Frida Hyvönen Längd – Frida Hyvönen är tillbaka med ett helt nytt album kallat Dream of Independence efter succén med hennes tidigare, Kvinnor och barn. Damernas Värld pratade med en av landets mest utmärkande konstnärer för att prata om de senaste trenderna, provocerande litteratur och vikten av kvinnlig egenmakt.
Artisten Frida Hyvönen kom till sin rätt med sitt förra album, 2016 års Kvinnor och barn, det första hon gjorde på svenska. Som den första popartisten att uppträda på Dramatens scen har hon släppt en rad singlar sedan 2005, åkt på en lång turné, samarbetat med en fotograf och ett danskompani och blivit känd för intensiteten i sina framträdanden. På sitt nya album, Dream of Independence, går hon över till engelska, men i övrigt är albumet väldigt likt den text- och melodirika värld vi har förväntat oss av Frida Hyvönen och hennes piano.
Under de senaste åren har jag skrivit så mycket musik att det nästan är som att jag behövde skriva i en anteckningsbok. Skrivprocessen blev mycket enklare efter det, och berättelsernas berättarröster kom fram tydligare än i tidigare utkast. Det här är den enda sketch jag någonsin har producerat helt på egen hand; tidigare har jag alltid förlitat mig på en medarbetare.
När du är ensam och har en klar uppfattning om hur saker och ting ska gå till måste du lära dig att förespråka för dig själv, ta mer ansvar och leda större projekt. Betet har varit fräscht och ganska utmanande. Tematiskt har det funderats en del på att följa kontra att leda, och det övergripande temat är inte olikt.
Sara-Vide Ericson är en av mina favoritartister; vi har varit nära vänner i flera år. Nu frågade jag henne om hon ville göra skidmasken. Jag har fått höra att jag ser ut som en gudalik figur som kan hitta skatter i skelettet på en segelbåt. Tanken på att ta tillvara naturens kraft genom att dämma upp floder och suga upp energin den frigör är inte ny, men i det här fallet handlade det specifikt om att göra motsatsen till vad man normalt skulle göra när man möter en flod: att stå stilla snarare än att röra sig nedströms.
Att visas som någon man beundrar har alltid varit en unik upplevelse. Nu kan jag äntligen säga att jag har hittat en likhet med mig själv i den fantastiska konstvärlden skapad av Sara-Vide Ericson, vars verk alltid har fascinerat mig. Bilden ansluter något till låtens titel, “Dröm om självständighet”, där jag blir lyrisk om en värld där sådan frihet är given och lyx. Kanske har man varit tvungen att ta ansvaret för att ledarna till hands inte orkar.
Även om jag gillar högkvalitativt byggande har jag ett ljummet förhållande till konsumentism. Jag tycker om att titta på kläder i Christian Dior-stil på grund av dess lyxiga smidighet och utsökta tigrar. Däremot handlar jag kläder online.
Jag tänker väldigt lite på det, även när jag spelar. Innan jag verkligen funderar på hur jag ser ut så skulle jag vilja säga att jag antagligen har smygtit mig och valt något att ha på mig, och det är en hel kunskapsmassa i sig. Och vad som kommer att fungera bra på scen och är intressant att undersöka överlag. Hur man måste ansa sig om det ska bli något så att det kan anas.
Jag har utvecklat en vana att gnugga ansiktet kraftigt runt ögonen. Om ögonen är ganska runda tror jag att det bidrar till historien. När jag går på fester privat brukar jag använda rött läppstift, men jag har märkt att att bara använda läppstift gör ett större intryck på scenen.
Jag var med om en hästolycka när jag var i nioårsåldern, så jag har liksom en lite hopklistrad och sned överläpp, vilket jag tycker ser lite känsligt ut när jag är osminkad. När jag tittar på bilder tycker jag att det är bra om man vill förmedla ett visst budskap. Detta är uppenbarligen överdrivet, men jag måste säga att det finns någon sorts harmoni mellan scenerna och skrivandet som får mig att tänka djupt på det fantastiska samtidigt som jag förblir förankrad i det verkliga och lättillgängliga.
Om du hittar rätt balans mellan spänd och avslappnad, kommer din stil att bli en omedelbar publikbehag. Det är ett fascinerande konstverk. När folk är välklädda tycker jag att det är förtjusande, men jag blir irriterad när de försöker för mycket. Så vackert som något så vanligt som en bebis kan vara att titta på i några sekunder, måste det finnas något där som kan berätta för oss om det är tomt eller fullt. Jepp!
Det är inte alltid jag som är “jaget” i berättelsen, och detaljerna är nästan alltid något som kommer i förgrunden under skrivprocessen. Men de är ofta inspirerade av händelser i mitt eget liv eller livet för mina nära. Jag vill inte prata om det i detalj eftersom… jag inser att vi lever i en väldigt prålig tid och så vidare. Mitt intryck är inte att jag vill skriva för att dela mitt liv med andra; snarare lever jag ställföreträdande genom mitt skrivande.
Det kändes väldigt som söndagsmorgonen (som bland annat handlar om psykisk misshandel), och jag fick mycket positiv feedback efter att ha hört det. Många människor kände igen varandra och många kvinnliga resenärer har använt toaletterna.Berättelsen är helt baserad på händelser från mitt eget liv, men de är något överdrivna och när boken gavs ut hade det gått många år.
En singer-songwriter är någon som skriver låtar och spelar ett instrument.Det är så eviga saker, det mänskliga … Jag kan tycka att det är intressant att ha en kurerad och väl genomtänkt text via vilken man kan prata om sina känslor i alla delar.Jag tycker om att bli äldre. Mitt liv har bara förbättrats med åldern, tack vare några lyckliga pauser på vägen. Det är allmänt känt att ungdomen dränerar de unga, och det är något jag kan tänka på när det gäller både utseende och vitalitet.
Jag vet inte om det finns något där som hänger ihop med den starka känsla av individualism och konkurrens som jag uppfattar finns i oss alla. Men i ett kapitalistiskt och patriarkalt samhälle kan jag inte utesluta möjligheten att lära mig om saker utöver mina egna tonårsintressen.
Det verkar dock som att poängen med detta är att koncentrera sig på sina egna egocentriska ideal om skönhet och ungdom. Eftersom det är så odemokratiskt har vi betingats att tro att det är här vårt värde vilar. Sedan är det förståeligt varför någon kan spendera pengar på att förbättra sitt yttre utseende; men om du frågar mig är det en ganska felplacerad prioritering.
