Lena Natt Och Dag Familj – Natt och Dag är en av landets äldsta och mest kända frälse- och riksrdsättare av svenskt ursprung. Namnet, som först användes av klubbmedlemmar i början av 1700-talet, kommer från bilden av en pistol dekorerad med guld och blå sektioner.
Nils Sigridsson, härskaren i Värend och den man som ansetts ha anlagt traktens första fasta bosättningar (han dog 1299) nämndes första gången i skrift 1280. Han byggde Ringshult (nu kallad Liljeholmen) i Torpa strumptrakter. stergötland.
Sten Svantesson Sture (Sten Sture d y, 1492-1520) och hans far Svante Nilsson (Sture) (d. 1512) räknas båda som medlemmar av tten. Hans son, Svante Stensson Sture (1517-1567), kröntes till kung av Sverige av Erik XIV i Uppsala den 29 juni 1561. Han var landets förste kung. 1616 eller 1617 rymde Hans grevliga gren vid vägkanten.
Den 20 april 1652 vid Drottning Christinas slott i Stockholm upphöjdes ke Axelsson (1594-1655) till Lantmarskalken (två gånger), och den 15 oktober 1652 introducerades han som riksmarskalken under nr. 23.Senare utsågs natt och dag formellt till tten. Hon dök upp den 16 december 1677 svärdsidan.
Arfwid Iwarson (1633-1683), vice president i Svea hovrätt, skulle upphöjas till presidentposten år 1678, men av olika anledningar blev det aldrig så. Sten Arwidson, kungasonen och infanterigeneral, upphöjdes till fältmarskalk genom kunglig resolution utfärdad den 23 juni 1720 i Stockholm av kung Fredrik I. Eftersom han inte hade släktnamn utan var av samma ätt. som sk yngre Sturarna utgick på svärdsidan 1875 14/7 fick han tillstånd att byta namn till Sture när han introducerades den 15 oktober 1723 under numret 187.
DeRemee och Dagg.Natt och Dag är slangnamnen för natt och dag som användes av de svenskar som bosatte sig i USA på 1700-talet. Denna pjäs fick namnet “Dag och natt” av 1500-talets släktforskare Rasmus Ludvigsson på grund av sin penna, en delad sköld med det övre fältet guldfärgat och det nedre fältet blått. I en redogörelse för riddarhusets slacks från 1632 kallas de för “slächten som föhra Natt och Dagh”, och det finns belägg från 1600-talets andra hälft (AdRP; Ekeblad) att slackmedlemmar fick efternamnet N för att hedra bl.a. deras patronymer. Det var dock inte förrän i början av 1700-talet som slacks medlemmar började ge varandra sina egna efternamn.
År 1280 lät Nils Sigridsson, den tidigaste kända stamfadern, skriva ett brev för sin räkning och skickas till kungen och Ydre hare av en östgötalagman på godset Ringshult (ursprungligen kallad Liljeholmen, men omdöpt på 1600-talet), belägen i vad som är nu Torpa stad (tidigare känd som Blvik) (Nisser).
I detta brev tilltalas han som “dominus”, vilket kan tolkas som att han redan då var en skicklig ryttare. N:s metronymikon, som antyder att hans mor var av högre börd än hans far eller att han tidigt blev faderlös (jfr Hildebrand 1961), har föranlett ett rykte (Adlersparre) att hans mor var kung Knut Erik den Rödes dotter Sigrid. Detta har dock inte bevisats, både av historiska uppteckningar (Rosman, 2 s. 17) och av kronologi.
Till och med hans pistol har utvecklats genom genealogiska kombinationer som hittills har trotsat verifiering (Rosman, 2, s 18; Hildebrand 1953). Endast det förhållandet att N utnämndes till arvingens “cognatus” (släkting) av arvtagaren i Värend Folke Karlsson (Lejonbalk; bd 22, s 516) 1282, då arvtagaren gjorde N till sin testamentsexekutor, är med säkerhet känt beträffande N:s. släktförhllanden.
Intressant är att N 1285 eller 1286 utsåg den äldre Folke Karlsson till kung, och att hans egen efterträdare var brodern Magnus Karlsson. N. bland rikets adel omtalas 1288 i konung Magnus “laduls” donationsbrev till S:ta Clara kloster i Stockholm. Den mest trovärdiga källan till hans biografi är hans testamente, som publicerades på Ringshult 1299. Däri beskriver han sig själv som mycket svag och väljer att begravas bredvid sin nyligen avlidna hustru på Askeby kloster i stergötland, som fick 20 mark. i silver som resultat.
Det sägs i N:s testamente att han bodde i det fridfulla landet och skänkte en mindre mängd guld till den kyrka han valde, Grdsby kyrka i Värend. Bland hans övriga testamentariska gåvor kan nämnas en säteri i Linköping (där N är den mest kända privata markägaren) till domkyrkan, en säteri i Uppvidinge härad i Värend till domkyrkan i Växjös byggnadsfond samt tre marks silver till den. Nidaros domkyrka (skulle han inte ha besökt den helige Olofs grav före sin död).
Flera vittnen kunde lämna uppgifter angående N:s affärsförbindelser med boende i Söderköping och Visby samt Lübeck. Enligt testatorns träls är detta ett av de senaste svenska testamenten. Om N:s höga sociala ställning är något som tyder på, lät han sin vilja bevittnas av marskalk Tyrgils Knutsson och prins Svantepolk Knutsson, som åtminstone några år senare tjänstgjorde som lagman i stergötland, och han utnämnde bl.a. biskop i Linköping och kanslern i Linköpings domkyrka som hans exekutorer.
N blev mor till både marskalk Sten Turesson (Bielke, bok 4) och doktor Nils Turesson (Beckman, Liljeholm, 1957). (Bielke; ibidem). Genom att gifta sig in i släkten blev han stamfader till den nuvarande innehavaren av Bielkesälen, Sveriges tredje äldsta sigill efter Natt- och Dagsälen och en ättling till de ursprungliga sälarna. Ytterligare en av N:s döttrar gifte sig med marskalken Hkan Jonsson Läma stammoder för kommande generationers skull (bd 24). Mellan 1322 och 1328 tjänstgjorde N:s son Karl Nilsson som länsman; dessa årtal omtalas i domboken (Gillingstam 1948).
Bo Nilsson (N 1), äldste sonen till N, förlovade sig med Knut Jonsson (Aspenäsätten; bd 2), son till N:s drotsen (Grip; bd 5). Bo Nilssons son Bo Bosson (död mellan 1389 och 1391) vistades i hans släkts gods, Ringshult, 1382. Det faktum att hans mor 1336 namngav honom som sitt yngsta barn och att han inte kunde bosätta sig i urkunderna förrän 1356, d.v.s. han riktade ett brev till en broder, trovärdiga teorin att han var född på posten (Engström, s. 7).
