförsäljningssträvanden. Spendera mindre pengar och koncentrera mig på de böcker jag redan äger. Och om det är en bok jag inte ska läsa igen behöver jag inte behålla den, så jag kan låna ut den till en vän eller ge bort den till någon som Myrorna.
Jag har alltid tyckt att det varit mystiskt att äga många böcker. Och visst är det mystiskt. Ändå tar det upp mycket utrymme, och eftersom jag inte köper alla gratisböcker drar det också på våra delade resurser. Jag säger inte att det är fel att köpa böcker, och jag planerar verkligen att fortsätta göra det.
