Helmer Ljus Wikipedia – Sovrummet är cirka 2 gånger 3 meter stort, med gröna väggar och två stora, snidade fjärilar hängda i taket med fläktar. Symboler för… frihet? En enkel men oväntat välkomnande inredning. En svart safflor i en vas. En grön vadderade stol och ett litet ovalt bord toppat med vit marmor. Solskenet kommer in genom växthusets gyllene och vita trädgårdar. Här möter du Helmer Ljus.
När Ljus-Helmer, som han kallas hemma i Delsbo, kommer för sent till vårt möte ursäktar han sig.Min klocka hade stått stilla. Jag låg och grät när skunkarna fångade mig, säger han. Kanske bildligt. På denna plats har tiden stannat. Så uppfattar Helmer sina förhållanden på Kriminalvårdsanstalten Saltvik i Härnösand. Superfängelset.
Han har på sig en grå wct-overall med en röd t-shirt under. Den vita kalvens huvud rör sig i takt med de få snabba stegen. Nu reser han sig ur sin dvala och stampar över sitt håriga tråg med en flock finkar.Jag har aldrig varit så långrandig förut. Tills dess, snälla slå mig på handleden för nästa tillstånd.
Vi ska ta en liten tupplur nere i konsultationsrummet. Personalen har tagit in en termos full med varmt vatten, några papperskoppar kaffe, te och socker och några små plastbehållare med mjölk. Helmer håller på att färdigställa en plastform med sin hemgjorda sockerkaka. Bjuder. Den goda kakan vi alla gjort i skolköket någon gång är god. Vi dricker kaffe blandat med mjölk ur engångsplastmuggar.
Nu börjar Helmer berätta historien om sitt liv i utkanten av lagen under så många år. Till en början kan det tyckas att saker som hembranning och tjuvjakt är ofarliga misstag i sammanhanget. Sällsynta är de gånger han bötfällts av domstolarna i Delsbo för sådana lagöverträdelser. Han har tappat koll på det totala antalet år han tillbringat på institutionen. Men under de senaste 23 åren har han stängts av i 20 för allvarliga, utbredda tjänstefel.
Vid tjugoett års ålder gick jag i fängelse för första gången. Han hävdar att händelsen i fråga handlade om att någon bråkade om en flaska vin och en tomte häromdagen. Jag lyckades skaffa ett helt år. Han blev mycket lätt påverkad av sitt rus den gången. Och de fortsatte med sina liv i den isolerade banan.
Det finns många anekdoter om hur Helmer svarade på frågor från polis och advokater med kvickhet och djup kunskap. Han ler med sina trötta ögon och berättar: Jag har skjutit 36 älgar I mitt vida. Dessa tre är mycket legitima alternativ att överväga.
Detta har varit Guds gåva till oss så att vi kan tjäna som hans förvaltare. Det är inte så i Bibeln, sa jag till folket på Delsbotinget. Vi gav honom smeknamnet Geten på grund av hans ovanligt långa hals. Helmer berättar också om dagen då polisen bröt sig in i hans stuga och hittade en död tvättbjörn liggande på golvet. När polisen frågade om det var jag som skjutit sa jag att … det där kan väl vara nåt som katten släpat in. More narratives and more snark. Bild på en dubbelmördare som gömmer sig i soffan är svår att se.
Han kollapsar tillbaka i galonsoffan och återfår sitt förstånd. Några exceptionella sinnen stiger till ytan. Sprider kvinnor. 1988 dödade han någon i Delsbo med en yxa. Helmer dömdes till sammanlagt tio års fängelse. De klädde sig lämpligt när de var på institutionen och dök upp efter tjugo år. Några år senare 1999 tog han sitt liv i Ljusdal med samma kniv. Helmer dömdes till det liv han ska börja.
Jag har ingen aning om vad som händer. Jag måste ha varit hög… och allt gick smidigt. Minnet svackar hemma hos Helmer. Enligt ett uttalande från det straffrättsliga systemet i samband med en översyn av tillståndsbestämmelserna har han nyligen visat tecken på att demens har börjat. Han går inte ut och säger “ilska” eller “skam”, men han tror att han nu har lärt sig sin läxa och har bett om ursäkt för sina misstag.
Någonstans måste det trots allt finnas en lösning. En linje där man kan gå på ett vänligt sätt. I april nästa år fyller Helmer Ljus 84 år. Han märker årsavslutningen på de ställen där han inte förväntar sig att det ska bli så många fler. Jag vill verkligen inte slåss längre. Jag hade hoppats att få tillbringa några år av livet i min hemstad Delsbo innan jag gick bort. Jag har tillbringat större delen av ett år här och sugit upp honom.
1928 föddes Helmer i den danska huvudstaden Köpenhamn. Hans föräldrar skilde sig när Helmer var fem, och han flyttade in i ett fosterhem med en minister. Han gick ut skolan på Tallsen, västra Hälsingland, och vid femton års ålder fick han börja jobba i skogen med de vuxna.Jag tillbringade månader instängd i en hydda i skogen, där jag fick klara mig själv och döda horderna av monster som kom ut på natten när de vuxna gick hem till sina fruar och barn.
Här har jag en grotta, säger Helmer och drar upp sin tee. Presenterar en lång operationell kis från bröstkorgens nedre kant över bröstbenets vänstra sida. Efter en tuberkulosskrämhet, ett sprudlande svar. Han öppnar också upp om de svårigheter han har haft med sitt eget hjärta. Visar två små plastbehållare märkta med läkemedlens namn och tidsinstruktioner.
Efter att jag bosatt mig i Kalmar började hjärtflimmeringen. Resorna och de stora affärsuppgörelserna här och där började göra mig orolig. Jag hamnade på sjukhuset när det blev riktigt illa, säger han. När han flyttade till Kalmar var det under övergångsåret mellan gamla och nya anläggningar i Härnösand.
Han gillar inte det nya superfängelset i Härnösand, där han har suttit sedan 1 december. Han har försökt få ett flyg, framför allt till Gävle, men fått nej. Tidens gång är en tickande klocka. Inget av det händer. Hjälmar är inte inblandade i någon aktivitet. Han vågar sig aldrig ut ur rastgården. Han säger att vårt besök är det första han har haft i den superfamiliära miljön.
