Tomas Kvarnkullen Född – Så fort han satte sin fot på ett tidningskontor försvann hans drömmar om att bli dansbandsmusiker. Sedan dess har Tomas Kvarnkullen utvecklat en passion för journalistik och är nu en välkänd analytiker i TV4:s nyhetsprogram. På Bonushelg träffade vi lilliputianerna, eller utrikesreportrarna, som deras kollegor kallade dem. Kalla mig bara Tomas Kvarnkullen. Ålder 19 år.
Bor ensam i en lägenhet i Kalmar. Familj Mamma, pappa, en syster och två bröder. Yrke, stadsskrikaren. Yrkesbakgrund Självlärd. Drivkraft Att hjälpa de som har svaga axlar att axla sitt ansvar och möta vägen.Namn Namnet är Tomas Kvarnkullen. Ålder 19 år. Bor ensam i en lägenhet i Kalmar. Familj Mamma, pappa, syster och två bröder i Sverige. Yrke, stadsskrikaren. Yrkesbakgrund Självlärd. Drivkraft Att hjälpa män med svaga axlar att ta ansvar för att gå vidare.
Borgholmsbussen stannar i Kalmarkuren, inte Borgholmshllplatsen, i landhuvudstaden Färjestaden. Obegripligt för någon som ofta missar flera bussar. Det är en hint för Tomas Kvarnkullen. Vad som helst att skriva om.Vid 18 års ålder befordrades Tomas från ungdomsavdelningen på Barometern till tjänsten som lokalredaktör i den lilla staden Torss, cirka fem mil söder om Kalmar. Nu har han blivit befordrad till att stanna kvar som lokalredaktör i Färjestaden ut året.
Varje arbetsdag sätter han sig i sin bil och kör över Landsbridge till sitt kontor. Han flyttade nyligen från sitt barndomshem i Nickebo, djupt inne i den lilla svenska skogen, och till sin egen plats i Kalmar. Han vill inte bo på landet. Gå åtminstone inte ut när “landsfaken”, den fruktade snöstormen, sveper över landskapet och packar förare längs villagator och mindre vägar på vintern.
Nackdelen med att bo i Kalmar är att jag inte har så mycket känsla för kvarteret jag ska pendla genom, säger han. Fördelen är att jag kan lämna mitt jobb bakom mig när jag går i pension. Jag lyckades inte hitta kommunfullmäktige i Konsum.Det finns en fördel med det. När Tomas klockar ut från sitt journalistarbete, brukar han ofta bar på en lokal nattklubb. Så nu är han närmare hemmet. Han jobbar nästan nonstop, säger han.
Denna torsdagseftermiddag är inget som många män i samhället känner igen. Människor kan alltid hittas fräsande i det berömda Köpstadens affärsdistrikt. En stor hängls sitter vid entrén till Sjödals servering, precis inom Barometerns redaktions kontor, och den är reserverad för hundar som rest från annat håll. En enda banderoll-reklam sommarrea fladdrar i vinden. Men i kväll är Robban och Ante värdar för en trubadurafton i Vilda västen.
Tomas mår bättre nu. Han åkte till Frjestaden för att visa redaktionen vad jag såg i mitt huvud. När Tomas reser sig höjer hans arbetskamrat och chef, landschefen Mats Andersson, på ögonbrynet.
Tre lokala redaktörer arbetar för Barometer på ön, som är cirka 14 mil lång. En i Mörbylnga, en i Borgholm, och en i Färjestaden.
Tomas säger: “När jag började jobba här förstår jag äntligen hur länge Island är.” På helgerna måste vi springa från södra till norra delen av landet. Det tar sig lite tid. Jag får intrycket att han gillar Ulf Lundell. Gott om möjligheter för Lundellaffischers att hitta arbete. Trots det verkar förutsägelsen vara helt felaktig.
Det är inte min pint på trappan. Det enda jag kallar mitt eget på tangentbordet är det röda bläcket. Det finns en rora från tiden för Tors hemma i ett schackbräde. Tomas sparar pengar. Det kan vara klokt att ha gamla register till hands. Men han inser att han aldrig kommer att kunna hitta det han letar efter. Det är stor skillnad på att jobba i Färjestaden och Torss. Här kan han skryta inför Mats och resten av hans arbetskamrater. I Torss kunde han bli mer självmedveten. En oerhört värdefull lärdom för honom.
Det är den söta punkten för honom när det gäller anställningsvariation. Man kan inte skriva för lite om någonting. Han gillar fotografering som en hobby också. Barometern fungerar bra för att jämföra innehåll från olika lokala medier. Det är roligare att gå till jobbet när du vet att dina ansträngningar kommer att belönas.
Arbetet
Det är den söta punkten för honom när det gäller anställningsvariation. Man kan inte skriva för lite om någonting. Han gillar fotografering som en hobby också. Barometern fungerar bra för att jämföra innehåll från olika lokala medier. Det är roligare att gå till jobbet när du vet att dina ansträngningar kommer att belönas.
Arbetet han gjorde för ungdomsorganisationen är han mest stolt över. Jag fick veta att varje termin hoppar ca 120 elever på Kalmars gymnastiksalar ur kursen för att boosta sin m.ed. betyg. Det kallas att “förminska”, och det finns hårda krav för att uppfylla dem, som att ha en elvaårig ledare med dyslexi.
Tomas rapport om att elever hade brutit mot reglerna på sina skolor fick stor bevakning. Skolstyrelsen godkände en plan för att utöka skolornas gränser. Att komma tillbaka till skolan efter bokens utgivning var spännande. Men jag fick faktiskt mest positiva svar.
Det blev också en uppföljning på det. Om en elev inte kom in på gymnasiet för att han inte blev accepterad, kommer för många av hans betydelser att spädas ut.Tomas har lärt sig sin styrka genom upprepad träning. Han har något att stå på tack vare samhällskunskapen på gymnasiet. Icke desto mindre kan han känna, åtminstone omedvetet, att hans bristande formell utbildning som journalist är en begränsning.
Det är bra att jag har kollegor som jag kan prata med om jag är tveksam. Ändå kan man känna de etiska reglerna i rajgräset. Mäns vardagliga hyfs är kärnan i detta. Det skrivandet kräver ett klart huvud och ett öppet hjärta. Han var planerad att börja i radioproduktionsspåret på Vara folkhögskola tills han erbjöds jobb i Farjestad. Erbjudandet från Barometer ändrade hans uppfattning, och han bestämde sig för att ta chansen. Men inte utan några tvekan. Mitt drömjobb skulle vara att jobba med radionyheter. Varför, jag vet verkligen inte.
