Karl Dyall Längd – Gift med en underbar kvinna som alltid har min rygg. Trefaldig pappa. Skådespelare/sångare som skadade sig och vände sig till CrossFit för att återhämta sig. CrossFit fick mig tillbaka i arbetsform och tillbaka till jobbet. Ex-breakdancer och karateexpert. Ha kul med träningarna och få vänner där. Jag är delägare i CrossFit Solid som ligger i hjärtat av Stockholm. Jag är en av få rutinerade spelveteraner i vårt lag. Deltog i OS tre gånger, placerade sig på tredje plats i kategorin 45+ 2015. Vi håller tummarna för några kval i år.
År 1990 var ett mycket händelserikt år. Bland mycket annat, både högt och lågt, var när jag insåg att Kalle Dyall var mer än en nybörjardansare, sångare och showman. TV4:s “Fangarna p Fortet” var särskilt vältalig när det gällde att slå fast att Kalle faktiskt var en superatlet; i showen dök han upp som en smal mus genom varje hinder.
Särskilt minns jag cellen där en järnrör flögs genom två oculi längs en vertikal axel så att ryttaren kunde stå och hålla balansen i vinden. I slutet av säsongen föll löven till marken, vilket gjorde det svårt att kratta in skörden.Det var en enkel sak för Kalle att hänga de två sista årorna med vänsterhandens två fingrar.
Han använde sin ring för att ta bort nyckeln från knogen och hoppade sedan ner som en katt för att få tillbaka den. Jag inser att detta förmodligen är det mest vardagliga skvallret någonsin, men det betydde världen för mig vid den tiden. Sedan den dagen har jag märkt något konstigt med Kalle Dyall. Samt var gränsen för manlig kroppskontroll går. En gräns som Kalle uppenbarligen inte känner igen.
Ja, det var min goda vän Kenta Hammarström, huvudtränaren på Prana Jiu Jitsu, som alltid har legat före alla andra när det gäller att ta tag i nya trender och idéer, som sa till mig att det här var något jag borde vara intresserad av. Och det var tråkigt, sa Kalle. Träningspasset tog fart och mot slutet kunde Kalles värkande kropp använda lite underlag.
Det är faktiskt så. Jag hade “pensionerat” mig själv som dansare för några år sedan efter många skador och vad som kändes som karriäravslutande bakslag. Men träningen på boxen fick mig till en punkt där jag fysiskt kunde utmana mig själv igen med steppers och frisbees. Och det var riktigt coolt. Signetring till CrossFit Rock Solid.
Sedan 2010 har Kalle delägt och drivit CrossFit Solid-boxen i Stockholm tillsammans med Rennie Mirro och Joachim Bergström där, förutom Kalles egen träning, närmare 200 medlemmar dagligen äter för fullt. I slutet av juli hölls CrossFit Games 2014 i Los Angeles och Kalle var en av fyra svenskar som kvalificerade sig till tävlingen . Förväntningarna var på förhand vaga och Kalle visste väldigt lite om hur former uppstod innan de avslöjades.
Nej, jag var sjuk de tre veckorna innan vi åkte, så det var svårt för mig att toppa tågspåren ordentligt, så jag var tvungen att spela med den lilla kontanter jag hade till hands. Och det var ett tillfälle som kom hem, säger Kalle med lite i rösten. Ärligt sagt. Efter tre dagars tävling tog Kalle en mycket respektabel tredjeplats i mastersklassen för idrottare i åldrarna 45 till 49. Den bästa svenska prestationen av en individ vid något spel. Och smaken av framgång fanns redan från start för Kalles medalj.
I den allra första båren, Marklyft, insåg jag att jag hade formen där gränsen skulle vara, och den insikten slog mig som märkligt passande. Jag kunde vinna eventet också, vilket var väldigt skönt med tanke på vad som kan ha hänt, säger han. Kaxigt! Kalle, en svensk som för närvarande är bosatt i London, slår in och hävdar omedelbar dominans.
Haha, ja, det måste ha framgått av sammanhanget att folk tittade på mig i sidled efter det. Kalle berättar att efter att han började tävla blev alla betydligt mer intresserade av honom och hans identitet i media.Efter första tävlingsdagen följde Kalle upp sin seger i marklyft med att placera sig trea i Handstand Walk (max distans), trea i Sled Sprint (100 yards), och sjua i Run Rope (5×400 meter löpning + 2) repklättringar utan ben).
Jag var optimistisk om slacklining och handstående eftersom jag vet att jag kan lita på min egen styrka i de mest intensiva ögonblicken. Jag är dock lite oroad över uppgången på björnmarknaden. Men det var jättekul att bli ledd efter första dagen, även om man fick vara ledsen hela tiden. Det såg anmärkningsvärt smidigt ut dag två. Inte minst för att den initiala händelsen verkade olycksbådande för Kalle. Övningarna inkluderade en 1000-meters rad, Pull-Ups (Kalles specialitet) och Push-Jerks.
Visst, det var det som gjordes för mig på baksidan av kuvertet, men jag visste så fort jag tog tag i kuvertets flik att vi skulle kunna få tag i något slags alternativt visum. När jag gör mina kipped pull-ups tenderar mina händer att glida mycket, och jag hade ingen bra teknik den dagen. I den gassande solen splittrades den nya svarta räcken upp och avslöjade gnistrande laserblad. Vi skulle gå igenom en uppsättning av hundra repetitioner, och jag hade planerat att gå igenom dem “obrott” som jag brukar, men jag fann mig själv oförmögen att slutföra dem.
Skinnet sl äppte I b da h änderna fr n I princip handloven och hasade ner, så jag kunde mycket lätt inte hålla ordning på saker och ting. Jag försökte ta igen det i Push Jerken, men jag blev helt utklassad. Ändå, “det var en tuff wod”, säger Kalle och visar upp sina återvunna händer. Kalles hand är nästan perfekt nu. Något annat fanns tidigare.
En fjordflyttning som ändrade förväntningarna något men inte nämnvärt utöver vad handskakningen i sig gjorde för att få till en lösning. Kalle blev femma i dagens andra tävling, Med Ball Burpee (21-15-9 reps med 36 kg, medicinboll + burpees).Jo, till slut fungerade handen väldigt bra; varför, det gick förvånansvärt bra.
