Michael Björklund Familj – Han bestämde sig för att överge sitt livsverk och restaurangbranschens hektiska livsstil till förmån för att dra i en badtunna, slappa i sin trädgård och bära stenar. Och för att skälla ut sin far. Han imponerade på oss på Strömsö och nu finns han i vår Facebook-ström och ger fiskeråd.
Han är enkel och förkroppsligande av glädje, men som alla andra kan Micke ses ha en mörk sida. Bakträdgården byggdes upp under många år med noggrann planering och mystisk bebyggelse.
Kunder tog med sina nära och kära för att förbättra sin egen hälsa.Mamma sträckte sig efter telefonen.
Allt förändrades under en måndag. Micke stod i sin restaurang på land och förberedde köttbullar, när telefonen ringde. Hans händer var klibbiga av köttbullssmet, så han kunde inte svara. Men det ringde igen, och den här gången svarade jag i telefonen på ett högst oroande sätt, och hörde min mamma repa i det andra rummet. Michael Björklund rapporterar att han känner sig “instängd” och “tvingad” att återvända hem.
Mickes pappa var mer än bara en förälder; han var också hans förebild och kollega. Pappan hade jobbat i restaurangbranschen hela sitt yrkesverksamma liv och Micke gick i hans fotspår. Deras gemensamma cateringprojekt var för mer eller mindre svåra lokaler.
Han minns att hans far brukade följa med honom till tävlingar och att hans far var den snabbaste löparen av alla. När vi äntligen satte oss för att äta ensamma var det mat och inget annat som fyllde tystnaden mellan tuggorna. Generellt sett, säger han, var maten utsökt.
Allt är svart och trist
Mickes pappa gick i pension från sitt arbete och blev lite deprimerad i januari. Så det är där du skulle vara nu om du fick 150 procent på 40 år och slutade ditt jobb i morgon. Vi märkte att han hade blivit nedtryckt, men vi antog att detta var normalt efter att folk nått pensionsåldern. I mars blev det fullt upp, så Mickes syster lastade in sin nyfödda i bilen och gav sig iväg för att söka hjälp. Han fick hjälp, medicinering och förbättrades. Alla slappnade av och återvände till sina respektive ekorrhuls.
Nu kan det givande samtalet börja; Micke lämnar skrivbordet och hoppar in i bilen. När jag kommer hem till trädgården är allt så härligt. Från utsidan skiner solen och allt verkar gå som vanligt. När jag går in genom dörren kan jag se min mamma och pappa sitta i soffan. Väldigt snart blir jag helt överväldigad. Det är svart och enkelt, säger han.
Har börjat ta hand om sig själva
Vem vet, men eftersom hans son åt köttbullar och trodde att allt var OK, tog hans pappa sitt liv. För första gången i sitt vuxna liv tog Micke en paus. Han gav upp sitt enorma livsprojekt för att fokusera på sig själv och sin familj. Ta hand om dina egna bekymmer och rädslor. Alla nyser på sitt sätt. Sättet jag gjorde då var att bära sten och tvätta bastu. Jag har aldrig haft tid att sköta en trädgård ordentligt tidigare, men nu när jag är äldre och klokare har jag ingen ursäkt att låta bli, som han uttrycker det.
Klåda och terapi
För första gången någonsin var Micke barnhjälten. Jag började gå på terapisessioner.Men nu måste jag”, och det var till hjälp. Michael Björklund, tre år efter den där majeftermiddagen hemma, insisterar på att alla ska gå i terapi.Ämnen som tas upp i Micke Björklunds sommarprat är bland annat psykisk ohälsa och läkemedelsindustrins faror. Han diskuterar sin rädsla för framtiden och sin skuld för sin fars död, men han öppnar också upp om sin ilska.
Men utan den här händelsen hade jag kanske aldrig förstått vad som verkligen är viktigt i livet, säger han. Michael Björklund, en stjärnkock, har nyligen tagits med i Robinsons årliga sammanställning. Men kockskjortan vi har sett honom i tidigare är inte uppklädd. Han har vunnit titeln “Årets Kock” i både Sverige och Finland, vunnit en femteplats vid den prestigefyllda Bocuse d’Or-tävlingen, tävlat i SM i matlagning, arbetat på en rad restauranger, gett ut flera kokböcker och medverkat. på en mängd olika tv-program i båda länderna.
Michael Björklunds ursprungliga plan var att arbeta inom möbelbranschen. Ändå satte liten betydelse stopp för drömmen, och han satte istället fokus på sin andra hands största utmaning: att bli en kok.Michaels avslappnade tonfall när han pratar förråder samma triangulära humor som Mark Levengoods. Han har en naturlig, jordnära vibe och är nära skratten. Det är tydligt att han trivs med sitt arbete och har en passion för matlagning och plåtning. Rå vildmark bortom öns bosättningar.
När beskedet kom ut om att han var en av konkurrenterna var alla satsningar avstängda och han åkte iväg till Fiji. Det var kul att umgås med människor som jag normalt inte skulle umgås med. Och det var den sortens mat jag aldrig jobbat med förut. Reaktionerna från män som nekas mat var också fascinerande att observera.
Michael berättar att han efter sin öupplevelse har en ny uppskattning för mat och ett nytt perspektiv på det överflöd vi har där vi bor. Där uppskattade alla att ta små risker; det var ett bra sätt att lära sig hemma. Här gillar vi att hugga av lite överskott och förlänga resten.
Efter att ha återvänt hem blev han ännu skickligare på att lägga undan saker och tänka på hur mycket som går ut, och han började till och med lägga ner de smällande hemkörningarna.Så länge jag kan minnas har jag uppskattat vällagad mat. Jag uppskattar mat mer nu när jag kan koppla den till tidens gång på ön. Jag tänker anstränga mig för att behålla känslor och tankar så länge som möjligt.
