Martin Rörby Familj – Martin Rörby är en arkitekturhistoriker som värnar om det förflutna samtidigt som han hämtar inspiration från nuet. Vi behöver reparera och modernisera stadens åldrande infrastruktur. Han är inte rädd för att säga vad han tycker eller stå upp för det han tror är bra för Stockholm.Genom att jobba hela natten idag kan vi skapa morgondagens klassiker.
Nyckeln till arkitektur ligger i byrålådan. Martins mormor brukade följa med sin pappa på deras söndagspromenader så att de kunde hålla ett öga på huset. Men när politikerna på 1960-talet i Södertäljes stadsstyre planerade att riva det gamla rådhuset, skyndade han och hans familj inte till barrikaderna för att rädda byggnaden från 1735.Martins föräldrar tog ofta med honom och hans storebror Thomas på långa taxiturer runt Stockholm när de växte upp så att de kunde titta på hus.
Vi var nybörjare på det hela så vi såg allt från Drottningholms slott till Saltsjöbaden och Bromma flygplats. Jag kan inte säga säkert vad vi såg, men det visuella och det konstruerade snart var lika klart för mig som luften jag andades när jag simmade. Plutarcos arkitektur liknande frusenmusikens, och för Martin har de två konstformerna alltid varit nära besläktade. Hans pappas pappa var rektor på Geijersskolan i Värmland och kyrkomusiker.
Martins mormor kastade sig helhjärtat in i projektet och tog hjälp av arkitekten David Helldén när det stod klart att familjens 200 år gamla herrgrd snart skulle byggas om till skolans nya huvudbyggnad i början av 1960-talet. Då var han knädjupt i planeringen av Sergels grav, en sällsynt grav som har utvecklats till ett offentligt rum och en scen för demokrati och individuella friheter.
Från en hög utsiktspunkt kunde man se ner genom flera vyer; för ett barn i grundskoleåldern verkade landskapet förmodligen inte allt Det här hotfulla. Kanske av denna anledning var detta den mest spännande platsen i huset.Martins doktorsavhandling innehåller en redogörelse för de barnbrev han fick efter Geijerskolans byggande.
Att de så småningom skulle dyka upp för att debattera David Helldén var givet. Redan som ung var Martin besvärad av minnet av det tidigare mötet med den briljant konstruerade fällan. Kanske var det just där i skolans huvudbyggnad som han först blev förtjust i arkitektonisk formgivning.
Martin Rörby Arkitektur & Form läser skylten utanför det lilla kontoret i Vasastan. Från källaren kan du ta en kort trappa till en intim och välfylld kassabur. Mönstret använder nyanser av vitt, svart och grönt, accentuerat av stänkta lätta bojor som ger ett varmt gyllene sken. Från bjälkarna hänger svartvita foton av Sergels kyrka och en modell av Hötorgs fem spiror står på en av bokhyllorna.
Martin gör en pjäs åt dig. Designad av David Helldéns kollega Jörgen Kjaergaard, Plattans svartvita triangulära tegelstenar, glas och serviser har alla samma distinkta mönster. Ändå är det enda som förblir originalet troget tegelmotivet. Resten av trianglarna har inte rätt vinkel.
Martin har helt klart ett öga för design, eftersom allt i rummet flyter ihop på ett logiskt sätt. Ändå är kontoret mer än en plats att få arbete gjort; det speglar hans personlighet och alla föremål inom har en historia som förbinder det förflutna, nuet och framtiden. Martin sitter på en velletspall gjord av slätt trä och rena sängkläder medan de pratar.Detta skrivbord ritades 1901 av arkitekt Georg A. Nilsson. Det var hans kontorsstol, och han hade suttit i just den stolen när han först började undervisa på Adolf Fredriks Musikskola, för drygt ett sekel sedan.
Tanken flyger iväg på grund av ansträngningen som krävs för att vända huvudet åt andra sidan. Martin tittar ut genom fönstren på skolans andra våning och ser från byggnadens tak scenen där han en gång uppträdde som elev på Adolf Fredriks Musikskola. Ett hus har stor betydelse för honom. Min bortgångne far, Jörgen, var en mycket skicklig gitarrist och lutspelare. Jag var också korsångare, och jag tillbringade en tid i min ungdom och funderade på hur jag skulle ägna resten av mitt liv åt att lyssna på klassisk musik.
Ett skott av rivning i huvudet kan dock ändra hans uppfattning. På Vasagatan passerade han ett stort hus med konstiga upphängda prydnadsföremål och en slarvig framentré. Huset Bünsowska, ritat av de kända svenska arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlien, kommer snart att rivas för att ge plats åt ett hotell.Martin säger, “Jag blev så imponerad att jag läste allt jag kunde få reda på om huset och skrev en skoluppsats.” Han drar sedan fram ett litet gyllene pappersark ur bokhyllan. Bünsowska huset brann dock inte ner.
Artikeln är skriven av arkitekturprofessor Björn Linn och publicerades i 1964 års nummer av tidskriften Arkitektur, som jag hittade på ett loppisställ. Det handlade om skolan och arkitekten Georg A. Nilsson. Jag tog på mig att nå ut till honom, och jag lyckades övertyga honom om att skriva ett argumenterande stycke som argumenterade för att Adolf Fredriks musikskola borde stängas.
Som ett resultat av artikelns popularitet tvingades politiker i Stockholm att dra sig tillbaka från sitt beslut efter att ha mötts av ett intensivt tryck från allmänheten och skolbyggnaden förstördes. Martin lärde sig av den händelsen att allt som krävs för att vinna en strid är en bra attityd och lite mod. Och nu visste han att det var arkitekturhistoria han ville ägna sitt liv åt.
Martin besökte museet efter att ha avslutat sina konsthistoriska studier vid Stockholms universitet. Sedan dess har han blivit känd för sitt aktiva engagemang i Stockholms stad, särskilt under sin tid som kanslichef för Skönhetsrdet, en kommunal institution som ansvarar för att utforma detaljplaner och ta itu med frågor som påverkar stadens miljö. Martin värnar om det tidlösa och dyrbara.Ändå blickar han också framåt och vill alltid söka konstruktiva lösningar för att säkerställa Stockholms fortsatta utveckling. Han är ovillig att backa från sin tro och har flera gånger försvarat Boston efter kriget mot kritik.
