Farah Abadi Gravid Igen 2023 – Vid årets mor-dotter-firande korades Farah Abadi som årets mest inflytelserika mamma. När hon står på scenen inför miljontals tittare eller delar med sig av sina innersta tankar på radio utstrålar hon en aura av värme, positivitet och auktoritet som programledare. Hon berättade om sin mormors och mammas upplevelser som flyktingar, samt sin egen och dotterns önskan att växa upp i ett fredligt land under årets Sommarprogram i Period 1. “Saker som är viktigare än något annat att lyfta.”
Läs hennes egna ord om att bli ett exempel, om hur vi kan uppnå ett mer öppet och inkluderande samhälle och om de lärdomar hon har lärt sig av sina barn. Hej Farah, du har gjort ngra av de strsta grejerna man kan göra I r – lt Melodifestivalen, sommarpratat I P1 och tävlat I P spret.
Det har verkligen hänt mycket. – Det har varit mycket. Jag blir mer igenkänd offentligt, men vardagen fortsätter att rulla på. Du måste fortfarande sitta, vända, hantera, lämna och hämta den i skolan. På vissa sätt är det en stor grej att främlingar kommer fram till mig för att prata eller ta bilder, men i mitt dagliga liv är det ganska normalt.
Under de senaste åren har jag gett det mitt nyårslöfte att säga “ja” oftare, även om jag inte helt håller med om påståendet. Eftersom det var så enkelt att svara ja på frågan om Mello och Paretskys spionkonst, borde jag bara låta mig glömmas bort? När det händer reflekterar jag ofta över de människor som kom före mig. Jag är inte mer pålitlig än alla andra.
Oj, det är tight! Att vara ett exempel kommer med ett stort ansvar, men jag är också bara en vanlig kille som gör misstag och har brister. Jag hoppas att jag kan inspirera inte i de stora uppgifterna, utan snarare i sättet att vara; att sträva efter att vara sig själv, att motstå att bli luftig, för mycket, för prattig. Jag minns att jag fick höra när jag var yngre att jag tog för mycket plats.
Mina föräldrar och mina vänners föräldrar har alltid pratat om krig och resor; det har varit en outplånlig del av min uppväxt att höra vuxna berättelser om vänner och bekanta som försvann in i etern på en flygning eller som försvann spårlöst. Det har också gjort mig väldigt tacksam över att slippa ett liv i krig nu när jag är vuxen med mina egna barn.
Jag behöver inte åka långt för att få det jag behöver, som en flygresa eller en bilresa för att komma till skolan eller lunch. Alla saker som verkar självklara för mig just nu är saker som inte kunde ha varit så enkla att förstå tidigare. Och för det känner jag en enorm tacksamhetsskuld.
Jag har fått bra respons; många äldre kvinnor har kommit fram för att berätta sina historier, inklusive de som delar likheter med min och de vars mödrar eller fäder flydde från förföljelse i Finland eller Europa under andra världskriget. De har anat en förtrogenhet och ovana i min sommarprat, vilket är både härligt och djupt oroande.
Det är enkelt att föreställa sig att situationen var densamma då och att reflektera över de lärdomar vi har dragit. Men krigföringen består och nya konflikter uppstår, som i Ukraina. Även om tanken på att krig skulle bryta ut i Sverige verkar otänkbar för mig, ser min mamma det som en tydlig möjlighet. Hon menar att “vi måste ha en plan”. Hon fruktar att det kan hända igen på grund av de krigskänslor hon fortfarande hyser.
Det är så svårt – det är svrt. Folk säger saker som “De som kommer till Sverige måste integreras”, och det är rättvist nog, men är det inte upp till de som faktiskt flyttar till Sverige att få det att hända? En familj som har flyttat från Ukraina kan inte helt enkelt ha ett eget julfirande utan att först förbereda det i förväg. För att gå med i gruppen måste gruppen säga: “Så här gör vi, kom!” Var med!”. Den som flyttat hit kan inte integrera sig, det måste samhället göra.
Oj, det är mycket pengar! – Jättemycket! Familjen är som ett hem hemifrån där du alltid kan vara dig själv utan att döma. Men jag kan inte låta bli att undra om vi förväntar oss för mycket av en familj att alla ska vara lyckliga och framgångsrika. Relationer inom familjen skiljer sig inte från någon annan typ av relation genom att de kan förbättras eller försämras med tiden. Vi är mer fiender än vänner; man måste bryta leden och vara en surrogat för sin familj till och med. Det är viktigt att försöka förstå saker ur den andra personens synvinkel och att vara tålmodig och tillmötesgående i slutändan.
Jag har haft möjlighet att testa min hälta, och det är bättre än jag trodde att det skulle vara. Jag har blivit så dum att jag kan skratta åt vad som helst, som en dålig reklam. Jag har också blivit redo att gå vidare till nästa liv. När jag fick mitt första barn sa jag till min man Johan att om jag gick bort så behövde han snabbt hitta en annan tjej och att mitt enda krav var att min son Zacke skulle få kalla henne mamma. Att tro att han kan växa upp utan att någon kan kalla “mamma” var min värsta mardröm.
Förutom att lära mig namnen på olika dinosaurier och vilka planeter som helt och hållet består av gas, har jag också lärt mig att personlighet är något som är rotat i oss från födseln, vilket har gjort mig mer empatisk mot mina medmänniskor. Jag hade utgått från att vårt andra barn, Juni, skulle bli precis som vårt första, Zacke. Ändå är hon en helt annan person; hon har sin egen identitet.
