Nina Hemmingsson Familj – Jag går mycket, minst fem kilometer om dagen; du måste förstå mitt psyke. Jag blir lätt avskräckt. Mina bakkunskaper är på topp, speciellt när det kommer till kanelbullar och törtor. Jag börjar alltid hemma med barnen, men vanligtvis är jag ett nervvrak inom fem minuter. “Slapp genen, mamma lagar mat!”
Jag och mitt äldsta barn delar en förkärlek för David Lynchs Inland Empire. Det är ganska attraktivt. Där jag växte upp, i skogen, finns riktiga träd. Men mina barn är nöjda med träden i den här delen av Midsommargården. Så vitt vi kan säga vet det inget annat.
Den mest frustrerande upplevelsen jag varit med om var när Uppsala universitet tackade nej till mina illustrationer till läroboken Könsmedveten pedagogik på gymnasiet och högskolan. Jag försökte föra ett samtal med en professor, men det gick ingenstans. Nu känner jag mig mer säker i mitt beslutsfattande om vilka förfrågningar jag ska acceptera. Nina Hemmingssons sista CD, med titeln “Evig inre kris”, är en samling av hennes favoritlåtar.
Nu på sitt andra decennium firar den självbetitlade seriens maskot sekelskiftet med all fanfar på grund av en karaktär som är känd för sin hemska likhet med andra karaktärer.Detta började för 20 år sedan. När Nina Hemmingsson avslutade sina studier på Konservatoriet i Trondheim återvände hon och hennes nyfödda barn till sin familj i Sverige.
Hemmingsson, då 29 år gammal, kände att det mesta som skapades på konstskolan var i sig ångestfyllt. Dessutom ville hon inte förlita sig på någon annan under hela den kreativa processen, vilket var hur hon hamnade i tekniskt skrivande.
För att vara både artist och man var jag riktigt blyg. Jag håller med om att skrivandet ligger väldigt nära individen; när jag skriver skriver jag om mig själv. Det kändes tryggt, som Nina Hemmingsson beskrev.Den karaktärslösa, namnlösa personen med tomma ögon och en gul inredning föddes. Den svenska tidningen Galago började genast publicera Nina Hemmingssons verk.
Jag fattade bara aldrig riktigt konceptet att det var svårt att lista ut, för det var aldrig fallet för mig. Enligt Nina Hemmingsson “kom jag före Liv Strömquist och Sara Granér, första av generationens kvinnliga serieromanförfattare.” Sedan dess har hon släppt flera seriealbum, varav det första, “Jag är din flickvän nu”, släpptes 2006.
Nina Hemmingssons “Evig inre kris” är en sammanställning av fotografier hon tagit varje dag under pandemin samt hennes arbete under de senaste 20 åren; det är en retrospektiv av de bilder hon tror fortfarande har ett värde.
Det har varit ganska krävande. Min vanliga metod är att hoppa över att tänka på något och istället hoppa direkt till att göra det. Det beror delvis på de riktlinjer hon själv har fastställt för skapandet av den här saken. Jag har lovat mig själv att jag inte kommer att oroa mig om jag blir ensam eller övergiven på något sätt. Jag har kunnat hålla fast vid det, men jag tror att det handlar om att så fort jag är klar med en sak går jag vidare till något annat.
Titeln kom till henne för många år sedan och representerar hennes syn på livet på den tiden. Det finns en del bra med det, det är en inre kris av rätt och fel. Hon säger att man måste behålla sin livlighet under hela resan.
Men fara och rädsla är oskiljaktiga följeslagare i världen som Nina Hemmings har skapat.
Det är dit jag tror att det är på väg, och det är där jag får lust att göra mer. Sedan dess har det blivit hennes personliga strategi; “när jag landar i det hjälper det mig att tick verkligen enkelt”, säger hon.
Efter en viss punkt, när mörkren är för stor, slutar den att röra sig. Då kan man bli så passiv att det inte fungerar. Annars tror jag att ångest, oro och galenskap alla tjänar som värdefulla skapelser. Författaren till den hyllade serien Uprooted, Nina Hemmingsson gör sin litterära debut med en hjärtskärande berättelse om ett förhållande på gränsen till upplösning och en artists sammanbrott.
I en intervju med SVT:s Babel sa författaren “Livet är en bergochdalbana av kriser.” Efter 20 år som tv-serieförfattare släpper Nina Hemmingsson sin första roman. Hon ser sig själv som en nykomling trots att hon har över två album i en serie under bältet.
Jag känner att jag är ute på isen för första gången på flera år, säger hon till SVT Babel. Den nya romanen av Nina Hemmingsson, med titeln “Rom utan titel”, var först tänkt som ett seriealbum men utvecklades så småningom till något annat.
På något sätt blev boken mer visuellt tilltalande än när jag skriver. Jag har alltid kunnat se mitt framtida jags spöke när jag skriver. Ett stort antal människor har landat där huvudpersonen har landat. “Rom utan titel” är en roman om ensamhet.Jag höll inte med från början, men jag har sett att en känsla av ensamhet genomsyrar allt jag gör. Jag dras till henne, men jag är också rädd för henne, säger Nina Hemmingsson.
Eva, vår huvudperson, måste välja mellan två alternativ: att vara en del av ett par eller att bo självständigt. – Många hamnar där Eva gör för att hon är så vanlig. Men i slutändan kommer hennes ensamhet att komma ikapp henne.
För att en relation ska fungera måste man enligt Hemmingsson först bli förälskad i sig själv. Det är nedslående att folk håller på så länge. Vi har haft fel hela tiden, säger hon. Det som gör oss verkligen lyckliga och hela är inte vad vi tror att det är. Strävan efter excellens och frånvaron av ångest leder oss vilse. Att vara nära i kristider är en viktig del av att leva ett bra liv.
