Helen Alfredsson Längd – Efter att ha gett upp professionell golf för gott, återvände hon till spelet på Legends Tour för kvinnor och fann snabbt framgång, särskilt i senior majors. 2017 slutade hon oavgjort på tredje plats vid den första Senior LPGA-turneringen någonsin, och ett år senare förbättrades hon till oavgjort tvåa. 2019 åstadkom hon samma “senior slam” som Laura Davies gjorde 2018 genom att vinna båda seniormästerskapen för kvinnor: U.S. Senior Women’s Open och Senior LPGA Championship.
I slutet av september 2013 hade Alfredsson officiellt lämnat LPGA Tour.Sedan hennes mamma drabbades av Alzheimers sjukdom och gick bort 2010 har hon donerat till en välgörenhetsgolfturnering till förmån för Alzheimers forskning.Efter fem år borta från LPGA-touren på grund av ben-, rygg- och axelbesvär kom Alfredsson tillbaka 2008 och vann sitt tredje Evian Masters-mästerskap.
Hennes äktenskap 2005 med ex-NHL-spelaren Kent Nilsson gjorde henne till styvmor till professionella hockeyspelaren Robert Nilsson. Även som amatör spelade Kent Nilsson på professionell nivå. 2017, efter skilsmässa och sedan försoning, flyttade de ihop igen.
^ 2001 förlorade du Maurier Classic sin status som LPGA-major till Women’s British Open. 2013 blev Evian Championship en betydelsefull turnering. Alfredsson spelade ett utvalt antal europeiska evenemang på LPGA-touren, där hon vann elva gånger, samtidigt som hon fokuserade på USA. 1998 tjänade hon mest pengar på Ladies European Tour.
Women’s Open på Indianwood Golf & Country Club i Michigan. Hennes poäng på 132 efter 36 hål motsvarade en ny tävlingsbästa. När hon avslutade den tredje rundan på 13 under par var det den lägsta poängen till par som någonsin noterats av en manlig eller kvinnlig tävlande vid U.S. Open. Hon låg jämn för nionde efter 29 hål men avslutade turneringen på 14 över par, åtta slag efter mästaren Patty Sheehan.
Det är viktigt att komma ihåg att LPGA inte började samsanktionera Women’s British Open förrän 1994, och att turneringen inte fick major-status förrän 2001.Sedan år 2000 har Ladies European Tour också medsanktionerat Evian Masters.Hon har vunnit sju LPGA Tour-evenemang, inklusive Nabisco Dinah Shore 1993, LPGA:s första stora mästerskap, och utsågs till Rookie of the Year 1992. U.S. Women’s Open hölls på Crooked Stick Golf Club lite över tre månader efter att Alfredsson vann Dinah-stranden. Efter att ha haft en tvåtaktsledning in i sista ronden hamnade Alfredsson i oavgjort tvåa, ett skott efter vinnaren Lauri Merten.
Åtta gånger (1990, 1992, 1994, 1996, 1998, 2000, 2002 och 2009) tävlade hon som medlem i Europas Solheim Cup-lag som spelare. 2007 var hon kapten för den europeiska Solheim Cup-truppen, som föll till USA:s sida med 12-16. Vid Solheim Cup 2009 skrev hon historia genom att bli den första spelaren i något av lagen som kvalificerade sig som spelare efter att ha varit lagkapten föregående år.
Efter att ha gjort sin debut på Ladies European Tour 1989, hedrades Alfredsson som årets Rookie of the Year. Hon slog äntligen igenom som professionell spelare vid Women’s British Open året därpå, 1990. 1991 vann hon tre gånger totalt, inklusive två LET-titlar och en vardera på australiensiska och japanska tourerna. På grund av sin 17:e plats vid LPGA Final Qualifying Tournament 1992, beviljades hon medlemskap på LPGA Tour för det året.
Hon tog en BA 1988 från United States International University efter fyra års golf med instruktören Gordon Severson i San Diego, Kalifornien. Somrarna tillbringade hon med att spela i Sverige och från 1986 till 1988 dominerade hon Svenska Mästerskapet i matchspel.
Efter att ha tagit sitt diplom i IB&M 1988 tillbringade hon sex månader i Paris, Frankrike, för att prova en karriär som fotomodell. Hon var en nyckelspelare för det svenska laget som tog förstaplatsen vid EM för damlag 1987 i Turnberry, Skottland. Sveriges bästa avslutning någonsin var andraplatsen, efter bara USA, 1988 på hemmaplan i Stockholm. Samma år, vid EM för damer som hölls på Pedrena Golf Club i Spanien, vann Alfredsson bronsmedaljen för sin individuella prestation.
Den svenska professionella golfaren Helen Christine Alfredsson (född 9 april 1965) är medlem i Ladies European Tour och LPGA Tour. Hon hade två andraplatser vid U.S. Women’s Open och en seger vid LPGA:s Nabisco Dinah Shore Championship.
Innan LPGA Tour kallade båda turneringarna “stora”, vann hon även Women’s British Open en gång och Evian Masters tre gånger. Under 2019 åstadkom hon vad som är känt som en “senior slam” genom att sopa båda seniorkvinnornas majortitlar. Helen Alfredsson är en unik personlighet, både på och utanför golfbanan. Helen har ett brett utbud av intressen utanför golf, inklusive dragracing, modellering och till och med att åka Harley. Helen har förtjänat sitt rykte som “den vilda” av goda skäl.
Helens födelsedatum är indexerat till den 9 april 1965 i Göteborg, Sverige. Hon är svensk, även om hon är en professionell golfspelare som främst tävlar på LPGA-touren i USA. Helen är också medlem i Ladies European Tour resten av sitt liv. Under sin tid som amatör tävlade Helen för sitt land i de europeiska junior- och seniormästerskapen på golfbanan. Både 1986 och 1988 var hon med i den svenska truppen som tävlade om Espirito Santo Trophy vid världsmästerskapet för amatörlag.
Helen var inte bara bra på vad hon gjorde med sitt team; hon klarade sig också bra när hon var ensam på henne. Åren 1981–1984, 1986–1988 och 1988 vann hon sex svenska nationella titlar. Helen tävlade på Swedish Telia Tour medan hon fortfarande tog sin examen. Hon deltog i kretsen i totalt fem år och vann minst en gång per säsong. Den 1 januari 1989 började Helen sin professionella karriär.
