Karin Smirnoff Familj – Hur hittar man platsen där Jana Kippo, i början av trilogin, hoppar av en buss längs E4:an och börjar gå grusvägen österut in i staden.Snöflingor faller försiktigt, klamrar sig fast vid nacken, rör sig in nära fönstren och låter som de gjorde när du var liten. Det är därför hon är så arg på den där ngon. En stad dyker upp ur dimman, en stor man som står i vinden. Utmärkt berättande; fortsätter på sidan åtta i den första boken; lapphandskarna faller, vin spills, och hon inser snabbt vem det är.
När de alla bestämmer sig för att följa snöstormen rakt in i Sma’ang, finner de sig svepas in i den mörka och brutala värld av samtida norsk litteratur som författaren Karin Smirnoff har skapat. För, som ordspråket säger, hon kom från ingenstans.En kvinna på nätet avslöjar att hon har tatuerat Jana Kippos namn över sina händer som en påminnelse om den styrka en mans liv kan kräva.
En kollega har avslöjat att hon och hennes överordnade nu frågar: “Vad skulle Jana Kippo ha gjort” trots sina egna preferenser.Hur kunde en vanlig medelålders kvinna, en som arbetade med hemvård och skrev för lokaltidningar, en som gjorde kundnyhetsbrev och plötsligt hittade sig själv som företagare inom tobakshandeln.
Släktgården
Det är löjligt enkelt att förklara. Cirka 12 mil norr om Umeå kommer du över världens största osthyvel, som står på en tolv meter hög höjd. Det slängs förolämpningar mot Hertsanger, det verkliga Smalanger, där Karin Smirnoff tog tjuren vid hornen och tog över trädgården.
Jag springer milen på ett ansträngande sätt. I början gick Jana Kippo ut mot moränkusten genom en stig av små myrten och spannmålsmagasin. Karin Smirnoff syns sitta i trädgården, iklädd kostym och vettiga skor.samt att hon har Jana Kippos huvud och axlar. Fortfarande. Jag jobbar just nu på en helt ny berättelse, även om… Jana rycker konstant; hon gör sig hela tiden löjlig. Jag har kämpat för att skilja mig från henne. Hon vill inte lämna mig ifred.
Aldrig tidigare har jag blivit så rörd av en författares användning av sina egna livserfarenheter som när jag läste Karin Smirnoffs trilogi. Var fick hon den mörka energin från att skapa världen där Jana Kippo lever ett liv i synd, där hennes relationer bygger på incest och där männen är sadister? För att inte diskutera föräldrarna, den aktiva Fadern och den passiva Mamman.
Mamma läser
Så det är njutbart att se Karin Smirnoffs egen mamma, snart 90 år, polemasa runt på slackers gräsmatta med sin rullator. Hon gör hemmagjord sockerkaka, kommer med bokrekommendationer och påstår sig läsa i timmar i streck på dagen för intervjun. Morsan läser tidningen efter att den har slängts. Jag har inte ro till det, men hon kommer alltid med boktips, säger Karin Smirnoff ömt.
Jag skulle betala henne i guld om jag visste att hon läste gummans böcker.Tja, det är fantastiskt runt om; vilka historier. Jag kan bara inte linda huvudet runt där hon kom ifrån med allt det där nonsens!
Morsan är från Storuman, medan hans far kommer från verkalix. När han kom tog han med sig massor av lycka. Det var pappan som var äldst i hushållet, därmed var han delvis ansvarig för hushållets trygghetssystem. Jag tror att han gick igenom en hel del svårigheter och visade alltid medkänsla för män som gick igenom en tuff tid.
Ta ett flyg till Stockholm
Flyttlasset, med den då treåriga Karin, reste till Enhörna utanför Södertälje och sedan vidare till Tullinge.Till en början höll verksamheten honom hemma i en villa, men i takt med att företaget expanderade flyttade han till stadens historiska stadsdel i Gamla stan. Han hade en benägenhet att anställa folk som verkade lite… utanför det. Jag har ingen aning om var han hittade dem.
Karins kontor i Gamla stan var en kreativ fristad med öppen tillgång till papper, färg och mynt. När hennes pappa däremot erbjöds chansen att ta över kontoret som privat chef, tackade han artigt nej. Ingen vill att deras barn ska bo i dessa gamla hus.
Det är en skrattin i Karin.Min pappa och jag var väldigt nära när vi växte upp. Vi besökte utställningar och pratade om konstnärer.Osslund var en favorit hos oss båda. Hans samling av musikinstrument ser så levande och fantastisk ut eftersom han lade en själ i den. Naturen var i Osslunds ögon en levande varelse, inte bara en statisk bakgrund för hans målningar.
Långt borta i mörkret, stormiga tider
Karin slutade gå i skolan efter tolfte klass. Hon var en skolavhoppare. Hon kände att hon inte längre var ett barn. Jag var alltid sugen på äventyr och det fanns ingen övre gräns för det roliga man kunde ha i alla åldrar. Jag letade efter små samhällen där människor hade tillgång till färsk information om hur världen fungerade. Vi drack från billiga stermalm-lägenheter till förslappade knucklehead-barer och kallade det research, som jag minns.
Ändå har det stora huset i Västsverige som föräldrarna köpte 1974 alltid varit en trygg hamn. Längre sommardagar och mer tid efteråt fördes in hit. Hon växte upp i morföräldrarnas gård, där hon blev bekant med djuren, årstiderna och allt annat som skulle komma tillbaka långt efter att författaren lämnat scenen: tuvullen och resten av myrmarkens växter; snoren som steker till är och vrisens tjocka flak; the snöknarr; den långa, ensamma snöknarr.
Tid i Paris, cirka 1980-talet, innan yuppie- och gentrifierdrivna förändringar. Karin bar en halvärmad frisyr med långa blå luggar och rynkade sidor. Hon hängde på Le Mazet, baren där Jim Morrison drack sin sista cocktail innan han tog sitt liv vid 27 års ålder.
