Stefan Isaksson Död – Stefan “Myggan” Isaksson, DIF-supporter, har varit hund i sex år.I dag hedrar Stockholms Djurgården honom med en minnestavla på stadens stadion. Sex år har gått sedan Stefan Isaksson tog hem den allsvenska premiärpokalen i Helsingborg. Den populära fanprofilen “Myggan” har utvecklats till något av en symbol för kampen mot våld inom fotbollen sedan starten.
Idag öppnar stadion i Stockholms Djurgården för att folk ska kunna besöka och hedra Stefan Isakssons minne. “För alla som önskar samlas och sörja Stefan kommer en minnesplats att sättas upp på Stockholms Stadion vid Maratonport mellan kl. 15.00-19.00. Kom gärna förbi och säg hej till DIF-supportern och familjechefen Stefan, som varit en inspirationskälla till föreningen med hans positiva attityd och enorma Djurgårdshjärta, som skrivet på Djurgårdens hemsida.Utvecklingen av den svenska supporterkulturen har varit överväldigande positiv.
För det mesta är detta något du bara märker om du inte arbetar på en strategisk nivå inom Polismyndigheten eller är en ledarskribent med brist på idéer (om vi nu orkar slita oss från pandemonium för ett ögonblick).Förnedring är alltid en svår nöt att knäcka. Jag ringde flera kontakter i Stockholm under loppet av en vecka för att få en känsla för företagens verksamhet där. Två staplade saker. På grund av det faktum att det inte finns ett stort antal aktiva huliganer, anses ungefär 50 “per klubb” vara scenens främsta rörelser. Det är med andra ord ett litet antal som orsakar stora problem för resten av supportergemenskapen, klubbarna och samhället i stort.
Den andra frågan var förändringen i kundkrets, som nu omfattar fler hårda brottslingar, extremister och kampanjer än “typiska” stödjare. Många har rekryterats utanför fotbollsvärlden. Vissa människor äger inte ens en tv och kan därför inte se “synd” klubbspel. Om vi kommer bort från fotbollssamvaron blir det mycket mer komplicerat. Delar av konkurrerande verksamheter agerar ibland i samförstånd, som angriparna mot flyktingarna i centrala Stockholm för några år sedan, och greppar bommar från samma företag glider ibland med varandra om de vaktar motflanker på den politiska scenen.
Det är svårt att säga hur fotbollsklubbar och fans ska ta sig an problemet. Att prata om värderingar och förespråka en hälsosam kultur kommer sannolikt inte att göra någon större skillnad här. Om kulturen inte kan förändras inifrån, bör fokus ligga på att försöka mildra problemet genom riktade och proportionerliga åtgärder från regeringen.
En annan intressant förändring är stämningen mellan Hammarby- och Djurgrdens supportrar. Sedan 2013 har klubbarna delat samma spelplan och konkurrensen har varit hårdare än någonsin tidigare. Vissa medier, framför allt Fotboll Sthlm, har lyft fram det faktum att det har förekommit upplopp utanför arenan och en ökning av verksamheten på semestermarknader, barer och fanturneringar.
Ändå har det förekommit återkommande incidenter med avskyvärda fans som trakasserar och attackerar supportrar och sponsorer på arenor som Tele2-stadion, som media till stor del har ignorerat av olika anledningar. Ändå har jag haft många tillfällen att samtala med vittnen och drabbade som har berättat om sina upplevelser för mig. Jag har haft samtal med aktivister som blivit misshandlade och mammor som gömt sina barn i badrummet medan maskerade män stormade baren för att sprida skräck.
(Jag har också haft samtal med huliganer som hört rykten och blivit besvikna över vår rapportering; vid två separata tillfällen sa företagsrepresentanter att undercoveragenter inte alltid hamnade i huven, utan snarare att det var “rätt sätt” att dela upp företagen.)Vid Hammarbys senaste hemmaträff fanns det nya möjligheter. Vi skrev om det efter att ha pratat med Bayerns säkerhetschef Göran Rickmer, vilket orsakade storm på sociala medier. Det du har vunnit är kanske det yttersta. Tvärtom har debatten till stor del kretsat kring vilken klubb och vilka supportrar som har gjort och sagt vad.
Det är manligt, enligt mig; det här är inte en symbolisk eldstorm på sociala medier som brinner ut av sig själv på en dag, utan snarare en fråga som hamnar i kärnan även när spänningarna ökar vid varje tur. Jag har dock märkt att fler klubbrepresentanter och inflytelserika supporterprofiler kan se förbi detta och istället föredrar att vara djärva och sträcka ut en hjälpande hand när det blir tufft. Som påstår att ilska är viktigare än skam. De insisterar på att slutet på striderna är det viktigaste. Nu.
Det finns en betydande skillnad mellan “traditionell” huliganism och denna typ av angripare, utöver det uppenbara faktum att den senare är mer benägen att hamna i en kompromissande position. I det senare fallet har gränserna mellan företag och ultrasupportrar delvis urholkats. Unga mördare som inte ser sig själva som huliganer kan delta i upplopp och stormar mitt i en allmänt upptrissade stäming, och sådana individer ger fanklubbar och boostergrupper stor inflytande över resultatet av spel.
Vi vet av erfarenhet att detta är möjligt. För ungefär fem år sedan träffade jag Emelie Isaksson på Stockholms stadion för att prata om Stefan, även känd som “Myggan”, och den tragiska allsvenska premiärdagen 2014. Emelie var 16 år när hennes pappa lämnade hemmet och kom aldrig tillbaka.
Det var ett möte som väckte djupa känslor hos mig och jag ber att fotbollsgemenskapen i Helsingborg aldrig glömmer tragedin som inträffade på Kärnan. Inför dagens match mellan Helsingborgs IF och Djurgrdens IF fick en supporter till Djurgrdens IF en flaska i huvudet. Detta är ytterst sällsynt, men det händer, och det kan vara värt att komma ihåg när stämningarna piskas upp som nu. Efter 40 minuter dödförklarade sjukhuset honom.
Han och hans bror var på väg till matchen när tre Helsingborgsfans kastade flaskor på dem. De fortsatte med att slå och sparka honom medan han låg hjälplös på golvet.hos den besökande Helsingborgspubliken. Stora oroligheter i staden efter matchen. Fans på Djurgrden och sportchefen säger att offret, en 43-årig fyrabarnsfar, inte var en huligan eller en bråkstake före händelsen.
