Henrik Jönsson Obotlig Sjukdom – Batongers är fantastiska. Enkelt uttryckt ställer vi bara in Miljöfesten. Det säger Henrik Jönsson, den mäktigaste figuren längst till höger. Jönsson förespråkar, trots sina uppblåsta frihetsanspråk, häftigt för ökat statligt förtryck och expansion. Saken tar tid. Allt fel ligger hos den så kallade intelligenta arten. Kungarna har gett honom ytterligare tjugo år att leva. Och de förväntar sig att han ska leda sina 125 000 anhängare i en attack mot vänsterns kollektivism.
YouTuber: “Min vänstra sida vill rycka ner vetegrässhots i min nacke, min högra sida vill rycka ner den svenska flaggan på mig”, och bjuder sedan in tittarna in i sitt hem på lunch och lite vin med dagens upplaga av ETC.Kemin är bra där. Champagneflödet är obegränsat, kostnadsfritt och av högsta kvalitet.
Den rymliga 1950-talsinredningen ligger fyra mil från hjärtat av Stockholm, mitt i en skog av mossiga jordtoner. Det allt mer osannolika resultatet av den ekprydda etagevning. Folkhem. Minns socialdemokraterna från förr när de faktiskt styrde landet. I skarp kontrast är gästlistan en mindre ordbok över dagens ordentligt klädda högkonservativa krafter. Det finns många kulturkritiker i det här området som vill för vänsterpolitikens undergång, ungefär som kvällens presenterade gäst Henrik Jönsson. Den vill ställa till grundläggande problem i Sverige.
Det är ett tufft uppehåll att ge efter för en sjukdom som inte går att behandla i hög ålder. När sjukdomen dessutom visar sig med spridda och atypiska symtom förlängs debuten. Landskapet ser skevt ut och detaljerna är borta. Karin Alvtegen, en lovande ung författare, drabbades för sex år sedan av ME, en neurologisk sjukdom som få svenska läkare vet något om. Här berättar den prisbelönta journalisten och författaren Karin Thunberg sin fängslande historia.
Karin Alvtegen beskriver hur det är att leva i “skuggan av det verkliga livet”, eller oro, och hur hon hittade nya glädjeämnen när hon väl accepterade att hennes liv hade förändrats. Hon talar varmt och öppet om sina vänskapsband på nätet och hur de har stärkt hennes nära relationer med andra. Om min hund Selma och vardagens små nöjen. Och om hur han förvandlade sin rullstol från en fiende till en hjälpsam vän.
Osynligt sjuk beskriver hur det är att lära sig att leva med en obehandlad sjukdom, hur man tvingas ompröva sina livsval och se dem med nya ögon – något vi alla borde göra så småningom. Karin Alvtegen anses allmänt vara en av Skandinaviens mest älskade författare. Sådana som Skam, Saknad, En sannolik historia och Fjärilseffekten är bara några av hennes böcker som har översatts till en tetrad av olika språk.
Hur ska man tolka Erdogans motiveringar till beslutet att ratificera Finlands Nato-ansökan men inte Sveriges? Den turkiske presidenten har tillsammans med sin utrikesminister klargjort att Sverige måste utvisa vissa individer från landet baserat på en inofficiell svartlista som inkluderar personer vars band till PKK i bästa fall är grumliga, olagliga i vissa fall eller omöjliga att kontrollera. i andra. Björn Werner fortsätter sin argumentation mot de existensrättfärdigande påståendena från ledarnas webbsidor i ett nytt inlägg (21/3). Vidare, på sidan av hans egna personliga uppfattningar, är både fel och missförstånd vanliga.
Ylva Johansson, EU-kommissionär, vill att vi tillåter utländskt innehåll i vår elektroniska kommunikation. Förslaget, ofta känt som Chat Control, är en attack mot våra mänskliga rättigheter. Vad tyckte du om din upplevelse? Nuförtiden är det nästan omöjligt att gå in i en butik, begära leverans eller delta i ett evenemang utan att höra denna energigivande fråga.
Detta har blivit ett irritationsmoment för många människor.Under det här avsnittet pratar Andreas Ericson med sa Stenmarck, plastinspektör på Naturvårdsverket; Runar Brännlund, pensionerad professor i nationalekonomi från Umeå universitet; och Sofia Höglund, skattebedömare för Miljö- och folkhälsoinstitutets tankesmedja.
För tjugo år sedan slog en bil igenom parkeringsbommen vid centralstationen i ett av Malmös miljonprogramsområden. Det var olyckligt att bilens ägare, en socialsekreterare, inte varit med i samma omgång av bidragsförhandlingar som fender-slappern.
Här känner jag mig äntligen som en man och inte bara en sjuk person.Jag har funderat på frågan om varför Alzheimers epidemin inte är mer utbredd många gånger. Henrik Frenkel undersöker i detta blogginlägg varför cancerpatienter förblir optimistiska trots sin sjukdom, medan de med Alzheimers ger en bild av acceptans.Patient. Det har gått ett år sedan mitt liv tog slut. Det kändes precis så. Jag var inne på en avancerad benign prostatacancer.
Förra året var blogginlägget jag skrev om att få en cancerdiagnos en av de mest populära och diskuterade artiklarna om Alzheimers liv. Den finns att läsa här. Dessutom var det mest utmanande att skriva. Speciellt när jag precis berättade för världen om min cancerdiagnos. Dessförinnan var det bara en handfull människor som kände till.
