Viktor Noren Mando Diao – Det finns många ingångspunkter till denna berättelse. Det enklaste vore att se vinterreprisen av TV4:s långvariga S mycket bättre, där två snacksälskande bröder stoppade programmet från sina artistvänner.Däremot tror jag att vi börjar i hallen. Sune, den knasiga moppedamen, möter först, följt av Ture, den lilla moppen. Han sitter och väntar som en flicka i nöd. Jaja.
För att presentera sig själv säger Jan Norén:
Hej Papi Jan!Runt om ser Ruben Noréns fötter för mjuka och runda ut för att stå på, men han lyckas på något sätt få dem att gnistra. Där, som bebisfötters gör.Han sitter hos familjen Norén på Gustaf, men han hälsar först på Kerstin som är mamma till Gustaf och Viktor och pappa till Ruben genom Viktor. Lite av en kyla genomsyrar salarna för tillfället.
Kerstin och Jans hem finns kanske i Borlänges lugna villakvarter Kvarnsveden. Köksväggen är täckt av skolbilder på de fyra barnen som bor där. Det är de tre – Gustav, Carl och Viktor – som inte släpper taget om musiken. Och så är det min skolflicksyster Josefine. Just nu finns det 14 barn i familjen, så utrymmet är knappt. En snooze-hund väntar tålmodigt på gården, och i badrummet hänger en liten morgonsten på en krok på väggen.
Två avslagsbrev adresserade till Mando Diao ligger också på bordet. Det kan dock vara “Mando Jao” på den ena. Båda skrevs av samma kvinna, om än två år åtskilda.Guldmedaljer, inramade bilder och ett porträtt av en idol visas i vardagsrummet. Båda från sönernas tidigare band, Mando Diao och Sugarplum Fairy. Vi samlas runt köksbordet.
Allt började i just det här huset, så det är bara passande att vi intervjuar Gustaf och Viktor. Båda lärde sig spela på en gammal Yamaha skolgitarr som ligger i ett fodral. Åh, den där pianoten.Kerstin och Jan, båda skolkuratorer, och Gustav, musiklärare, är engagerade i en livlig diskussion om skolan. Ruben har ett öga på att plocka upp några iPhone-appar. Vi är säkra på att saker och ting blir enklare om barn, djur och föräldrar alla tar en kort resa någonstans.
Så vem ska ersätta Gustaf idag.Så låt oss börja med en prolog: 2002 blev Gustaf Norén en av bandets huvudfigurer, och han turnerade därefter världen över med Mando Diao. De gav ut exemplar av sitt album Infruset, som innehöll låten “Frödingtolkningar”, till alla folkradiostationer i Sverige. Deras låt “Strövtg I hembygden” tillbringade mer än tre år på toppen av de svenska listorna.
Sångare i det internationellt turnerande band han grundade tillsammans med sin bror Carl och vännen Kristian Gidlund, Sugarplum Fairy var Viktor Noréns anspråk på berömmelse. De var populära i Japan och uppträdde på stora arenor över hela Tyskland. Den Beatles-liknande hiten Sweet Jackie har inte riktigt försvunnit än.
Bröder var mycket bättre under sommaren och fick mycket beröm från allmänheten. Även om Gustav visade mer av sin steniga sida, fick Viktor mycket information om sig själv. Det är en legitim mötesplats för grupper.Du kan känna doften av en vit hyacint i Borlänge.Vi gick i musikklass, eller musikklass. Min mamma började musiklektionerna i det här området, och det var förmodligen… min farfar eller någon annan… som grundade den lokala musikskolan. “Körer, IK Brage, hemslöjd”, säger Gustaf. – Alla i Borlänge är upptagna.
Vi är nära vänner med människorna som skapade Peace & Love Festival. Allt måste göras! Nåväl, jag förstår det nu. Allt ville göras, sa Viktor.Det är ett genuint föreningsnav, säger Gustav.Vi fick aldrig råd med repoplatsen och all utrustning själva; det sköttes alltid av staden, som Viktor uttrycker det.
Hmmm. Eftersom jag är född och uppvuxen i samma generationstid som Borlänges arbetskraft har jag en lite annan mental bild av stadens industrilandskap på 1990-talet. Hon övertygade oss studenter i universitetsstaden att gå fulla och festa på klubbarna där de lokala banden spelade och de färgglada skeletten hängde på natten. Det blev bråk om det kriminella nätverket där. Familjer och mördarpoliser var för utmattade för att gå på en mordrunda. Kanske skulle allt passa ihop. Föreningslivet var med Viktors ord en reaktion mot vardagens tråkigheter och tristess.
Här fanns alltid en grund för den traditionella arbetsmoralen som är snygg och välordnad. När vi var barn höll NTO och Unga Ornar ett disco för oss. Och Knutes rekreationsområde var helt nytt; detta var avgörande, enligt Gustav.Livet består av att vara orubbligt irriterande. Att aldrig bli en man. Det tog mig fem år att få håret så här långt, säger Viktor.
Och vi har båda slutat med våra band. Det säger oss något om hur inramning fungerar. ABF fortsätter att ge mandat till en öppen scen i Borlänge. Traditionerna inom folkmusiken förblir intakta. Precis som han har gjort sedan 1980-talet fortsätter pappa att spela i samma coverband.
Nej, det var inte meningen för oss. Vårt sätt att spela var inte hållbart, säger Gustaf och fortsätter: Hoppet står till de passionerade amatörerna. Bara de som lyssnar på musik från ett annat perspektiv kan finna mening i den. Det kan få det att gnistra. Han skäller med en måndagsmorgonrynka på att musik inte ska förvandlas till en religion.
Viktor är lite kär i sig själv. När han inte regisserar sina egna filmer försörjer han sig som musikproducent och textförfattare.Trots att jag också attraheras av glitter och glamour, har jag gått vidare från tidigare relationer där jag kände en brist på passion och nu letar efter något nytt.
Men hur ser framtiden ut? frgar Gustaf retoriskt. Är det intressant ur ett ekonomiskt eller annat perspektiv? Jag brukade fantisera bara om att lämna och se världen. Senare kunde jag stå framför 70 000 människor på en massiv scen och ändå bara vara arg för att min ljudkvalitet var undermålig. Nu svänger jag in och ser vad som finns nära till hands.
