Love Kahnlund Död – Barnradios älskade berättare och “Historierummet”-rådgivare Love Kahnlund har gått bort. Han blev 41 år gammal. Enligt Barnradions stabschef Per Palmqvist var han allmänt respekterad som både programledare och kollega. Barnradio släppte meddelandet på sina sociala medieplattformar under veckan.
Love Kahnlund har varit programledare från den första säsongen av den populära podcasten “Historierummet”, som berättar för barn om “spännande historiska händelser och människor”. Sammanlagt har han jobbat på tio säsonger.
Det här är en av våra mest sedda program, så ett stort tack till alla er som ställer in varje vecka. Enligt Per Palmqvist var han väldigt underskattad som programmerare. När man arbetar med barn är det viktigt att hålla i handen när de går igenom berättelser så att de kan komma ihåg dem. Det är en konstform och Love var väldigt bra på att se till att publiken kände att de var en del av föreställningen.
Han gav den nödvändiga energin och nerven för att se till att saker och ting aldrig var spända, och han var också skicklig på att få andra att känna sig avslappnade och tillfreds.Kommentarer med känslomässiga gensvar strömmar in under Barnradios inlägg om dödsfallet.
Och han kommer att sakna dig mycket. Vi borde ha vetat då att han skulle bli så känd. Enligt Per Palmqvist på Barnradio “hade han samma fans som hörde honom och ville ha hans autograf och lite healing från Love.”
Dagarna fram till nyåret försvann Love Kahnlund. Till slut blev han 41 år gammal. Göteborgs stadsbild genomgår en betydande förändring. Men vad händer med cementen i strävan att göra staden mer mänsklig? Gunilla Grahn-Hinnfors skriver från Seoul, en stad med en lång historia av att omvandla föråldrad infrastruktur till moderna parker och mötesplatser.
Milt sagt är avståndet mellan skyskraporna i hjärtat av Seoul ganska lite. Mitt i storstaden finns en gömd pärla som erbjuder promenader, miniatyrvattenfall och fågelliv. En hel del företag, handel, bostäder och arbetsplatser finns på markplan. Du kan hitta lugn och ro här nere, med några volontärer som spelar skree medan ett ungt par sitter arm i arm och tittar ut över den porösa stranden.
För tjugo år sedan fanns det inget vatten att se. Cheonggyecheon-området var uppdelat mellan en norra och en södra halva av ett massivt trafiksystem som inkluderade en motorväg byggd på fotgängares axlar. Före 1950-talet, när huvudstaden skulle moderniseras, hade översvämningsslätten täckts. Restaurering av den historiska genomfarten genom stadens kärna möttes av hårt motstånd från Seouls konkurrerande borgmästare.
Det finns stadsdelar i Göteborg som skulle ha stor nytta av ett starkt och framåtsträvande politiskt ledarskap. Trafikljus halverar staden och skär av stadsdelar från varandra och från vattnet som så många göteborgare behöver.
En sådan plats finns längs Oscarsleden förbi Masthuggskajen. Stenas godstrafik förväntas dock flyttas ytterligare till havs under de kommande åren, vilket innebär att sträckan inte längre kommer att klassas som en europeisk motorväg och inte längre kommer att utsättas för tung trafik från människor som reser i stora grupper. Det öppnar för möjligheten att koppla ihop staden med vattnet och skapa en vacker strandpromenad.
Stora förändringar väntar även för Dag Hammarskjölds ledning. Den igenvuxna cirkeln måste förvandlas till en boulevard som är utformad för människor snarare än bilar. Och viadukten i Gamlestaden behöver dras om till stadens huvudgata.
Jag såg ett bra exempel på en stig som hade gjorts om till en park med ganska enkla medel i Seoul. Det som nu är känt som Seoullo 7017 var en förhöjd motorväg byggd 1970 som sträckte sig kilometer över en stor öken. Den utsågs officiellt till en park 2017 med träd och blommor planterade i stora behållare och placerade på betong, samt små paviljonger, dammar och lekområden. Detta skulle kunna genomföras på vissa ställen, till exempel Gamlestaden.
Den förhöjda parken i Seoul påminner mig om New Yorks High Line, där en gammal förhöjd järnväg gjordes om till en park. Parken utformades efter Promenade plantée, som öppnade i hjärtat av Paris 1993 och ligger på en förhöjd del av en övergiven järnväg. Det har en lång historia av att omvandla infrastrukturinstallationer till gröna och moderna mötesplatser. Alla som är intresserade kan ta hänsyn till den gröna bälten som byggdes i europeiska städer när försvarsanläggningarna ökade vid 1800-talets början.
Även där kan vi kolla in vad de gjorde i Seoul. Det fanns en gammal oljelagringsanläggning bestående av sex enorma cisterner gömda under banan nära den enorma fotbollsstadion VM 2002. Planen mejades ner när VM-matcherna spelades eftersom det inte längre var nödvändigt och ansågs ligga för nära idrottsarenorna.
Efter torra tjugo år anordnades en arkitekttävling och området runt omkring har sedan dess förvandlats till ett kultur- och rekreationscentrum. Fem av cisternerna har byggts om till föreställningslokaler och utställningshallar.
En av dem förblir precis som den var och berättar om områdets historia. När jag besökte Oil Tank Park på vintern, sprutade det fortfarande olja. En amerikansk specialist talade till en fullsatt föreläsningssal om sina erfarenheter av Metaverse design. Den koreanska huvudstaden är hem för flera exempel på sådana “krockar” mellan gammalt och nytt.
Det finns hängmattor och ett välutrustat utomhusgym för de äldre i Seoul att använda i parken som omger cisternerna. Tänk på tiden då Rya Woods vid raffinaderierna inte bara är en avskild ö i ett industrilandskap, utan istället erbjuder mer imponerande grönska och helt nya äventyr. Att omvandla gamla industribyggnader till kulturcentra är inget nytt i Sydkorea.
På 1980- och 1990-talen var det vanligt att förvandla bensinstationer och toaletter i Ruhland-området till utarbetade performanceutrymmen och konstgallerier. Vi fick chans på gasklocka i Gullbergsvass, men den bedömdes vara av dålig kvalitet och ersattes med en vassgroda. Med tanke på den nuvarande hållbarhetsdebatten och det ökande trycket att återvinna material snarare än att använda unga, hälsosamma resurser, kan firandet ha verkat konstigt.
