Sara Parkman Familj – Sara Parkman hade undvikit ämnet karaoke tills nu, men hon har släppt ett helt album dedikerat till ämnet. Det känns som en underdrift att utnämna Sara Parkman till multipel systemadministratör av rang. Hon är violinist, låtskrivare och kompositör, men hon är också opinionsbildare, sketchförfattare, dramatiker och sist men inte minst gruvadelegat. Hon kan fortfarande anses “folklig” med sin sommarprat, P. sp. rt. mdv., och diverse fina prisnomineringar. Hon släpper sitt tredje studioalbum, Eros Agape Philia, den 14 oktober.
Jag tror att det är en stor uppgift att skjuta upp saker. När en kompositör är djupt inne i sitt arbete är det allt de kan tänka på när de går runt. Efter att den måste släppas för allmänheten blir det tydligt att det bara är ytterligare en produkt, och magin tar slut. När det kommer till att sälja och visa upp sig tycker jag att det är ett stort åtagande. Och jag är nervös för vad folk kan tycka eftersom jag inte är så blasé. I själva verket handlar allt om den stora prestandan.
Sara Parkman och producenten Hampus Norén har jobbat på sin nästa skiva i över två år. Det hände i hennes hus i Bergslagen, medan hon vistades i författaren Elin Wägners hus i Småland, i sin egen ateljé i Hägersten och på Svenska Grammofonstudion i Göteborg.
Nåväl, det blev så. Varje plats har sitt eget distinkta ljud och smak på grund av sin unika historia. När vi spelade in det sista albumet, Vesper, bodde vi i en sliten gammal skola i en isolerad estnisk by. Extrem kyla och mörker genomsyrade luften och man kunde höra det. Om du stannar hemma fortsätter livet som vanligt, men om du vågar dig ut kan något annat inträffa. Att skriva musik när du reser är också ett roligt sätt att tillbringa tid hemifrån.
Det var ganska svårt att skriva om sex.Namnet “Eros”, “Agape” och “Philia” hänvisar alla till olika typer av kärlek. Många olika typer av kärlek finns representerade i det grekiska språket. Det finns romantisk kärlek, eller eros, gudfruktig kärlek, eller agape, och platonisk kärlek, eller philia. Jag har försökt uttrycka min kärlek på många olika sätt: till mina föräldrar, till mina vänner och till min make.
Men att skriva om sex var också svårt. Jag kände att titeln satte ord på många av mina tankar om ämnet. Det ger värde åt de många kompatibla karma och visar hur de kompletterar varandra. Meningen med livet är att älska, även om det är otroligt utmanande att göra det. Om du vill bli bättre på något, som att jag vill bli bättre på att skriva musik och texter, då måste du utmana dig själv.
För vi lever i en väldigt sexualiserad kultur. När jag säger detta känner jag mig som en boomer, men det är sanningen. Detta är vad populärkultur är. Vi säljer sexuellt explicita föremål; det här är inga nyheter. I en mängd olika sammanhang är fläsk lättillgängligt. Jag tror dock att en väldigt kvav person kan relatera till dessa sexgestalter, och jag tror att jag talar för många andra när jag säger detta.
Det verkar som en korsning mellan en sexparodi och en pastisch. Det skulle vara en väldigt fin linje att försöka skriva på. Om det blir dåligt blir de riktigt högljudda och motbjudande, eftersom alla har sin egen relation till sin egen sexualitet och intimitet. När man försöker sätta ord på allt som måste göras med ens fysiska kropp är det enkelt att förenkla situationen, då svårighetsgraden sjunker till en hanterbar nivå.
Ett annat ämne som Sara Parkman hittills undvikit att skriva om är enkel vänlighet. Det finns många som skriver om kärlek, och jag tror inte att jag tillhör den gruppen. Ändå har jag skrivit mycket om politiska eller konkreta ämnen. Att skriva om vänlighet nu har alltid varit ett sätt att behandla sig själv med respekt. Jag är också en som älskar och är älskad. Förra gången jag åkte skidor upptäckte jag ett religiöst språk. Det var spänt då, och jag insåg att jag inte kunde prata öppet om situationen. Men sedan gjorde jag musik om det, och plötsligt fick jag direkt tillgång till språket. Jag tror att det är lite samma sak med det här också.
Ett tydligt svar på frågan om “vem du egentligen är i livet” kommer att bli uppenbart om ett tjugotal år. Det första utkastet var en sammanställning av åren jag tillbringade mellan 20 och 25 år. Skiva nr 2 handlade i första hand om fiske på den egna bakgården, men det berörde också andlighet, hedendom och religion. Så det här kan vara det tredje steget i mina relationer. Jag har också ansträngt mig för att återvända till min fysiska form och återigen bo på jorden. Efter att ha skrivit om det vidsträckta och överväldigande, desto närmare sig själv kommer man.
När vi började arbeta med albumet hade paret precis avslutat ett väldigt spänt förhållande, så det fanns en del känslomässigt bagage att hantera. Det är trevligt att komma in och dela lite tillgivenhet under dessa tider. Det finns en växande känsla av att man för varje album går djupare in i filosofiska överväganden.
Jag tror på att bygga in sin identitet till det man är. Jag har alltid varit intresserad av att förändra hur människor tänker och känner om musik genom att närma mig den från en rent konstnärlig synvinkel. Det är också ett sätt att vrida ord på ett ovanligt sätt. Även om det är svårt att tro kan din kropp lära sig att känna det du försöker föreställa dig med hjälp av musik.
Sara Parkman liknar det nya albumet vid en uppföljare, men en med en något mer optimistisk och optimistisk ton. Ändå är folkmusik en ständigt föränderlig palett. Hon utbildade sig till folkmusiker på Stockholms Kungliga musikhögskolan och har spelat fiol ända sedan hon var femton.Kort sagt, min musik är långt ifrån folkmusikens väg. Ändå har låtarna jag komponerar hela sitt ursprung där. Det är som om folkmusiken jag växte upp med plötsligt blev min grej.
