Naomi Wiehe Föräldrar – För den konstnärliga Naomi Wiehe är musiken lika viktig som luften hon andas. Men hon växte också upp i en musikalisk familj; hennes pappa, Thomas Wiehe, är en välkänd proggmusiker, och hennes mamma, Heléne Laestadius, har varit sångerska inom bild- och folkmusikgenren. Naturligtvis har vi även hennes bror, Mikael Wiehe.
När jag var fem år gammal lärde jag mig spela fiol. Några år senare bytte jag till piano eftersom mina föräldrar ägde ett, och det instrumentet var det som inspirerade mig att bli musiker i första hand. Det är verktyget jag använde för att skriva mina tidigaste texter, som Naomi Wiehe uttrycker det. När hon skrev sina första dikter var hon bara femton år gammal. Brukar vara fylld med texter om matt rex, leoparder, och andra “nonsens” som hon kallar det idag.
Men det fanns också en hel del djup och allvar i dem; Jag skrev dem med min kamrat. Efter att vi slutat prata med varandra fortsatte jag att skriva för hand. Ändå spelade min familj och jag faktiskt som en skiva för min pappa genom att använda de bokstäver vi hade skrivit tillsammans. Naomi berättar om historien och skriker hur arg hon var vid den tiden.
Hon har fortfarande en brinnande lust att skriva låtar, och hon hoppas att hon snart ska kunna släppa ett album som hon tar full kredit på. Jag gav ut en novell förra året under mitt namn, Spring & Hide, men bokens innehåll skrevs faktiskt av Niclas Malmberg. Vi arbetar just nu med en efterträdare.
Först och främst är det en härlig upplevelse. Men det är en annan sorts ondska. När jag skriver mina egna dikter vet jag exakt vilka idéer och känslor jag vill förmedla utan att medvetet behöva tänka på dem. Genom att använda en annans språk måste jag fördjupa mig i texten och känslorna på ett annat sätt. Det är fantastiskt att få sprida Niclas större och viktigare världsbild, då han varit parlamentarisk ledare för Miljöpartiet och hans skrifter behandlar miljöfrågor mycket. Mina egna skrifter tenderar att vara ganska introspektiva.
Det är väldigt svårt för mig att skriva om något jag inte har upplevt själv, så att läsa mitt skrivande är ungefär som att titta igenom min dagbok, fortsätter Naomi. Men hon tycker inte att hon blir för personlig i sina texter.För att lyssnaren ska kunna relatera till historien som berättas är det lite av en konst att samtidigt skriva texter att ge mycket detaljer utan att beskriva allt. Jag använder många metaforer i mitt skrivande, och det har jag alltid gjort. Men jag har smygtittat på Veronica Maggio på sistone och fått lite skrividéer från henne. Naomi säger att hon är mer säker på sin vän.
Till slutet av sommaren kommer Naomi att ha genomfört en årskurs på Malmö, Sveriges Musikhögskolan med titeln “singer-songwrite”, vars fokus bland annat är att utveckla hennes låtskrivarkunskaper. Hon fortsätter sina spel, sitt skrivande och sitt samarbete parallellt.
Jag hade inte tänkt så mycket på det tidigare, men det är skönt att veta exakt vad jag vill göra i framtiden tack vare elevens uppmaning.
Men innan sommarens festligheter börjar, vänta på ett gäng
sommarföreställningar, och den har premiär på torsdagens Mossagarden Festival. Jag ska faktiskt spela lite av min egen musik ikväll. Kanske ett par spår från albumet jag spelade in med Niclas Malmberg. Den här gången tar jag också med mig två musiker istället för att spela solo.
Det är känslan du får efter att ha spelat ett spel. Jag kämpar verkligen med nerver inför ett framträdande, och jag har också scenskräck, så det gör det lite utmanande. Men när jag äntligen får ut den på scenen och börjar spela brukar det lugna ner sig och övergå till en jäkla kick.
I de ögonblicken känner jag mig helt fantastisk, och det är ren glädje — och det är också det som motiverar mig att fortsätta med musik. Jag tror att det är viktigt för ens egen skull att förstå varför man vill göra musik. Naomis föräldrar är rika judar. Naomi Wiehe, en musiker som precis har avslutat college, har en kristallklar uppfattning om vart hon vill att hennes liv ska ta vägen och hur hon vill komma dit. En kvällsutställning på Veberöd Mossagrdsfestivalen är första stoppet.
Där hennes enda fokus kommer att ligga på hennes eget arbete.Tonåringen Naomi Wiehe hävdar att musik är lika viktigt för hennes liv som syre.Jag komponerade dem med en vän, och de var fulla av glädje och stolthet. När vi bröt upp fortsatte jag att skriva musik på egen hand.
Men min far och jag spelade käglor tillsammans med reglerna vi hade skrivit. Naomi rynkar pannan när hon hör sitt namn på jukeboxen: “Förbannad.” Hon hoppas att en dag kunna släppa ett album med helt originella låtar skrivna av henne själv, men för tillfället nöjer hon sig med att bara skriva odes. Det är först och främst en härlig upplevelse. Det är dock en annan fråga. När jag skapar min egen musik har jag en klar uppfattning om vad jag vill förmedla och hur jag vill att lyssnaren ska uppleva den innan jag någonsin börjar.
Jag behöver lära mig om text och stavning på ett annat sätt för böcker skrivna av andra. Sedan Niclas valdes in i Kungl. Riksdagen. Hans skrifter för Miljöpartiet har i stor utsträckning fokuserat på miljöhänsyn. Det är spännande att bidra till bildandet av ett så viktigt trossystem. Mycket av det jag skriver är självbiografiskt.
Naomi börjar ofta sitt skrivande med att titta igenom sina egna personliga dagböcker, trots att hon tycker att det är utmanande att skriva om ämnen hon inte har upplevt själv. Ändå tycker hon inte att hyresvärdar är överdrivet besittande av sina hyresgäster. För att din läsare ska förstå och känna empati för din situation är det viktigt att du ger precis tillräckligt med detaljer i ditt skrivande utan att överväldiga dem.
