Karin Granberg Familj – Hon bestämde sig för att bli läkare när hon var ett litet barn. Det skulle finnas många oväntade möjligheter som skulle dyka upp som ett resultat av detta karriärbyte, från att arbeta som fältläkare i TV-programmet Expedition Robinson till att vara lagläkare för Skellefte AIK i Svenska Hockeyligan. Nu kan alla som vill dra nytta av hennes sunda råd.
Kolla in nya tv-läkaren och Karin Granberg.Efter 16 år som folkkärsläkarexpert vid Frga doktorn bestämde sig Gunilla Hasselgren för att lämna programmet tidigare i år eftersom hon kände att det var dags för ett nytt kapitel i hennes liv. Karin Granbergs liv tog en ny vändning när hon fick ansvaret att slutföra Gunillas oavslutade arbete. Innan detta hände hade en vän till mig föreslagit att jag skulle ställa några frågor till läkarens personal.
När de ringde och frågade om jag ville komma in på en provfilmning satt jag i betjänt och kvalet eftersom jag är som bäst när jag kan prata utan att bli förstådd. Faktum är att jag praoeleve min mormors ladugård samma vecka. Jag tänkte att det kunde vara kul för honom att se ett tv-program som filmas inifrån. Karin berättar att vi åker till Umeå för att besöka tv-studiorna.Senare, när hon erbjöds tjänsten igen, fann hon sig dras tillbaka till beslutslåten.
Jag samlade min familj, inklusive mina söner, för att få deras synpunkter på det slutliga beslutet. Jag såg det som en chans att förbättra folkhälsan och jag tog den. Mer än så är det en spännande känsla. För att uttrycka det enkelt, jag är den typen av person som gillar nya utmaningar.
Det här är inte Karins första rodeo i tv-branschen. Medan skådespelarna i Expedition Robinson var på uppsättningen 2017 och 2018, var hon fältläkare. Däremot visade det sig att vara med i kameran och svara på frågor riktade mot tv-kameran vara en helt annan upplevelse.
Det första avsnittet av “Första frågan, doktorn” gick smidigt, men jag blev ganska orolig när jag fick veta hur många som tittade på det andra avsnittet. Jag gjorde ett misstag och var förvirrad under den föreställningen. Det pågick så länge att de andra medlemmarna i tv-teamet började undra: “Vad är det som händer, Karin.
Karin har den pålitliga programledaren Suzanne Axell på sin sida. Jag kommer riktigt bra överens med henne. Att skapa ett program av den här typen skulle vara utmanande om deltagarna inte var synka med varandra.Att arbeta med Suzanne känns väldigt bekvämt. Hon har gett mig utmärkta råd och en mängd information. Till efterträda var en så väletablerad och känd tv-stjärna som Gunilla Hasselgren naturligtvis förknippad med någon grad av dålig smak.
Karin behövde dock inte stressa upp sig. Vittnen gick mot henne med öppna armar. Många positiva kommentarer, som “kunnig”, “naturlig”, “varm och medkännande” och “empatisk” strömmade in på Frqa doktorns Facebooksida efter att det första avsnittet med Karin hade avslutats.
Jag är djupt tacksam för det otroligt vänliga mottagande jag har fått. Man kan bara någonsin verkligen vara sig själv. När jag tackade ja till uppdraget tänkte jag: “Jag kan inte fylla någon annans skor, jag måste stå stadigt i mina egna.” Hemma har jag märkt att det är mycket fler som är sjuka när jag är i mataffären eller på trottoaren.
Varje gång någon kommer fram och kritiserar programmet blir jag en ny generation, men jag försöker lära mig att acceptera lagarna som de är. Mina föräldrar uppfostrade mig i Bodbysund, strax utanför Burträsk, där jag tog mina första klumpiga steg mot självständighet. Innan förlossningarna upphörde på Burträsk lasarett var jag den sista som föddes där. Vår första natts övernattning var hos min mammas föräldrar.
Det var också där jag tog med alla mina gosedjur som barn. Min mamma var verkligen sjuk under större delen av min barndom. Hon fick sjukhussjukan när hon var på sjukhuset för operation. Som ett resultat fick hon en psykisk sjukdom som förvärrades med tiden. Jag var 26 år gammal vid den tiden, och hon var min första kärlek.
Trots min mammas långa vistelser på sjukhuset växte jag och mina två bröder upp i en kärleksfull och stabil hemmiljö. Efter att mamma kom hem från sjukhuset hade vi ett långt samtal. Trots sina fysiska begränsningar kunde hon se potentialen i de tillgängliga resurserna.
Efter att vi bestämt oss för att gå på svampjakt satt hon och hennes mamma i bilen och tömde svampfällorna medan jag gick ut och såg att vi hade tagit med oss svampen hem. Jag har ingjutit i mina barn tron att inget mål är omöjligt. När jag var tjugo år och min mamma blev sjuk bestämde jag mig för att bli läkare. Efter läkarexamen 1989 arbetade jag som både allmänläkare och skolsköterska.
När jag var yngre deltog jag i en mängd olika sporter och idrottsevenemang, inklusive fotboll, skidåkning, gymnastik och mer. Mina söner har ärvt mitt idrottsintresse. Eftersom jag var dålig på att återuppliva tjurar och sälja bingolotter, blev jag officiell läkare för barnen och deras föräldrar när de blev sjuka. Jag hade alltid mitt medicinska kit med mig.
Efter tre års arbete med Skellefte AIK:s ishockeyjuniorer fick jag 2009 frågan om jag skulle vilja byta till att jobba med A-ligan. Jag tackade ja och har varit med i företaget de senaste tjugo åren. När min son Petter kom tillbaka till Skellefte från Nordamerika, där han hade varit ett hockeyunderbarn, bestämde jag mig för att sluta för året.
Av respekt för honom bestämde jag mig för att låta honom veta att han aldrig skulle tycka att det var roligt att ha sin mamma i omklädningsrummet.Oavsett vem som behöver ens hjälp måste man alltid upprätthålla ett professionellt uppträdande. I rätt ögonblick rusade jag ut ur omklädningsrummet för att hjälpa en spelare som var allvarligt skadad på planen.
