Ellinor Löfgren Längd – Idag är sista dagen som jag kan komma undan med att bära “murrigare” färger innan det är för sent, eftersom alla snart kommer att bära pasteller och ljusa nyanser av hudton. Innan jag säger något som kan låta provocerande i vissa människors öron (trots att jag fortfarande bara är 23), låt mig inleda det med att säga att jag inte är säker på vad jag gör. Det är härligt att bli äldre! Om några år planerar jag att alltid bära mina dagliga klacshakers.
Nu är det som vanligt igen. Tidigare skulle jag begränsa mitt fokus till minsta möjliga område; nu kommer människors perspektiv in genom ena ögat och går genom det andra. Att jag ska “göra ett statement” genom klick är så typiskt mig. Jag är snabb med att trycka två smörböllar direkt när jag hör någon säga, “det minsta vi kan göra är att tänka på kostnader innan sommaren”, och sedan skjuter undan fikatallriken.
Lätt så, med klappar också. Jag tycker det är så gulligt att få NNU längre ben, och det är bara dumt att fortsätta med hur fånigt det är trots den ständiga kommentaren. Och för varje kommentar från en kort person (att hon känner sig så kort/att hon skriker/att hon ropar, “HERREGUD, hur länge kan jag va EGENTLIGEN!! “), Som ett tydligt bevis på att jag inte kommer att tolerera nedsättande kommentarer om mitt utseende. Särskilt när det gäller den aspekt av mig själv som jag uppskattar mest: MIN LNGD. Ja, snälla lyssna och klappa! Jag hoppas kunna växa till mina byxor i storlek 190.
Därför, för er läsare där ute: GÖR DET INTE! Trots ditt utseende bör du stärka dig, både bakom axlarna och framför brösten. En tjej som medvetet förvränger sig själv är mer attraktiv än någon annan tjej.När livet slutar handla om andra människor och deras perspektiv, blir det verkligen fantastiskt. Välj livet klokt.Visade det för mamma och hon slog runt henne lika mycket. Det hade inte fallit mig in att du är så lång. Jag tar 180, inte de 186 du skrev på Instagram. Det är sant att alla vill bli gamla, men du bör inte dröja kvar.
Jag har alltid varit på den höga sidan.. Jag kan inte föreställa mig hur länge det måste kännas. Jag har alltid kämpat för att hitta långa dödsfall. Jag använder mina läsglasögon för att se kortare avstånd. Tidigare kollade jag ständigt på mig själv när jag gick genom korridorer och liknande, men jag slappnade snart av den här vanan efter att ha sett andra långa kvinnor gå. Till ändan!! Så nu tröttnar jag bara på bilder.
Har för avsikt att sitta bredvid den bredaste medlemmen i mitt hushåll eller byta plats med någon för att få tillgång till nerf forsbacken. Jag har lärt mig att leva med det, men jag blir ändå defensiv när någon klagar på att det är “för länge” efter att klackandet upphört. Det gör den ännu kortare än vad jag är. så behåll bara kiften och oroa dig för ursäkten.
Många säger till mig att jag borde vara nöjd med min längd så att jag kan vara modell vart jag än går. Ändå har jag inget intresse av att bli fotomodell, och jag vill inte heller få veta att min längd är särskilt imponerande.Det finns en del av det här som får mig att skämmas över mig själv. Det är mitt fel att alla berömmer och kommenterar fnissning. . Men vi trodde alltid att jag hade vuxit upp, därför gjorde jag det aldrig.
Då hade dessa kommentarer, blickar och hårda ord från mördare som klivit fram aldrig varit berättigade att säga att jag är “för lång” för att bli nedslagen. Det var då jag insåg att inga av kläderna på affärsavdelningen var designade med långa lårluckor i åtanke. Eftersom jag hade Petter oroar jag mig aldrig för att bli attackerad av andra djur när jag är ute.
Men att ha de där ögonen som ständigt följer mig upp och ner så att jag så småningom kan fixera mig vid fötterna. Jag förstår vad de menar. Vänta ett ögonblick,De där ögonen får mig att känna mig så ynklig att jag skulle ha sett söt ut med ett par klackar på.Jag kan inte ha någon klackar idag annars skulle jag glida rakt in i mitten av tagningen.
Lycka till, Victoria! Du har gjort mig till en mycket bättre man, och sedan den dagen har du varit någon jag ser mycket upp till. Så snabbt, så snällt, så omtänksamt. Jag hittar inte orden. När jag har varit som sämst har jag alltid kunnat lita på att du hjälper mig att må bättre, och jag har alltid gått därifrån och känt mig mer jordad och centrerad som ett resultat. Verkligen, du är allt jag inte är. 3
Och det som har inspirerat mig mest är hur du bara är dig själv. Oavsett vad andra tycker eller tror. Mer är bättre än mindre, Ellinor. Och den sinnesstämningen har satt sig i mig som en varm filt. Och om något är bra, är inte det det bästa en person kan ge till en annan människa? Att ha en hälsosam dos av självförtroende och acceptera sig själv för den man verkligen är.
Min underbara vän Ellinor, som ni kanske minns har spelat en betydande roll i mitt liv ända sedan vårt hemkomstbröllop 2015! Hon brast in som en yrväder, och jag undrade vem det var i hjältens namn som kom in och tog mitt hjärta med storm. Från den dagen har vi alltid haft ett eget unikt band. Vi var bästa vänner över söndagsbrunchen medan vi alla bodde i Göteborg, och Elli var med den dagen jag träffade Alex. Så många bra idéer, så mycket ljud och till och med en hälsosam dos alkohol!
Vi finns alltid där för varandra oavsett hur länge det har gått sedan vårt senaste samtal eller hur länge det har gått sedan vi sågs senast (nåja, det har inte varit särskilt länge, men ändå). När jag först läste detta på Ellinors blogg blev jag helt golvad. Så himla underbart att jag faktiskt gråter när jag skriver detta!
