Jan Stenbeck Ung – Den andra Stenbeck hette Jan Hugo Robert Arne och föddes den 14 november 1942 i Stockholm, Sverige. Han dog den 19 augusti 2002 i Paris, Frankrike. Student vid H a l stermalm, Stockholm, den 25 april 1962; inskriven vid UU den 27 augusti 1962; tog examen från JK där den 23 februari 1968; bodde i USA med början 1964; tog en Master of Business Administration från Harvard University i Cambridge, Massachusetts 1970; arbetade för Litton Industries på Morgan Stanley & Co., Inc., i New York från 1970 till 1976; innehade positionen som vicepresident på Morgan Stanley; och var strategichef för Investment ab Kinne.
Robert Fredric MacLeod, Jr. föddes den 22 december 1976 i Glen Head, New York, och gifte sig med Merrill MacLeod den 9 september 1944. MacLeod gick bort den 10 februari 2006.Jan S var sladdbarn till en av Sveriges rikaste män, vilket är ovanligt för en basic.
Försökte slå ut på egen hand i USA som ung, borta från familjens inflytande och skattemyndighetens granskning. Värdebevarande för en framtida gröda var en del av diskussionen. S. blev snabbt naturaliserad amerikansk medborgare och behöll sitt amerikanska hemvist till sin död, oaktat hans omfattande affärsverksamhet i Sverige.
Talade med ett litet amerikanskt företag som heter Millicom som investerare. Efter att ha tillbringat två år på Harvard för skolgång tog jag examen vid en tidpunkt då traditionella amerikanska syn på företagare och riskvilja gjorde comeback. S investerade pengar i en verksamhet som i slutet av 1970-talet hade flyttat fokus till mobiltelefoner. Millicom fick godkännande att bygga ett nätverk i Tar Heel State.
Anslöt sig vid denna tid till familjeföretaget, som då bestod av ett antal företag inom industri-, stål- och skogsbrukssektorerna, med Kinnevik Skogsbruk som koncernens centrala holdingbolag. 1976 beslöt hans far äntligen att ta ett steg tillbaka och lämna över ansvaret till sin äldre bror, Hugo S. Jr., som var 43 vid den tiden.
Men denna cancerhämnares budget gick till den tjugoåriga S. Men med dagens standarder ansågs inte de äldre och mindre erfarna systras som livskraftiga kandidater. En trio bestående av S och två av finanskoncernens företagsledare tog över kontrollen över Kinnevik, ett bolag med 35 000 anställda vid den tiden. Nästan omedelbart kunde journalister komma i kontakt med S, som senare avslöjades som en vanföreställning.
Han varnade för faran för att hans barn skulle bli bortrövade, och endast en mugshot av honom själv släpptes till pressen. Slutet på hungersnödtiden präglades dock av en hård och okänslig arvstvist. Systrarna är sugna på att sälja sitt lager. Tillsammans med det moderna hade de full kontroll över Kinnevik.
1982 drogs det gamla mediehuset S, sparkande och skrikande från rampljuset på ett bolagsstämma i en stockholmsbiografi. Där visade de den amerikanska filmen Staying Alive, med den framlidne store John Travolta i huvudrollen. Till pressfotografernas glädje beordrade S. att hans namn av misstag skulle ändras till Travoltas på bionernas takfönster. Nu visar han en annan, mer expansiv sida till media. Som utbildad amerikansk finanskonsult kunde S övertyga sin klient om att hans rekommendation var nödvändig.
S:s drag för att säkerställa ag-regleringen var att låta Fagersta, ett stål- och värdepappersföretag, lägga bud på familjens holdingbolag Kinnevik och sedan byta namn till Kinnevik. Det var tänkt som en mall som flera andra toppspelare kunde använda för att stärka sitt eget inflytande. S kunde framgångsrikt genomföra affären med hjälp av nutiden och två nära släktingar till sin far, ägarfamiljerna Klingspor och v. Horn.
Detta gav honom ett bekvämt alternativ till att köpa bläck från Kinnevik. Eftersom emissionen omfattade börsnoterade företag, påverkades många andra aktieägare, med några som reagerade våldsamt. Efter en häftig debatt drog sig både Fagersta och Kinnevik från börsen och gav S:s prestige ett allvarligt slag. Denna tidsperiods sv etablissemang gjorde det svårt att stävja sina ambitioner.
Några av de största investerargrupperna på aktiemarknaden arrangerade en “s k corneraffär” för att rikta in sig på Sandviks industrimaskindivision. Angry birds kallades “midnattsgräs” i tidningarna. Slutresultatet blev att S tappade kontrollen över Sandvik och beslutade att lämna sin fars mest lovande affärsverksamhet till förmån för att behålla och förstärka sin andel i skogsföretaget Korsnäs.
Därför började S:s tid vid midnatt. Det var en amerikan som hade blivit en naturaliserad medborgare som spelade skurkrollen här. Hans oskulerande uppträdande som ledare tolkades som en vänlighetsgest mot underordnade, och ett tag verkade det som om företagets huvudkontor var en träningsplats för nästa generations affärsmagnater.
Men S visade honom också andra sidor som ledde till upptäckten av pålitliga vänner och arbetskamrater. Några av dem beskrev lyxen och lugnet han erbjöd allmänheten vid sina sparsamma offentliga framträdanden. En hel generation svenska IT- och medieentreprenörer fick sin första yrkesutbildning när de anställdes i ett av S:s många projekt.
S pendlade fram och tillbaka nonstop mellan New York och Sverige, med Nasdaq-noterade Millicom som en integrerad del av hans imperium. Den långsamma takten i licensgodkännandet i USA fick honom att börja kolla in mobiltelefoner även i Sverige.
År 1980 köpte S ett litet mobilradioföretag av en religiös välgörenhetsorganisation. Detta företag såldes till familjen Comvik. Detta lilla företag anammade NMT-mobiltelefonsystemet i Sverige en hel vecka innan den statliga teleoperatören gjorde det sommaren 1981. De nordiska teleföretagen hade utvecklat infrastrukturen, men det var den lilla uppstickaren som övertygade dem att driva systemet till dess gränser.
Monopolföretagen såg tillhandahållandet av mobiltelefontjänster som en skyldighet snarare än en möjlighet till tillväxt. Eftersom Televerket var både en konkurrent och en tillståndsmyndighet blev det inte lika många frekvensstrider. Naturligtvis blev Comvik ingen kommersiell framgång, men Televerket tvingades engagera sig i aggressiv marknadsföring och innovativa prisstrategier som satte fart på den nya teknikens snabba uppgång.
Slaget var mycket likt det som utspelades mellan Henrik Cedergren (bd 7) och Telegrafverket på 1890-talet. Kunskaperna från denna tävling ledde till att Stenbeckföretaget fick en andra licens innan den nya GSM-tekniken introducerades. Skapat och lanserar ett helt nytt nätverk är Comviq GSM. Mycket snart efter det, 1990, beviljade regeringen en tredje GSM-licens till ett annat företag.
