Erika Bjerström Familj – TV-reportern Erika Bjerström, som vi såg rapportera från Europa i SVT, är från Gävle. Nu finns “Porslinsmlerskan i Limoges”, Erikas fascinerande memoar från sin tid som utrikeskorrespondent, tillgänglig. En promenad genom Gävle en måndagsmorgon väcker hennes tankar till liv. Erika har varit i sin gamla hemstad hög på droger och har nu flyttat in hos sin moster Ingrid i Furuvik.
Erika föddes i Gävle och bodde där med sin mamma Cristina och sina två yngre syskon, en syster och en bror, från det att hon var två år tills hon var fjorton.Det var en period av oro och glädje för Erika. Den sorgliga sanningen är att hennes pappa Bengt hund, som bara var 32 år gammal, gick bort i cancer här.
Hon hade jättebra lärare på Solängsskolan, den bästa skolan hon gick. På 1970-talet, när studentrörligheten var hög, lyckades Erika, klassledare, lyckas övertala sina klasskamrater att låta henne läsa högt ur läroboken istället för att skriva ut sina svar för hand. Det stör henne nu när hon måste kommunicera på engelska med sina danskar.
Hon minns med glädje både sin rektor Lennart Ahl och sin klasskamrat och mentor Kjell Ruthberg. Hon började arbeta som barn på Solängsskolan, där hon lärde sig att argumentera, resa och hålla föreläsningar och seminarier. Det ledde till en intervju i Gefle Dagblad som Tetha har genomfört med 13-åriga Erika, som rest omkring med RFSU:s studiematerial. Hon besökte lokala skolor för att prata med elever om behovet av förebyggande medicin. Personligen hade hon ingen aning, men det verkade som om hon var ansvarig. Allt lades fram i artiklarna. Mödrar och fäder var främmande.
Flera resor väntar Erika när hon börjar sitt liv. När hon var fem år gammal flyttade hennes familj till Buenos Aires så att hennes pappa kunde arbeta för Alfa Laval. Efter att ha tillbringat bara en kort tid i Sverige antogs det att familjen skulle åka vidare till Mexico City. Men på den tiden var pappa sjuk, så Erika och hennes bror återvände till sin mamma och pappa på Bergs gatan. Där började hon i tvåan på Solängsskolan och fortsatte till sexan.
Efter att Poppa gick bort på Gävle lasarett träffade mamma en ny partner och familjen flyttade till Stockholm.När Erika var 16 åkte hon till USA, där hon studerade journalistik vid Temple University i Philadelphia. Som medlem i Green Progressive Alliance flyttade hon till Bryssel 1986 och blev den första svenska talaren som arbetade i Europaparlamentet.Sedan hade hon sommarpraktik på tidningen Land, där hon träffade sin nuvarande man, Anders, som övertalade henne att återvända till New York från Bryssel.
Havsvägen i Furuvik och släktens sommarhem är de enda konstanterna i mitt liv. Förutom vårt hem i Stockholm har jag och min familj även en gård i Bohuslän, på mammas sida. Jag gick i två olika skolor och jag tror att det har gett mig både social kompetens och ett öppet sinne. Det är så det blir för barn som reser mycket. Jag har svårt att förbli stillastående, men nu när jag är förälder kan jag bosätta mig och ge mina barn stabilitet. Jag tänker på Gudinnan, vars mormor var där och som insisterade på köpet.
Hon är ganska attraktiv och att vara runt henne är terapeutiskt. Pappa vilar i frid här. Efteråt skrev jag en artikel om 1990-talet för Dagens Nyheter. Jag kritiserade bland annat att hamnen i Gävle är svår att lokalisera. Jag tror att jag har rätt. Gävles marknadsföringsinsatser har förbättrats och nybyggnation av bostäder sker längs kusten. Men vattnet är inte kallare här som du skrev!Okej, så det är det. Det hela är en tumling ner till Furuvik för mig. Endast de som är över 14 år får köpa den.
Typisk medborgarförargelse!Jo, de hängde från allt och var väldigt galna. Hembygdsföreningen som skulle upprätthålla ordning och rättvisa kontaktade mig. Jag försökte slå den, men jag missade. Min mormors bror hette Folke Löfgren, eller herr Gävle, och han var inte nöjd med mig. I det ögonblicket krossades den journalistiska rollen helt. För att vara ärlig så har jag inget att tillägga till det samtalet. Andemeningen var jättebra, och om det väckte några kommunfullmäktigeledamöter och fick dem att fundera på nya sätt att förbättra saker och ting, då var det en succé.
Du har utvecklats från att vara journalist till en tv-personlighet. Ja, allt har två sidor. Jag jobbar alltid med mina manuskript och skriver. Tidningsskrivande är en singulär sysselsättning. En kille chillar i sin pj och sms:ar hela natten. Tv är ett samarbete. Du måste lita på din fotograf och redaktör. Att delta i ett team är något jag tycker om att göra. Det är också en rolig arbetsplats.
Att komma ut och träffa människor är viktigt. Det är härligt att det som ska vara sant faktiskt är det. Det skrivna ordet är härligt robust och imponerande, och det lever vidare. – Jag skulle försöka hitta sätt att öka genomslagskraften av folkvägarna. Fråga mig inte hur, men jag har insett att detta är vad som krävs för att minska spänningarna med lokalbefolkningen som ser på EU:s högkvarter med djup misstro.
Jag är en sorts galen världsförbättrare och folkbildare. Jag tycker om att berätta historier och kan bli helt upptagen av att försöka göra dem så informativa och engagerande som möjligt. Det är för att jag vet att jag måste arbeta hårt för att förstå komplexa frågor. Barbro Alving är det första namnet som kommer att tänka på, Bang.
Ironiskt nog tror jag inte att Bang hade varit möjligt just nu. Jag tvivlar på att någon publikation skulle ha gjort det möjligt för samma person att kunna utföra så många olika uppgifter. Nuförtiden är du antingen en korrespondent eller en kändis. Jag har också stor respekt för Christiane Amanpour, CNN-reportern baserad i Mellonyos. Hon är seriöst cool som is. även Britt-Marie Mattsson i Allmänmedicin.
