Marit Bergman Partner – Marit Bergman, en konstnär i fyrtioårsåldern, öppnar upp för LISA NYLÉN om sin upplevelse som mamma till sina barn, Marius och Juni. Och vi ska ta reda på vad hon tycker om vårdande familjenormer och miljöskyddets betydelse för barns hjärnor. Det är mycket kallare än det borde vara vid den här tiden på året och luften utanför den stora mediebyggnaden piskar upp till en nästan perfekt storm. Marit Bergman, 44, står i receptionen med sina två barn och en skåpbil fylld med kalvkött och praliner.
Alla familjemedlemmar har nyligen varit sjuka, därför är barn välkomna att följa med Marit till en intervju om musiken hon komponerat till en filmatisering av Josefin Sundströms “Sagasagor”-romaner.Jag är ganska nöjd med att ha två barn. Nu känns det som om jag har vapingat i en halv månad, så jag är lite mindre, men det är bara så det är.
När vi kommer in i rummet där intervjun ska äga rum berättar Marit hur lyckligt lottad hon är som har en position där hon kan umgås med barnen både när de mår bra och när de har det jobbigt. Hon låser in lilla June, som är 10 månader, och sätter henne i björnburen med förväntningen att hon snart ska börja prata tillbaka till oss.
Strax innan han skruvar upp Barnkanalen på maximal volym, drar 8-årige Marius fram surfbrädan och grämer sig över kontaktavbrott och wifi-lösenord. Marit återvänder till sjukhuset:Jag skjuter upp att gå tillbaka till skolan till juni så att jag inte blir sjuk under sommarens teateruppsättningar. Det kommer att bli en lång dag när hon börjar skolan.
Ett brott mot familjenormer
Marits familjeupplägg skiljer sig mycket från den konventionella kärnfamiljen. Hon delar en ömsesidig beundran för Marius med sin ex-pojkvän och bor med Junipers pappa. För närvarande är dock pojkvännen bosatt i Göteborg (där han också uppfostrar sin son), medan Marit bor i Stockholm.
– Juni är skriven hemma hos mig och ska gå i skolan här, men vi reser till Göteborg på fredagskvällar varje vecka. I nutid gäller hennes påpekande, men eftersom det är en så hemsk omständighet rekommenderar hon att man väntar ett halvt år med att agera; det säger hon samtidigt som juni närmar sig sitt slut i kryptan. Marit trivs i sin nya omgivning, även om hon inser att det är svårt att bära lejonparten av ansvaret för sin dotter.
De här veckorna när det är mycket sjukor och man är trött blir det I praktiska förälderna ensamstende och det blir det tungt, det ska jag inte sticka under stol med. Men förutom det har jag klarat mig ganska bra i familjesituationen hittills, säger hon, och det utvecklas:
Det verkar som att det händer mycket i en omtänksam familj. Det är möjligt för alla att ha det bra och känna en känsla av mystik, men att göra det innebär också att isolera sig i en bubbla och att behöva arbeta för att bryta sig ur den och skapa meningsfulla kontakter med omvärlden. Man får intrycket av att små bubblor dyker upp överallt, snarare än att folk sätter sig ner med resten av samhället.
När hon och Juni planerar att ta tåget till Göteborgspuben den kvällen tvingas hon prata med andra män.Från min lägenhet till tågstationen tar det ungefär lika många händer som det gör för mig att åka dit och tillbaka igen, och så lite till. När människor ser en ensamstående mamma som tar hand om sitt barn vill de ställa upp och hjälpa till på alla sätt de kan. Enligt mig är det riktigt pinsamt att behöva be om hjälp och sätta sig själv där ute. Att vara ifrån varandra under långa perioder ställer ytterligare krav på andra relationer.
Ingen person kan uppfylla alla dina behov, men när du är i den typen av relation är det lätt att börja känna så. Min fru och jag tillbringar väldigt lite tid tillsammans i den här stolen, så jag måste lita på att andra ger det nödvändiga sällskapet och känslan av gemenskap medan jag arbetar. Det verkar träffa mitt i mål.
Det är en stor jobb. Han kunde helt enkelt inte förstå hur svårt det skulle vara. Men han blir också ganska nära och njuter verkligen medan de är tillsammans. Och så använder vi FaceTime; du vet, du måste se hur pappa ser ut på FaceTime, säger hon till en klarvaken Juni.Marit säger, “Om alla blandade familjer var okej att flytta till Skövde så skulle det gå.” Hon är orolig eftersom hon delar gemensam vårdnad om sin väns son i Göteborg, medan hon har sin egen son i Stockholm.
Vissa veckor känns det riktigt tungt och spänt, men då pratar vi mycket och äter mycket. Ändå är det en anledning till oro, och jag är maktlös att lindra det. Vi kommer inte igen att hamna i en position där vi måste leva tillsammans permanent. Allt vi kan göra är att koncentrera oss på varandra när vi är tillsammans, och det är något jag tror att jag gör naturligt.
Marit tror att hon är på väg att bli den nya familjenormen eftersom hon utövar det varje vecka och får ett kompletterande familjetillägg.Det är en fascinerande tid just nu, inte bara för mig personligen utan för hela konceptet med en kärleksfull familj. Vi förväntar oss att kunna städa inuti den här lilla maskinen på grund av hur den har använts under de senaste decennierna, men det betyder inte att vi är experter.
Mamma och pappa och barnen och husdjuren bodde alla i närheten på gården förr i tiden. Och så har det utvecklats till en punkt där vi kan möta alla behov och piffa upp allt inom en mycket liten grupp män. Det är tydligt att en ny standard kommer att växa fram nu när en ny period har börjat, komplett med sin egen uppsättning unika seder, bonusar och familjer.
