Farah Abadi Gravid Igen – Farah Abadi är ett av de mest kända ansiktena i svensk tv som programledare för Melodifestivalen och radiopersonlighet i P3. Hon berättar om sin kärlek till bastun på Wellness, glädjen hon känner över att uppleva en vanlig dag och de gånger hon pressar sig själv till det yttersta i gymmet.
Farah Abadi, årets tvåa till Oscar Zia i Melodifestivalen, har återvänt hem till Malmö de sista dagarna innan tävlingen. Att lugna ner sig i en badtunna har blivit ett populärt sätt för programledare att förbättra sin mentala hälsa.Mentalt är det mycket bättre än fysisk träning för henne, därför simmar hon varv för att hålla sig i form. Jag gillar verkligen att besöka Kallbadhuset i Malmö för att ta långa, avkopplande bad.
Det borde finnas minst tre badrum och tre handfat, annars blir det knappt med pengar. Efter det kommer du att känna att du har blivit tv-filmad på insidan och utsidan. Jag har aldrig tagit en kalldusch i hela mitt liv, och jag mår alltid bättre efteråt. I det här fallet måste man vara tyst. Jag jobbar ibland med andra och ibland ensam. Där sitter jag bara och stirrar ut över havet. Allt läggs undan och man låter sina tankar vandra. Det finns inga telefoner, inga påtagliga resultat, och processen tar lika lång tid som den tar överallt annars.
Hon tror.
Jag saknar det från de dagar då mobiltelefoner var vanliga. När detta hände satt folk vanligtvis på bussar eller i sina sängar och tänkte ingenting på det. När människor idag känner sig trötta, satsar de på sina smartphones. Mitt bästa förslag för avkoppling är ett bad i en badtunna. Jag ogillar att träna, därför är min filosofi att det inte ens ska kännas som jobb. Processen skulle vara mycket roligare och enklare om jag kunde göra den med en annan person, därför är det vad jag föredrar att göra.
Det är egentligen bara styrketräning eller att ta ett annat förhållningssätt till gymmet. Jag har också en personlig tränare och just nu tränar jag mest med henne. Även när jag är hemma ringer hon mig på Skype så att vi kan träna tillsammans. Genom att arbeta med gummiband knådar vi hela kroppen. Det är jättebra för då kan jag falla ihop i soffan direkt efter jobbet. Enkelt sagt, jag tränar för att jag inte ska dö i förtid.
Det är löjligt enkelt att träna hemma. När jag går till gymmet tycker jag om att göra pass med lite stridslystnad. Jag tränade mycket kampsport när jag var yngre, och nu brukar jag göra något på gymmet som heter “kombat”, vilket är lite kul, eller något som kallas “kroppsrörelse”, vilket är mycket rumpa och skitskoj. Jag försöker rota på mig själv så mycket jag kan eftersom det är då folk håller sig lite skärpt, men jag tränar inte för Melodifestivalen.
Jag bor ofta på hotell med gym, vilket är bekvämt eftersom det gör att jag kan träna innan frukost. Även om jag inte känner för att träna så kommer jag att göra det åt dig. Tro mig, jag har varit där och gjort lite varje gång. Jag kanske bara står stilla och går på loppbandet, eller så gör jag tre övningar med hantlar. När det händer får jag en känsla av att jag har åstadkommit något väldigt viktigt.
Jag är riktigt dålig på att hantera press. Endast medvetenheten om dess existens kan förbättra dess upplevda livskvalitet. Men tiden före glimten, när man känner känslorna på utsidan, är ganska påfrestande.Ha det lite roligare, allt löser sig. När jag var yngre tog jag livet på största allvar.
Jag minns att jag tänkte att om jag smög ut ur huset och skolkade för dagen så skulle allt bli bra. När jag var yngre trodde jag felaktigt att om jag inte arbetade hårt och äter rätt, skulle jag kunna gå i pension i förtid med en bekväm inkomst och inga bekymmer om min vikt. Det var inte ett riktigt “duktig flicka-syndrom”, vilket betyder att jag inte nödvändigtvis skulle bli den smartaste och bästa personen någonsin, men jag skulle definitivt sabotera mig själv.
Nej, jag slog mig själv alldeles för mycket. Jag tycker inte att något jag gör är dumt, och jag har noll förväntningar på framgång. Inte alls, milt sagt. I mina tankar gör jag ett bra jobb med det jag gör, och folk borde tycka att mina ansträngningar är tillfredsställande. Jag är helt säker på allt jag gör i Melodifestivalen, och jag kliver aldrig utanför min komfortzon där.
När man tittar på hur människor lever på jorden är det lätt att se varför en ledig dag är nödvändig. Vissa tycker att det är farligt att fastna i ett hamsterhjul, men jag anser att det är en fristad. – Visst. Mina palestinska förfäder är flyktingar som bosatte sig i Libanon. De upplevde aldrig en typisk dag i barndomen eller tonåren; istället var de ständigt utsatta för krig, alienation, fetma och död.
Ingen dag var den andra lik och det fanns ingen känsla av trygghet. När tragedin inträffar, som ett krig eller en allvarlig sjukdom, tenderar vänner och familj att dra ihop sig. Det finns en snooze-knapp här, och jag fortsätter att trycka på den eftersom den är så härligt lyxig.
Där småäter jag chips och tittar på tv i timmar i taget. Detsamma gäller för mig när jag mår riktigt bra; det är då jag njuter av att sitta framför tv:n medan jag mumsar på chips. Jag tittar på vad jag vill, det är inte Babblarna och snackar parmesanchips.Jag har inga aversioner, men när jag är ensam hemma njuter jag av att snacka snabbnudlar och titta på vikingaserier på Netflix. Det är inte en fråga om huruvida det är sant eller inte, utan om hur mycket betydelse det har för dig. Tanken på att ge det till mina barn gör mig illamående.
