Frida Hyvönen Pojkvän – Mjuka och söta varnas. Frida Hyvönens svenska debut står med huvud och axlar över konkurrenterna tack vare den kusliga noggrannhet med vilken hon väcker både avlägsna, nedgrävda tankar och en nutida relation präglad av spänning, förbittring och dysfunktion.
Frida Hyvönen går längre än det vanliga samtalet om skidorter och avslutar sin egen personliga kärlekshistoria när skidsäsongen går mot sitt slut. Om Kärleken hade ett infall, skulle den återvända hit för att fjanta sig själv med sin egen pelare. Frida Hyvönen sjunger, “Ska jag ikläda mig ringbrynja, and lay me down to vila” i sluttakten i Amors slutpelare.
Berättelsen börjar dock med att ett barn snubblar över en norrländsk sjö och legenden om Jonssons Pojk som stiger ner från vattentornets topp. En bro öppnar sig mellan hjulen i slutet av boken, vilket direkt bevisar att Frida Hyvönen är en textförfattare av absolut tonträff som kan berätta en effektiv och engagerande historia. Vad som följer är en berättelse om ett (avbrutet?) övergrepp, följt av en rad djupt personliga texter skrivna på Hyvönens eget språk.
Vid första lyssnandet kan det verka alltför förenklat och repetitivt, men ge det lite tid så kommer det att växa på dig till något mer innerligt och förtjusande. Efter detta kan du dra slutsatsen att allt gjordes med största skicklighet och expertis. Frida Hyvönen är en stylist med ett språkligt gehör, vilket gör att hon kan göra stora tonskiften med relativt små justeringar, oavsett om hon sjunger om känslor, människor eller miljö.
I en intervju publicerad av Dagens Nyheter avslöjar Hyvönen att Nobelpristagaren Alice Munro har varit en stor inspirationskälla för henne, och att hennes romaner utan tvekan är svåra att sammanfatta. Frida Hyvönen har gjort det tidigare, men när hon väljer svenska som språk blir resultatet något annat. Hyvönen placerar sig i en svensk och norsk tradition där hon kan mäta sig med de bästa av dem. Det är som om hon släppte allt innan med detta i åtanke som sitt slutmål. Nu är det dags att se Frida Hyvönen.
Då är det förståeligt att ägna tid och energi åt att fundera över hur mycket av det hon sjunger om är självbiografiskt. Det spelar uppenbarligen ingen roll i verkligheten. Svaret är oftast både allt och ingenting. Hon nämner Ulf Lundell också i den där DN-intervjun, och även om vissa kanske avskyr jämförelsen, finns det obestridliga paralleller mellan de två när det gäller deras respektive sätt att tala och skriva, samt den omsorg, självständighet och harmoni med vilken de närmar sig mellanmänskliga relationer.
Frida Hyvönen Pojkvän : Christian Kjellvander
Man kan dra en gräns mellan säg Lundells “Strändernas svall” och Hyvönens “Fredag morgon”, som i sin tur har släktskap med Olle Adolphsons “Trubbel”. Det är bara det att Frida Hyvönens författarskap är så skarpt och detaljerat att det upptar en nisch i svensk populärkultur olik någon annan. Men det är uppenbart att alla förstår att sanningen är obunden från några konsekvenser.
Familj och vänner delar sin sorg över hans bortgång i ett hjärtligt inlägg i sociala medier: “Det är med outgrundlig sorg vi måste meddela att vår älskade Lasse har gått bort i kväll. Lasse blev nyligen bedrövad över vad som såg ut att vara metastaserad cancer, och han drog sig tyst tillbaka den långa torsdagen, omgiven av sina nära och kära, som beskrivs i texten.
Lasse Wellander började sin professionella musikkarriär vid 16 års ålder med bandet Peps & Blues Quality. Han föddes 1952. Senare uppträdde han tillsammans med musiker som Pugh Rogefeldt och Ted Gärdestad. Han deltog också i många ABBA-uppträdanden och turnéer. GP har varit i kontakt med Lasse Wellanders sambo, som förbjuder kommentarer och harpor på artikeln. Lasse Wellander fyllde 70 år.
