Jane Björck Sjuk – Under 1980-talet var Jane Björck en av de första kvinnorna i Sverige som arbetade som sportskribent.Idag har hon banat väg för många fler lovande kvinnliga idrottare, men så småningom slutade de följa i hennes fotspår.Jane Björck har berättat i Expressen att hon aldrig upplevt en sjukdag innan den tiden.
Jane Björck började titta på sport med sin pappa och familj när hon var 10 år. Det var då hon för första gången bestämde sig för att hon ville bli sportjournalist, trots att kvinnliga sportreportrar inte var särskilt vanliga på den tiden i tv.Hon lade familjens stöd bakom sig när hon inledde sin karriär och mot slutet av 1980-talet hade hon sin första sportsändning i SVT. Men att nå målet innebar stora svårigheter.
Jag tappade räkningen på hur många gånger jag var den enda kvinnliga journalisten på en presskonferens. Jane Björck sa Expressen i en intervju, “Jag kan inte säga att jag har haft det jättejobbigt, men det har funnits tillfällen då jag har känt att ‘nu mste jag bita ihop, för en dag kommer vi att bli många kvinnor här.
Jane ville fly rampljuset efter att ha varit i det i flera år som i princip den enda kvinnan som rapporterade om sport på tv. Eftersom hon inte ville stå framför kameran som programmerare bestämde hon sig för att byta karriär och bli nyhetsredaktör istället.
Jane Björck gick in i loppet
Men efter några år bakom kameran stannade allt upp; Jane gick mitt i händelsernas centrum och hon var tvungen att raka sina ben.För första gången i mitt liv skulle jag missa ett helt år i skolan. Jag hade upplevt en tragedi en gång i livet. Efter hemkomsten hade hon dock en överväldigande önskan att återgå till jobbet då tjänsten som programchef kändes “ganska enkel och okomplicerad” ännu en gång.
Arbetsmiljön verkade ganska normal när hon återgick till sin tv-rutin som programledare. Nu på schemat står blivande idrottspersonligheter som Jessica Almenäs, Anna Brolin, och Frida Nordstrand som programvärdar.När jag var yngre brukade jag fantisera om hur många kvinnor det skulle finnas i en sådan här grupp. Jag är nu en av väldigt få. Jag arbetar med en fantastisk grupp människor, både män och kvinnor, och det är precis så det ska vara.
Barbro Lindgren tilldelades det prestigefyllda Litteraturpriset, även känt som Almapriset, till Astrid Lindgrens ära.Jag har en liten älskvärd bebis, även om han är mer av en älskvärd liten pojke nu för tiden, men min älskvärda bebin, Vilda, är en fast familjefavorit. Damerna är alltid välkomna till oss på hösten.Min lillebror älskade Loranga, Masarin och Dartanjang-böckerna när han var liten, så vi försökte introducera Hugo för dem genom Sara Olaussons tolkning.
När jag var liten älskade jag att läsa Jättehemligt och Världshemligt, två av mina favoritbokserier. Jag vet inte tillräckligt mycket om dem för att skriva en recension just nu, men jag ska kolla om jag har ett exemplar hemma i pocket. Annars finns det alltid en bibel att läsa, eller dessa helt nya fantastiska utgåvor av Jättehemligt, Världshemligt och Bladen att sluka.
Vad är det med manliga romanförfattare och kravet på att de ska döda sina huvudpersoner för att nå en tillfredsställande slutsats.Skriv nu ut den tredje sidan med det slutet. De är villiga att själva möta döden för att finna fred med Gud. Är det sant att alla manligt skapade polisverktyg alltid har ett tungt avtryckarfinger.
Även om böckerna är välskrivna är innehållet extremt stereotypt och kränkande. Jag borde inte besvära dig med för mycket mer skrivande för det finns säkert vissa människor som tycker om att läsa serier skrivna av män som läser detta. Nedan gör jag en kort jämförelse som innehåller några mindre spoilers.
Anne Holt är välkänd för sina romaner om lesbisk polis som kör en rosa polisbil, Hanne Wilhelmsen. Hon har dock sedan dess gått vidare till andra berättelser och karaktärer. Paret Inger Johanne Wik och Yngvar Stubö har varit framstående personer i ett par verk. I slutet av den tredje och sista boken i Hannes karriär som polis slås Hanne medvetslös; läsaren fruktar för hennes liv men lämnas med glimten av hopp om att hon ska bli frisk. I följande bok får du också veta vem som har vad. Det är presidentens val att du träffar Hanne, en rullstolsburen som bor med sin flickvän, dotter och hushllerska. Jag vill verkligen att det här ska ta slut nu.
Titeln på den senaste boken jag läste finns nedan om du inte är sugen på att ta reda på hur en riktigt bra kortlek slutar (markera texten). Det här är bok två av två i Bokmosters läsmaraton. Jag är på väg att slå böckerna! Jag brukar inte lägga mycket lager på minneshjälpmedel som feta katter med klottrar. Det finns ingen motivering för titeln Miss Bangkok, som skapades av Bua Boonmee och Nicola Pierce.
Bua Boonmee växte upp i en välmående thailändsk by. Efter ett passionerat förhållande tappar hon intresset för sin man, trots att även han brinner för att skaffa familj och har två barn med henne. Han saknar anställning, därför har hon inget annat val än att ta honom till eskorten. Hon kan inte försörja sin familj utan utbildning. Hon står med sin man trots sina farhågor eftersom han tar så väl hand om deras barn. Hon skulle vilja lämna sitt jobb så fort som möjligt, men hon verkar inte hitta en väg ut.
Även om själva boken och språket som används är långt ifrån fantastiskt är det tydligt att detta är en gripande berättelse om människans omänsklighet mot människan. Skribenten gjorde mig glad, men det verkar som om det inte finns någon ny utveckling utöver det faktum att hon fortfarande arbetar som prostituerad. Det fanns ett antal utvägar för henne, men hon har alltid satt sina barn först och vill inte att de ska behöva lämna en av sina föräldrar. Hon vill inte vara beroende av någon annan, särskilt inte sin kärleksfulla pappa, som alltid funnits där för henne och hennes syskon.
