Renaida Pojkvän – Knölen på hennes hals visade sig tydligt vara en elakartad tumör. Konstnären Renaidas liv förändrades från vad hon visste att det var för ett år sedan på en söndag. På andra sidan operationen: skora. Starkare. Renaida i en skimrande byxdress i slutet av Stjärnornas stjärna musikprogram. Renaida, klädd i neongrönt, går över röda mattan mot Rockbjörnen.
Instagramflödet av den 22-åriga artisten Renaida är en inblick i hennes färgstarka värld av framträdanden, resor och framträdanden på Fngarna p fortet. Vi säger farväl till nästa sommar, eller sensomren 2019. Vid det här laget kommer hon att sluta skriva på sociala medier. En och en halv månad senare lägger Renaida Braun upp ett klipp där hon förklarar bakgrunden:
Jag har blivit väldigt sjuk. Tyvärr har jag fått diagnosen cancer. Socker i råvaran. “Ja, nu vet du det!” Sedan börjar rosorna kvista och hennes ångest stiger till hennes axlar. Jättejobbigt. Det verkade som att det blev riktigt bra till slut. Ändå kunde jag inte låta bli att känna mig pressad eftersom jag inte hade legat kvar så länge när folk väl började bli arga.
Fördelen med att berätta för andra om sin diagnos på sociala medier, reflekterar hon senare, var att ingen behövde känna sig avundsjuk på vem som fick reda på det först, och hon räddade sin ångest genom att för varje berättande komma lite närmare sanningen.
Lägg ner din tid på Idol
Renaida var redan det högsta barnet i sin grundskolas luciatag. Hon pendlade från hemstaden Nyköping till det prestigefyllda Stockholms konstgymnasium, Kulturama, under gymnasieutbildningen. Eftersom hon var en så trevlig student gav domarna i TV-programmet Idol henne en av topplaceringarna, och hon fick en intensivkurs i kommersiellt konstnärskap vid bästa möjliga sändningstid.
Men jag kunde bara inte få bort det. Jag gick till sexstället. Renaida säger, “Och jag trodde att mitt liv var förstört” med tårar i ögonen. Mitt gyllene skidföretag ringde då och jag erbjöds tjänster inom bokning och ledning. Mello agerade då! Det var helt fantastiskt!
Skelettet finns alltid i garderoben.Hon utbrister faktiskt, “Det var heeeeelt fantastiskt!!! Renaidas talmetod är melodisk, full av accenter och tonala förbättringar. Skrattet är alltid där, även om det hon säger är rent nonsens. Hon kommer att kunna möta sig själv då .
Renaida bringar ordning i världen igen. Det finns fortfarande mycket att göra; hans cancerläger är inte långt borta. Det var sommaren 2019 som allt kom ihop. Renaida var iväg på ett uppdrag, din stooge. Det enda som irriterade mig var en förkylning som vägrade gå bort. Hon trodde att det hängde ihop när hon upptäckte en knöl på hennes hals.
Följande kväll övertalades hon att låta sin läkare ta en titt, och han remitterade henne för en biopsi. När Renaida insåg vad det betydde var hon redo att springa mot kullarna. En gran som sticker in i käken? Aldrig i min livstid! Jag ogillar verkligen granar (Jag). Jag gick vidare och gjorde det ändå, killar. Stora plymer av hårspray och slangers kunde ses i förkammaren. Det vi har här måste vara “riktigt skräp”, tänkte jag, så snälla hjälp.Som att någon detonerade en bomb.
Sedan åkte hon på solståndssemester och glömde prompt hur väntrum och tupplurar ser ut. Ändå gick något oförutsett fel med säkerhetssystemet och pojkvännen kunde hänga med på hemresan. Jag trodde fortfarande inte att jag skulle få cancer när jag var på det humöret. Vi gick in, och läkaren började prata, “Bla bla bla”; han talade något slags latin, och jag förstod inte ett ord av det. Det var då han sa det.
Du har en avancerad malign tumör, sa de. Renaida säger att det är som att någon detonerade en bomb. Du vet, som i en film. En bomb sprängs precis framför dig, och efter det hör du ingenting; det är helt tyst.Hon får mig att känna en blandning av avsky och misstro.När Renaida slussade sig igenom fler provtagningar fick efterdyningarna av bombningen Vakuumet att dra in på sig själv. Alla svar hittades i ett blodprov.
Vid det laget började jag allvarligt bola. Och de tyckte uppenbarligen att jag var för trött för något snack. Hela min värld blåste ut. Det verkade som att allt blev bra.Dagarna efter ett svårt samtal är ofta svårast att prata om. Hennes mamma och syster var båda sjuka av chocken. Det visste bara de och pojkvännen.
Renaida drack sig i sömns annars, hon svarade aldrig på hennes telefon eller på mail och hon dök alltid upp med en överraskning till alla som ville se henne. Alla föreställningar var bokade. Hela min värld blåste ut. Alla mina vildaste drömmar om framtiden har gått i uppfyllelse: jag kan sjunga, jag kan resa jorden runt, jag kan ge mig själv och andra presenter, jag kan ha hur många bedårande kläder jag vill och prova alla glasstyper som finns. Det verkade som att allt blev bra.
Efter att jag såg filmen visste jag att jag skulle flyttas till ett annat avsnitt. Samtidigt arbetade hennes tankar febrilt, och ingenting verkade vara fel: Ska hon vila upp sig för det bästa, eller försöka vara positiv och riskera att bli besviken? Först var det när hon var ensam, så någon från hennes supportteam var alltid vid hennes sida.
De var väldigt fantastiska och de försökte verkligen få mig att titta inåt så att jag inte skulle bli en “mörk” person. Absolut, Jo. En person måste ledas. Jag hade ingen aning om jag skulle dö imorgon eller inte.Så efter vad som verkade vara en evighet (en månad) lade hon upp filmen på Instagram. Bli av med det bara. Och jag fick ett så underbart svar. All kärlek gjorde mig starkare. Och inget inhemskt jag trodde kunde hända gjorde faktiskt.Nu går hon för halsen och säger saker som: “Jag visste att jag skulle placeras i en annan fack när jag såg filmen.” Jag ville skilja mig från de typiska avslappnade typerna.