“En fantastisk gitarrist”, sa Nikke Ström.Nikke Ström, som är baserad på bland annat Nationalteatern, var en av personerna som kom Lasse Wellander nära under hela året. Tillsammans har de spelat på turnéer med grupper som Low Budget Blues Band, spelat in fyra album och drivit en sommarrestaurang i Lysekil. Nikke Ström beskriver GP som en “fantastisk gitarrist, musiker och god vän” när de ses på söndagskvällar.
Det här är mycket att ta in, och det är inte lätt. Jag ska inte ens försöka sammanfatta hans karaktär med några pittoreska ord. Han envisar med att det är lite för gosigt. Många pratar om uppbrottet på sociala medier. En av dem är musikern Robert Wells, som uttrycker tacksamhet för möjligheten att spela med Lasse Wellander:
“Ett stort och innerligt ryck! En obeskrivligt begåvad musiker. Fick göra turneringar och skidåkning med honom som gäst”, skriver han i ett Facebook-inlägg. Sara Berg är till en början skeptisk till Frida Hyvönens svenskspråkiga försök, men hon ändrar sig snabbt.
Först var jag skeptisk till Frida Hyvönens nya försök att sjunga på svenska. För mig har hennes röst alltid varit mer av ett instrument än en berättare, och det är mycket enklare att ta till melodrama och slapstick på ett språk som inte är ens eget. Jag antog att om texterna inte var felfria skulle det hela falla isär.
Jag hade rätt och fel. Medan många av texterna innehåller universellt tillämpliga berättelser om rivalitet, romantik och makt, är andra så inåtvända att de distraherar. Där har behovet av att berätta blivit ett hinder för att driva sin egen stilkänsla. Jag har till exempel funderat mycket på »Vänner I vardagen«, och om jag ska bilda familj eller inte. Hon är för smal och tidssvält.
I så fall föredrar jag Destiny’s Childs “Imponera p mig”, en musikalisk brygga mellan “Independent Women, Pt. 1” och “Survivor” om en kontant pojkvän. Det är inte det enda språket att låna musikaliska idéer från andra språk. Till exempel påminner “Kommer du” om Beyoncés “Run the World (Girls)”, men är mycket längre och innehåller bidrag från Jenny Wilson, och “Fredag morgon” låter som “Trubbel” i Monica Zetterlunds tolkning.
Mina personliga favoriter i backen är bland annat den kvava “Alla vidt att det är vackert I Paris”-valsen, den mjuka “Drömmen om dig” och den rosiga, vemodiga “Alla vidt att det är vackert I Stockholm.” Ja, Frida Hyvönens röda är fortfarande lika fängslande och imponerande som den någonsin varit; den är på en gång högtidlig och skyhög och lysande.
Som ett stort och robust musikinstrument som kräver speciell hantering.På sitt senaste album “Kvinnor och barn” släppte Frida Hyvönen för första gången låtar på svenska och fick dubbla grammynomineringar. På sitt nya album, Dream of Independence, återvänder hon till att sjunga på engelska och öppnar upp för några stora livsfrågor. Tali da Silva, musikkritiker för Kulturnyheterna, lyssnar på en medelålders Hyvönen.
Dream of Independence är ett album som försöker svara på frågan om en kvinna kan fortsätta sin karriär som popsångerska efter fyrtio års ålder. Svaret är ett rungande “ja”. Men det gör inte frågan tråkig eller irrelevant. Populärmusiken har dock alltid dominerats av unga människor, och särskilt kvinnor har haft svårt att få acceptans som vuxna inom populärkulturens område.
Jag hörde en ny vision: att äntligen få fabriksklockan att klocka. Sedan oenigheten avgjorts lyfte han bördan från sina axlar. Men då är det dubbelt, precis som det är med pension. Det som kunde ha varit en välsignelse kan lika lätt förvandlas till en bana. Hyvönen vänder sig dock även till mer avancerade åldrar. Face är ett gulligt och humoristiskt sätt att prata om hur snabbt män börjar säga att du ser trött och sjuk ut.
