Therese Christiansson Familj – DN:s utrikeskorrespondent Terese Cristianssons familj föll erbjudande för tisdagens kemvapenattacken I Syrien. Christianasson skriver att hennes pappas två döttrar, Ola, 21, och Ahmed, en make, dog. När gasen spred sig kvävdes de i sitt eget hem. “Bara ett-riga dotter Sham kan lyfta”, skriver Christiansson. I staden Khan Sheikhun dödades ungefär 40 släktingar under samma vecka.
Christiansson förutspår att Sham så småningom kommer att fråga om vad som hände med hennes föräldrar och vad FN, EU och alla andra gjorde under den tiden. Jag hoppas att vi vet svaret Sham letar efter idag.Den här gången är det familjen som är i mörkret.
Terese Cristianssons värsta mardröm är att fraktas till det bombhärjade Beirut.Det var under hennes reportage om Black Lives Matter-demonstrationer som journalisten Nina Svanberg blev fysiskt överfallen.Collin, lejonet, backar hellre än att riskera att landa i upplopp. Femina har tagit tag i tyglarna på de internationella korrespondenter som ger oss tillgång till världen.
Terese Cristiansson, vår oförskämda utrikeskorrespondent, har en svart tusch nedklottrad under armen. Det var på en resa till Istanbul för sju år sedan som hon fick sin enda tat.Terese har tillbringat över ett decennium på olika platser runt om i världen, men hon har återvänt till Sverige för en obestämd tid utan att ge upp sin önskan att resa utomlands.
Glädjen över att gå vidare till något nytt är större än oron över att säga adjö till något bekant, även om det där har tjänat dig väl tidigare. Hon kom snabbt när striderna bröt ut i Beirut i Libanon i augusti.Vid 30 års ålder lämnade Terese Cristiansson sitt jobb som kriminalreporter för Expressen för att fullfölja sin livslånga dröm om att bli utomeuropeisk korrespondent.
Terese visste att det var det hon ville göra efter att ha sett trädgården i natursköna Kristianstad växa upp från en ung ålder (en “intetsägande grisuppfödning och beteskrar”, som hon beskriver det).I mitt eget sinne är jag en defekt individ. I mitt sinne lever jag ut de barndomsdrömmar jag hade när jag fick världens bästa jobb. Även om det kan låta chockerande är det faktiskt så. Jag har aldrig drömt om att göra något annat som en karriär och kan inte tänka mig att någonsin vilja göra något annat.
Strax efter att hon vaknat från sitt nattskift flyttade hon in i ett utbommat hus i ett av Gazas fattigaste samhällen. Hon ägnade de närmaste månaderna åt att lära känna familjen och i synnerhet kvinnorna som drabbats av kriget, vars berättelser hon senare återgav i sin reportagebok, Talals hus.
Afghanistan blev nästa destination eftersom det är ett land som har speciell betydelse för terese. Han stannade i Kabul, huvudstaden, i tre år. Mycket lycklig var jag där. Ju mer det händer, desto mer hatar jag det, men desto mer älskar jag det också. Det finns ett oöverstigligt berg av saker som måste avslöjas, och ingen vet någonsin svaren i förväg, säger hon.
När du bor i en krigshärjad region är du alltid i nuet. På grund av omöjligheten att göra långsiktiga planer är tempot i det dagliga livet otroligt högt. Både stress och glädje, medkänsla och fysisk kärlek och passion.Afghanistan har byggt upp enorma nätverk av vänskap.
Åren som utländsk korrespondent har åtminstone varit dramatiska. Terese Cristiansson har kämpat med talibaner, rapporterat från den turkisk-syriska gränsen, och varit nära att bli överkörd på väg hem från ett uppdrag i Nigeria.
Det är, enligt Terese, den vanligaste frågan om hennes nuvarande tjänst som TV4:s Mellanösternkorrespondent. Självklart är jag det, men ibland kan det dyka upp en bra rädsla. Fokus underlättas av adrenalinrushen. Det här är det mest nervösa jag någonsin varit på internet i Nigeria.
De kom mot oss med hemgjorda vapen, stal alla våra tillhörigheter och riktade vapen mot min fotografvän och kollega. Men vi fick en paus när en minibuss med flera afrikanska missionärsdamer stannade så att vi kunde fly strutsarna och ta oss undan.
Tereses situation är dock inte längre centrerad på hennes egen person vid denna tidpunkt. Men istället oroar hon sig för att något dåligt ska hända hennes syster Olivia när hon inte är i närheten för att skydda henne.Jag litar helt på min man, men mitt kontrollbehov har vuxit oerhört sedan jag blev förälder. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så här när jag skaffar barn.
Terese Christiansson har aldrig varit intresserad av de adrenalinkickar som följer med jobbet som utrikeskorrespondent. Men hennes största motivation har alltid varit empati.Det är det jag drömmer om. Man måste dock vara uppmärksam på att han eller hon aldrig är långt från empati-katalysatorerna och måste hela tiden lyssna på allt mer uppriktiga berättelser om andras upplevelser.
Min önskan och vilja att dela andras insikter har inte förändrats. Till en början antog jag att ju fler livserfarenheter jag hade, desto mer cynisk skulle jag bli. Däremot har det motsatta varit sant. Jag har blivit ännu mer frånvarande.För tre år sedan drabbades Terese Cristianssons egen familj hårt av kriget. Hemma i Istanbul en morgon åt hon frukost med sin dotter när hennes syriske man, Wael, ringde.
Snart såg Terese honom falla baklänges på golfbanan. Waels 21-åriga systrar, hennes man och deras 8-åriga dotter fördes alla bort på grund av en syrisk kemisk attack. Pojken dog, men Ola och hennes man klarade sig oskadda.Det var en mysig inhemsk situation med massor av fruktpunch.
De var för unga och oskyldiga för att delta i konflikten i Syrien. Jag bär världens bördor på mina axlar, men hemma är jag frisk och frisk. Saken smög rakt in i vårt vardagsrum den här gången. Varje familj är som vår, säger Terese; de vet precis vad du går igenom.
