Stephen Hawking Sjukdom – Kunskapen om den neuromuskulära sjukdomen ALS har ökat dramatiskt de senaste åren. Nu kan vi bara hoppas att forskare och läkare kommer att kunna hitta effektiva nya behandlingar inom en snar framtid så att vi äntligen kan sätta stopp för sjukdomen.Bild av en nervcell av konstnären Jens Magnusson.
Vid ALS kan skador på någon av de tre delarna som utgör en motorneuron – cellkroppen, dendriterna eller axonet – vara orsaken till sjukdomens symtom. Jens Magnusson ritade det tillhörande konstverket. Förkortningen ALS står för amyotrofisk lateral skleros, vilket är en sällsynt men dödlig neurologisk störning där nervcellerna som ansvarar för att kontrollera musklerna, så kallade motorneuroner, skrumpnar och dör. Den försvagade tappar gradvis kontrollen över sina muskler, och efter en tid är hon tillräckligt försvagad för att avlida.
Även om den genomsnittliga livslängden för en patient som diagnostiserats med en terminal sjukdom bara är två till fem år efter diagnosen, är detta intervall mycket varierande bland enskilda patienter. Ulla-Carin Lindquist, journalist och nyhetsankare, fick diagnosen amyotrofisk lateralskleros (ALS) 2004 vid 50 års ålder.
Däremot levde den berömde teoretiske fysikern och matematikprofessorn Stephen Hawking i 55 år efter att ha fått sin diagnos vid 21 års ålder. Hans 76-årsdag var förra året.De stora skillnaderna mellan patienter handlar inte bara om hur snabbt sjukdomen fortskrider, utan också om när den först uppträder.
Som forskare minns jag att jag träffade en patient vid en ALS-konferens i början av 2000-talet i USA. Han var i sextioårsåldern och visade nyss tecken på sjukdom. Han berättade om sin bror som var i ALS innan han var 30. Båda familjerna delar samma mutation i SOD1-genen som orsakar ALS.
Det visar hur stor variation det finns mellan individer även inom samma familj, enligt Eva Hedlund, ALS-forskare, forskargruppsledare och professor vid Karolinska Institutets institution för neurovetenskap. Det har varit känt sedan länge att ALS har en genetisk komponent; läkare delar in fall i familjär ALS, där flera medlemmar av samma familj har sjukdomen, och sporadisk ALS, där det inte finns någon känd familjehistoria av tillståndet.
Eftersom sjukdomen kan manifestera sig på så många olika sätt, även inom samma familj, är identifieringen av begränsad klinisk användbarhet. Förutom att debutera i väldigt olika åldrar kan den även göra debut i ganska olika muskulaturgrupper och till och med hoppa igenom en eller två generationer.
Ingen enkel genetik
Ändå har framsteg inom genetisk forskning ökat och förtydligat vår förståelse av dessa sammankopplingar. Ändå finns det ingen enkel genetik inblandad där. Forskare har hittills beskrivit mutationer i 36 olika gener förknippade med ALS:s allvarligaste former, och ytterligare minst tio gener har kopplats till sjukdomen men ännu inte identifierats.
Dessutom avslöjar den nya kunskapen komplexiteten i klassificeringsschemat. De med sporadisk ALS har visat sig ha klassiska mutationer, och personer med familjär ALS har visat sig vara helt utan någon av de kända ALS-generna.För närvarande uppskattas det att endast 10 % till 20 % av ALS-patienterna har en känd genetisk orsak till sin sjukdom, medan orsakerna är okända för de återstående 80 % till 90 %.Mutationer i den gör att genen blir instabil, vilket resulterar i produktion av ett giftigt protein som skadar motorneuroner.
SOD1-genen, upptäckt 1993, är den vanligast studerade ALS-genen. Nästan 200 olika mutationer i den genen har upptäckts som ökar sannolikheten för att utveckla amyotrofisk lateralskleros (ALS). Många mutationer orsakar olika sjukdomsutfall, men det kan vara svårt att spåra deras samband eftersom genetik inte alltid är nyckeln till att förstå hur sjukdom uppstår.
En person behöver en sjukdomsframkallande mutation i sin förälders kopia av SOD1-genen för att utveckla tillståndet. Icke desto mindre kan vissa personer bära på en SOD1-mutation utan att bli sjuka, eller bara bli sjuka senare i livet. Om så är fallet, så följer det att vår miljö eller vårt sätt att leva måste bidra till situationen på något sätt.
Enligt Caroline Ingre, specialistläkare och verksamhetschef för ALS vid Karolinska Universitetssjukhuset och gruppledare för ALS-forskning vid Karolinska Institutets avdelning för klinisk neurovetenskap, handlar det också om en kombination av genetiska faktorer som utlöses av miljöfaktorer.
Av denna anledning ritar forskare kartor över både genetiska och miljömässiga faktorer i ett försök att bättre förstå hur allt hänger ihop och varför vår förståelse av det expanderar så snabbt. Till exempel har det visat sig under de senaste åren att mutationer i C9ORF72-genen ökar risken för att utveckla frontotemporal demens.
En gång i tiden, när vi frågade patienter om någon annan i deras familj hade ALS och det inte var fallet, stämplade vi sjukdomen som sporadisk ALS. Vi har inte förstått sambandet tidigare, men det verkar som att Caroline Ingres mamma, mormor och farfar alla led av schizofreni.
Donera genetiska tester
Hon berättar hur läkare på ALS-mottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset kan erbjuda genetiska tester till både patienten och deras familjemedlemmar för att bättre kartlägga och förstå eventuella samband mellan symtomen.Men exakt vilka är miljöfaktorerna som kan utlösa ALS? Professor i medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet, Fang Fang, försöker hitta bevis för vilka faktorer som är mest betydelsefulla.
Ålder och familjehistoria är okontroversiella riskfaktorer. Risken för demens ökar med åldern och familjehistoria kan belysa vilken roll genetiken spelade i utvecklingen av sjukdomen, som Fang Fang förklarar. Och precis som torn löper män större risk att bli tråkiga.Vi är säkra på att dessa faktorer är riskfaktorer för ALS, säger hon.
Vi har också investerat i ett antal epidemiologiska studier om riskfaktorer som fysisk aktivitet, där lätt träning kan skydda mot ALS men kraftig träning faktiskt ökar din risk. I en uppmärksammad studie från det förflutna kunde Fang Fang visa att elitåkare i Vasaloppet hade en högre chans att dö i ALS än vanliga åkare, medan vanliga åkare i gruppen rörelseskidåkare hade en lägre risk än snitsarna. Det är uppenbart varför det är så här just nu.
