Lena Philipsson Hemsida – Lena Philipsson, som har varit på en massiv turné och framfört låtar från sitt senaste album, “Maria Magdalena”, borde ha varit mitt i allt just nu.Men till ingen nytta; det blev inget av det. Istället har jag haft gott om tid för andra sysslor under hela sommaren. Små saker letas efter i hopp om att hålla igång det hela. Om det var upp till mig ensam, skulle jag kanske låta mig själv bli lite självbelåten. Det enda som verkligen kan sätta stopp för något är en deadline.
Helt omarbetad från grunden
Nu verkar det ha sprungit upp en av dem. Hon gör sitt bästa för att förbereda sig för den första Melodifestivalen-tävlingen, som börjar den 6 februari.Lite glitter och glans. Men det kommer att vara en ny idé nu när vi jobbar utan publik.Jobbmässigt har hon inte slappat av alls under sommaren, inte minst för att hon även producerat videos till varje låt på skivan. Lena Philipsson tycker som alltid om att ta en aktiv roll i alla delar av sitt arbete. Hon tog ett stort steg framåt genom att göra sina egna letvideos, och hon gjorde det helt själv.
Jag använder min telefons kamera för att spela in allt, oftast i mitt eget hem. Jag är bra på att komma med innovativa lösningar, och det slutar med att det ser bra ut när du tar ett steg tillbaka och tittar på dem. Och kan du berätta vem som tog de där pressbilderna för hennes hemsida? A. Lena Philipsson.
Det är enkelt, och jag tror inte att det blir samma sak med fotografering, smink och styling. Jag tar ett absurt antal bilder med min telefon, och några av dem kommer oundvikligen att bli bra. Inte vet. Jag har ett stort intresse för sånt. Det lär i alla fall fler låtar att dyka upp gradvis och tillförlitligt i någon framtida show. Men Lena Philipsson tycker också om att testa helt nya saker, som att spela sked.
Hon dök senast upp i 2018 års julkalender, och hon skulle gärna göra det igen. Men det verkar lite för självklart, eller hur? För länge sedan följde jag en teknisk tankegång med ett öga för att bygga, men då trodde ingen att det var möjligt att vara konstnär. Jag växte upp i en familj av realister där stora drömmar ogillades.
Där fanns i alla fall musikalitet. Lena fick skivkontrakt innan hon hade tagit studenter och slog igenom I Melodifestivalen som 20-åring med ”Kärleken är evig”.Men ångrar… jag vet inte. Genom att utsättas för nya situationer kan man skaffa sig nya kunskaper och färdigheter.
Oj, det finns många av dem. Jag är stolt över det faktum att jag nu kan lita så mycket på mina egna resurser. Jag accepterar dock aldrig något gratis. Jag tror att detta är anledningen till att jag har kunnat stanna i den här branschen så länge; Jag försöker uppfinna mig själv hela tiden. På köksbänken står ett exemplar av “Fglarna I färg” av Karl Aage Tinggaard, en svensk som mödosamt illustrerat fåglar i 258 olika färger.
Blomningstiden är över; höbärarna har kommit. Mitt första antagande var att jag aldrig skulle utvecklas till någon sådan. Jag räknar talgoxar, gulsparvar, och många andra små hackspett med ett blåsigt öga på köksbänken. Jag blev lite förbluffad igår när jag gick till källaren för att hämta min samling talgkulor och upptäckte att någon hade gnagt av hälften av den ena bollen och inte gjort något mer med den, förutom att bygga ett litet hus av någon sorts grått. luddite. Det som hände i den talande bollen rörde sig i en cirkel.
Närheten till köket gör att måltiden aldrig är långt borta. Torktumlaren försåg luden, som sedan var ditsläpat och uppbaxat för fem branta trappsteg. Jag kunde inte låta bli att minnas Astrid Lindgrens “Nils Karlsson-Pyssling”, där en pojke vid namn Bertil hittar ett taggigt föremål under sin säng, säger “killevippen” och blir omedelbart lika liten som vännen Nils, så att de två kan leka tillsammans under golvplankor. Eftersom han är ensambarn efter att hans syster Märta gick bort i sjukdom, är han fri att använda hennes gamla möbler för att inreda det underjordiska hem han byggt åt sin unga vän.
Han kan fokusera på sitt arbete utan avbrott eftersom både mamma och pappa är på kontoret.Jag gillar verkligen bilden på Bertil och Nils Karlsson Pyssling som sitter vid en gigantisk köttbulle och äter från varsin sida. Det finns också en badrumsscen som inte är alltför tyst heller; den där Bertil lägger ner tändstickor för att använda till elda i diskbänken är särskilt intensiv. Då börjar regnet och snön falla över dem, och du kommer att få reda på hur farligt det är att förlita sig på kakelugnarna som har fått besikti och istället fått åldringsrestriktioner på dem.
Ensam i den lilla världen av miniatyrtyranner. När jag står och rullar den här improviserade pingisbollen mellan fingrarna tänker jag på Nils Karlsson Pyssling och känner ett litet raseri. Denna lätthet att kontrollera små djurs kroppar finns förmodligen även i yngre tider. Jag kan bli särskilt upphetsad när jag ser snödroppar som blommar runt om i rabatten. Även de små grottorna var fulla av nabbmooss under snön.
Men jag blir inte lika extatisk när jag ser att musan också har grävt ner sig i vinkällaren nedanför: en flaska vit Cheval, ett knaprigt syrahbaserat vin som passar bra till kallskuret och skaldjur. Till högsta grad av gourmetism, slädar. Den har brutit igenom pappen, men plasten har visat sig vara för seg, så rankan är nu upphängd som en slapp pse, dess röda tappkrane attackeras av små fingrar.
