Kajsa Kling Pojkvän – Kajsa Kling är Sveriges största alpina backhoppare. Vad många inte vet är att retjejen för närvarande är bosatt i Umeå. Jag kom hit på ett plan på natten. När min pojkvän bestämde sig för att han ville gå i skolan här visste Kajsa Kling att det var dags att lämna Sverige.
Det är inget snack om en klubbbyte här; hon kommer att fortsätta tävla för SLK nästa säsong. Ume, å andra sidan, har känts som ett hem för henne sedan hon var där för första gången för många år sedan.Jag har tillbringat mycket tid i Umeå tidigare, som Kajsa Kling avslöjar på den alpina damlacrossefestivalen. Hennes mamma bor i Lycksele, och familjen har ett sommarhus i Hällnäs.
Själv fortsätter hon att plugga bort på distansen vid sidan av den alpina karriärvägen. På 1970-talet reste Mama Karin, som heter Sundberg i efternamn, för Lycksele IF och hämtade hem ett antal SM-tecken. Kajsa, som placerade sig fyra i en världscuptävling förra säsongen, strävar efter att bli en mer formidabel konkurrent den här gången.
Förra säsongen var jag ganska stadig runt en tiondeplats. Nu, säger hon, vill hon stadigt klättra på rankingen. Kajsa Kling är en toppåkare i den alpina regionen, som tävlar i big air, super-G och slalom.För Active Training berättar hon vad hon gör för att få fart på sina övningar på vintern, när VM i Saint Moritz är i fokus.
Jag är i alla fall på en väldigt bra väg. Samtidigt behöver jag fortsätta snarka så att den vilar skönt i ryggmärgen. Det är avgörande att hålla ihop på större höjder för att förhindra att grubblaren suger in för mycket vind och smälter.Hur jag använder optimism och jordning för att hålla mig framåt i mitt arbete istället för att sitta stilla.
Han är riktigt bra på att vara uppmärksam på detaljer och analysera situationer, som båda har varit oerhört hjälpsamma för mig. Effekten liknar en krydda. Det finns alltid magisterexamen som ligger omkring någonstans i bakgrunden; det är det du måste jobba lite hårdare för. Även om alla träningspass och tävlingar i förväg ska genomföras på ett så effektivt sätt som möjligt, kan en virtuell maskin (VM) lägga till lite spänning till mixen.
Det är tufft att komma överst, rent generellt. Fysiskt kan jag överträffas, men teknisk överlägsenhet är mycket svårare att uppnå. På vissa sätt och i vissa sammanhang är VM också en vanlig tävling; så är dock inte fallet. Det är inte bara så att en virtuell maskin (VM) är större på alla fronter; det större antalet noder och större omkrets runt en masternod bidrar också till den virtuella datorns unika karaktär.
Värdet av erfarenhet kan enligt min mening inte överskattas. Efter att ha gått ett antal masterprogram insåg jag att det inte behövdes för mig att ägna lika mycket mental energi åt att hålla koll på allt som pågick runt omkring mig. Nu försöker jag delta i varje VM-tävling och ta med mig så mycket personlig tillväxt som jag kan.
Man bör ha en väldefinierad strategi för vad man ska göra när framgången äntligen knackar på ens dörr.Jag vet att det är detta som driver mig framåt. Men i verkligheten jobbar jag inte så mycket med visualisering, utan jag börjar med skidåkning: att gå så bra som möjligt och få ut det mesta av varje tävling. Men för att lyckas måste man först tro att de har lyckats.
Medan jag hade acklimatiserat mig vid den tidpunkten har jag nu lärt mig att ignorera mindre irritationer och blivit mer säker på både min stickning och i mig själv. Det jag gör på träningen översätts väl till tävling, och de saker jag gör bra är enkla att överföra. Det är mindre spänningar och jag känner mer frid inom mig själv.
Efter att ha saknat många tekniska, mentala och taktiska komponenter tidigare, har jag tidigare upplevt vissa svårigheter att bara lita på mina egna resurser. Nu pratar jag till mig själv på ett helt nytt sätt. Ja, jag är medveten om att träningstiden är betydande; Ändå ser jag ingen anledning att ändra min rutin bara för att öka antalet siffror.
Trots att jag har lärt mig att kanalisera min spänning till produktiva medel, tvivlar jag på att jag någonsin kommer att känna mig så avslappnad som jag gör när jag tränar.Visst, jag tänkte säga det i alla fall. För att förbättra sig måste man anta ett sådant tänkesätt. Att vara lycklig är annorlunda än att känna sig lycklig över sig själv. Även om du har en bra dag kan du alltid driva på för bättre resultat.
Jag bryr mig inte ett dugg om det. Jag är den enda personen av mina anor som för närvarande är närvarande i den globala koppen te, så det verkar inte helt rätt. På den här nivån är jag aldrig hemma; Jag tränar någon annanstans, och jag behöver inte grannarnas hjälp under sommaren, när jag alltid är ute och reser på resande fot. Kajsa Kling är mentalt saboterad av VM.
Samtidigt finns vännen Anna Holmlund alltid nära till hands i sina tankar. Skicrossåkare hade varit ur drift sedan de skadades under ett träningspass för över en månad sedan.Det hela känns som en fruktbar situation. Kajsa Kling säger, “Jag hoppas verkligen att det går bra.”
Solen skiner uppför Cortinas snötäckta toppar. Vid lunchtid i den italienska skidorten är uteserveringarna packade med äldre som äter med yngre. Kajsa Kling blir hämtad av sin pojkvän på ett familjeägt hotell i utkanten av stan. Hon har inte ens hunnit komma igång med ett träningspass inför veckans världsmästerskap, då hon har kommit rakt bakifrån.
Störtlopp väntas på fredagskvällar, och damernas super G är planerad till följande söndag.
– Till syvende och sist kommer det att bli som det blir, men jag vill ändå åka utför så fort jag kan. Enligt Kajsa Kling skulle “att ha bra skidkning i ryggen framför VM göra mig bra.”