Liksom Alzheimers sjukdom lämnar cancer ett bestående intryck på människor. Under de senaste fyra åren har jag gjort det till mitt uppdrag att utbilda mig själv om kognitiva störningar som Alzheimers och demens. Som ett sätt att låta journalisten inom mig ta kontroll, låtsades jag vara sjuk för att vinna journalistens förtroende. Jag är bara en svag och rädd cancersjuk här ute i Kräftan.
Nu när det har gått ett år är jag fortfarande ledsen men inte lika upprörd över det. Och förstås välskött överlag. Jag är en av många i Sverige som inom tre års sikt får en första diagnos av Alzheimers sjukdom, som sedan kan förändras under flera år. Och så var det den aggressiva cancern.Min diagnos slog mig i ansiktet.
Detta gör att jag också kan jämföra den vård som ges till patienter som diagnostiserats med falsk Alzheimers sjukdom med den som ges till dem med sann cancer. Ni som har följt mig genom åren vet att jag är ganska kritisk till hur människor orkar efter att ha fått den förödande diagnosen Alzheimers sjukdom.Jag fick diagnosen blint, utan att få veta att jag behövde en nära vän eller släkting vid min sida. När jag frågade min läkare varför fick jag höra att “han tyckte att jag såg så stark ut”. Den här förklaringen gav ingen mening för mig förrän många senare.
Två veckor senare, när jag och min fru Lena träffade samma läkare, gjorde vi en allvarlig feldiagnos, men min läkare stod fast vid hans beslut. Jag fick min läkare i symtomlindrande medicin och var därför generellt sett inställd på framgång. Jag blev läkare efter att en tid hade gått, och vid den tidpunkten var jag tvungen att betala för flera lågdos-PET-skanningar medan andra patienter inte gjorde det.
Men det som var mest utmanande var att dras in av alla hemtrevliga berättelser på internet om hur människor förändras när sjukdomar har dem i sitt grepp. Jag har inget sätt att komma in på min diagnos. Mer än de flesta har jag skrivit om detta ämne här. Och detta är själva hjärtat i Alzheimer Living Foundation: att förbättra vården för dem som precis har fått en Alzheimers-diagnos. På plussidan har min cancerbehandling genomförts med största professionalism och omtanke. Under mitt mest bildade läkarbesök på Urologen på Nya Karolinska i sommar kommer jag att se till att skriva ett långt inlägg i min journal.
“Hej, jag heter Maria och jag kommer att vara din kontaktperson här på ambassaden. Du har precis träffat doktor Olsson, och nu måste jag berätta vad som händer med din behandling. Det var mitt första besök, och dr. Olsson skulle berätta för mig om min metastaserande prostatacancer efter att ha gjort ett batteri av tester och röntgenbilder. Det var mycket uppståndelse i rummet, och Lena och jag lyssnade uppmärksamt på varje ord han sa. Det gamla ordspråket att ” vi pratar inte om veckor eller månader, utan istället år” är lika solid som alltid. Dr Olssons metod att ge oss en prognos utan att vi behövde ställa några frågor gick ungefär så här.
Det är då Maria och de andra kontaktscouterna kommer in i bilden. De inser att mitt läkarbesök är så långt och involverat att den 1177:e dagen i min journal sammanfattar allt jag borde ha hört i form av en noggrann diagnos och en plan för behandling.Det första steget i min behandlingsplan innehöll ett inopererat hormon tillsammans med höga doser av hormonpiller och kortison.
Vad det än krävs för att få tillbaka det cancerdödande hormonet testoteron i mitt system. Efter en månads gallring av busken lyckades de äntligen. Det dränerade mig, och under några dagar där kände jag mig så gammal som nitton. Men träning efter varje stötesten satte mig på fötter igen.
Mina pålitliga kontaktägare är min sköld och spännare. Jag kan bara ringa dem om jag upplever några komplikationer, vilket är vanligt för personer med bröstcancer. Om de inte svarar direkt, fortsätter de att ringa tills de gör det. Svar finns alltid tillgängliga, men de är mindre säkra innan man går in för en utredning direkt och utan mellanhänder. Jag är expert eftersom jag har upplevt ett antal komplikationer och sjukhusinläggningar medan jag kämpat mot cancer.
När det börjar regna räddar mina pålitliga kontaktskimmerbåtar dagen. De kan sin sak och är villiga att svara.Jag ser Lars, akupunktören, och Elizabeth och Maria, de shamanistiska botarna. Här hittar du kanske min fantastiska kurator Ellen, som jag träffar en gång i månaden när jag närmar mig att bryta mig loss från dåliga vanor för gott. Det är den typen av besök jag längtar efter att göra.
Miranda, min personliga kostexpert, håller ett öga på mina matvanor för att se till att jag håller mig på rätt spår. När jag klagar på mitt 10-milligram kortisontillskott säger hon till mig: “Du kommer att behöva dessa milligram senare i din cancerbehandling.” Min stränga sjukgymnast (jag har glömt hans namn) låter mig bära stödstag för att stoppa spridningen av borrelia under marken. Jag äter för mycket (…och gör det för ofta).
